Hjältar och Gudar *PRS MELLAN Ginny!!!! OCH AlexZz*

((Omg that's really cool XD Det finns typ en liknande scen i boken jag läser nu... O.O))

Det var tidig morgon. Lufen var kylig och klar. Solen steg upp vid horisonten.
Deianeira satt och packade ner sin sovsäck i den magiska väskan. Hon drog ett djupt andetag, och kände som om den kyliga luften gled igenom henne.
Varför var hon inte glad? Hon var fri! Vem brydde sig om profetian? Man skulle inte försöka få profetior att slå in, de gjorde det av sig själva, vad man än gjorde.
Sanningen var att Deianeira brydde sig mycket. Men hon sköt undan de tankarna och reste sig upp.
"Hörru, Alexis!" ropade hon mot trädet. "Bäst att börja gå. Vi vill inte att någon ska komma ikapp oss."

((Tackar. ^^ Ironiskt att han kallas spindeln och drömmer mardrömmar om spindlar. XD))

"Se upp, bara." Svarar en trött röst från trädet, Alexis' röst såklart. Men han vaknade ju av den där korkade mardrömmen och har inte kunnat sova sedan dess - dessutom sover han oroligt i allmänhet så varenda sekund räknas när han ska sova. Han virar in tråden och när knuten löses upp faller säckväven ned men Alexis lyckas ta tag i en gren på vägen ner så han slår inte i marken. Han rullar kvickt ihop den och lägger ned den i väskan.
"Jag tror inte att någon skulle tänka så långt att leta efter en soldat och en svartklädd bonde." Säger Alexis med en axelryckning. "Men du har en poäng." Fortsätter han och undrar var han ska. Han måste verkligen börja planera lite bättre vad han ska göra. Han skulle kunna resa till Sparta men det är nog inte ett bra alternativ från någon som kommer från Aten.

((LOL XD En fråga: alla hade ju chitons på den tiden, så Alexis hade en svart då? ))

Deianeira skrattade.
"Åh, tro mig, jag har många efter mig."
Hon slängde ryggsäcken över axeln och samlade håret i hjälmen igen.
"Så, har du någon aning om vart du ska?"

(Nej, han har någon konstig tjuvdräkt - lite som piratkläder. Men med överflödigt tyg så den är inte lika slim som dagens.)

Alexis drar på sig handskarna som ser till att han inte dör av giftet när det kommer i kontakt med huden. Men han vet inte var han fick dem ifrån. Han vet bara att de är otroligt användbara och går inte sönder för någonting. Inte ens eld - som han råkat tappa dem i en gång.
"Just nu överväger jag att resa till Sparta." Svarar Alexis vardagligt.

((Coolt
Jag hittade en karta (väldigt simpel) över Antikens Grekland Vi kan använda oss av den?

Och jag insåg att Deianeiras resa till Delphi borde varit VÄLDIGT lång, så kan vi säga att hon bodde i Delphi och inte i Aten? Om det är OK för dig kan de ju ha träffat på varann där, Alexis och Deianeira alltså?))


"Jag har släktingar i Sparta." sa Deianeira, som hade glömt bort sin bror farbror Aulonius, ((Såg namnet någonstans och bara använde det XD)) som var en rik man som ägde mycket mark. Aulonius hade alltid varit snäll mot Deianeira, men om Euklides rapporterat till honom att hon hade rymt skulle han utan tvekan hjälpa fadern att leta.
"Jag tänker gå norrut... Mot Thermopyle." bestämde Deianeira. "Vi borde skiljas åt snart isåfall."

"Antar det." Svarar Alexis, lite synd egentligen Deianeira var rolig att prata med och hon sa vad hon tyckte, iallafall enligt Alexis. Han vet att det finns en trevägskorsning längre fram som kan ta honom till Sparta - eller iallafall till en stad där han kan få tag i snabbare transport.

((GODS VAD DEN DÄR SUPERGULLIGA BILDEN ÄR DISTRAHERANDE! X3))

Deianeira log lite osäkert, och tittade sedan framför sig igen. Solen stod högt på himlen. Vid ett annat tillfälle skulle Deianeira njuta av den friska luften, de gröna växterna och det sköna vädret, men hon hade så mycket att tänka på att hon knappt såg vad hon hade ögonen på.
Och den där Alexis verkade helt okej. Om Oraklet hade rätt, vilket hon alltid hade då hon pratade för den allvetande Apollo, så skulle de mötas igen.
Snart var de framme vid en trekorsning. Deianeira sträckte fram handen.
"Ett nöje att träffas." sa hon.

((Så fort du säger det distraheras jag av den! XD))

"Nöjet var helt på min sida." Säger Alexis och tar hennes hand. "Lycka till på resan." Fortsätter han och lägger samtidigt detaljer på minnet. Han vill ju kunna känna igen henne om de ses igen. Han släpper taget och svänger av mot Sparta. Nu bär det av mot antingen död, eller på ett eller annat sätt hyllning.

((Nu kommer Crazy Dude/Asclepious att besöka Deianeira XD
Bara jag som tänker mig honom som Dumbledore? O.O))

Deianeira tittade på Alexis gestalt tills den är ute ur sikte.
"Ni kommer mötas igen, det vet du va?" sa en röst bakom henne.
Hon vände sig blixtsnabbt om.
Vid vägkanten stod en gammal man med vitt, långt skägg i en manlig, marinblå chiton. Hans ögon var bekanta, grå och lite skiftande. Han såg vis ut.
Deianeira frågade misstänksamt:
"Vem är du?"
"Du kommer lista ut det." sa han muntert. "Men jag vill varna dig: din profetia, den är farligare än du tror."

(No, you're not the only one. XD)

Alexis har satt i av i att springa, det är lätt och han kommer fram fortare än när han måste gå. Dessutom, när han blir trött kan han bara ta det lite lugnare innan han börjar springa igen. Han ser en mindre karavan av någon sort längre bort som han struntar i och springer vidare. Han undrar om Katten lyckats med sitt uppdrag. Han tvivlar starkt på det.