vem?

TACK! Ni är så snälla!

När jag gick upp till sällskapsrummet för att göra läxorna, mötte jag en hel del konstiga personer. Utlänningarna var för övrigt konstiga, men idag var de ännu konstigare. Allihop bar hattar som var antingen lila eller gröna. Efter ett tag upptäckte jag att det bara var flickorna som bar lila och att bara pojkarna bar gröna. Så fort jag kom in i sällskapsrummet sattes en grön hatt på mitt huvud. Alla sjöng och dansade, och bål och snacks var uppdukade på några långbord. En lång flicka grep tag i min hand i förbifarten och vi började dansa. Runt benen på oss kilade fjällrävar och ormar slingrade sig. Även ugglor flög ovanför våra huvuden och hoade glatt.Jag försökte minnas vad det var idag. Juste, allhelgonaafton. Nu för tiden hade vi fest i sällskapsrummet istället för att äta middag nere i Stora Salen. När låten var slut gick jag iväg till långborden och började ta för mig. Jag kom på att det även var fest för alla elevhem och utlänningar nere i Stora Salen, så jag gick dit för att träffa Lucy. Jag gick ner för trappan där elever strömmade upp och ner för trappan. Jag skyndade mig till Stora Salen, och letade upp Lucy. Men just när jag tänker gå fram till henne, ser jag henne KYSSA Cristopher! Det var ingen inbillning! Dom kysstes! Dom KYSSTES! Jag stormade fram till Lucy.
-Vad ska det här betyda?! Frågade jag ursinnigt
- Det är inte som det ser ut Charlie! Sade hon förskräckt
- Jo, det är precis som det ser ut! DET ÄR SLUT!
Hon såg förskräckt på mig när jag snubblade mig fram genom porten. Där stod Freja. Hon var väldigt vacker, men en ljusblå klänning. Hon log och gick fram till mig.

-Vill duu daansa? Frågade hon
- Öh... Okej. Jag hade gått vidare snabbt. Jag behövde inte Lucy. Hon kunde gott ha sin Cristopher. Men jag tänkte fortfarande på henne. Hon var den enda jag någonsin älskat. Tror jag, men det där med Evelina kan inte ha varit på riktigt. I och för sig kände jag mig kär, men inte kär.
Äh, Lucy kan inte vara kär i mig. Hon kysste ju en annan! Jag skulle vilja mörda honom... Nej, jag har gått vidare. Vidare, vidare, vidare. Jag tänker glömma Lucy, satsa på nån annan. Tracy kanske, eller Julia. Eller Freja. Hon var faktiskt riktigt vacker. En fin personlighet också. Freja såg hur lycklig ut so helst. Som om hennes drömmar gått i uppfyllelse. Vi såg varandra i ögonen. Hon hade ett löjligt glatt uttryck i ansiktet, men det brydde jag mig inte om. Jag böjde mig fram och kysste henne. En vild känsla fyllde mig och jag kunde belåtet se Lucy stirra med chockad min på oss.7


Den blev väldigt kort, förlåt. Men nästa blir lång! Tror jag... Kanske....

Där fick du på nöten, Lucy!!

TACK! Vad ni är snälla!!!!! Här kommer ett litet kapitel till


Jag såg överlägset tillbaks på henne innan jag vände blicken till Freja igen. Hon såg fortfarande sådär löjlig ut, och jag började skratta. Hon såg oförstående på mig tills hon också förstod att hon sett så löjlig och rolig ut. Vi skrattade som galningar, vissa började till och med sluta dansa för att stirra på oss. Jag försökte kväva skrattet så gott det gick och Freja gjorde samma sak. Vi återgick till dansen och de som stirrat på oss återgick till att dansa de också. Vi dansade länge, det kändes som en hel natt, men klockan halv tolv var alla tvugna att gå och lägga sig.

- Deet var een sööt kväll
Jag skrattade. Freja var så lätt att prata med. Som en riktigt kär vän.
-Detsamma! Svarade jag leende.
Vi skiljdes åt vid vikingatavlan som gormade några ord som jag trodde var riktigt fula till mig. Till Freja började han bara småprata på sitt helknäppa språk. Jag fortsatte upp för trapporna som låg helt öde. Vid hufflepufftavlan stod Lucy med armarna i kors.
-Du kysste henne! Vi är ju ihop! Skrek Lucy på mig
- Inte längre, föressten kysste ju du Cristopher!
- Jamen! Du förstår inte! Han är bara...
Hon kramade om mig. Jag föste undan henne och hon såg sorgset på mig.
- Och den där vikingabruden dansade du bara med för att göra mig svartsjuk! Gallskrek hon
- Nej! Jag tycker om henne! Hon är mycket vänligare än dig!
Skrek jag, om möjligt, ännu högre. Lucys ögon fylldes av tårar. Hon såg så ensam ut, så ledsen. Jag lade armen om henne.
- Jag menade det inte.... Började jag
- Du är en sjuk person! Jag vill aldrig träffa dig mer! Hon sprang iväg med tårar i ögonen. Jag såg sorgset efter henne då en sådan där vit räv puffade mig på benet. Jag hoppade till av rädsla, och knöt försiktigt loss paketet som satt fast i ett band om halsen. Jag öppnade och fann en liten, inte mer än fem centimeter lång, vit trollstav. I paketet fanns också ett brev:
Denna trollstav kan utföra en del polarmagi, såsom att spruta snö eller is.

Intressant, tänkte jag. Jag tog upp den lilla, lilla trollstaven mellan fingrarna och ropade "SNÖ!". Trollstaven sprutade omedelbart snö. Jag ropade snö igen, och den slutade. Jag städade upp efter mig med en uppstädningsformel och klev in i uppehållsrummet. Där satt några stycken som verkade ha ätit för mycket, och resten av fjärdeårselever och uppåt satt och gjorde läxorna. Jag hade turligt nog redan gjort dem (Heja mig), så jag satte mig och läste en mugglarbok vid namn Saker Runt Dig. Den hade massvis med information om mugglarprylar, och jag satt uppe halva natten. Till slut, när den sista eleven gått och lagt sig för längesen, stoppade jag undan boken och gick ner till pojkarnas sovsal.


Den här blev inte alls spännande

Det var jättebra! Alltså, det här är irriterande: ena sekunden hatar jag Lucy, i andra tycker jag synd om henne"

exakt! rosea, kan inte du bestämma dig om vi ska gilla lucy elr inte!
PS jag gillar Freja! ;P jätte bra kapitel!! ♥

Snälla, skriv mer! det är så bra!

Tack för era snälla kommentarer Queen Boo, MissBellatrix och Winny Geasley

Nästa morgon var jag helt slut. Sovsalen var nästan tom, utom några förstaårselever som satt och såg på film i sängen. Jag gäspade stort och tänkte tillbaka på kvällen innan. Jag kände mig lite skamsen när jag tänkte på hur jag sårat Lucy, men glömde det när en sannerligen läskig kungskobra gled över golvet bort till en av förstaårseleverna. De gav upp lyckliga tjut och lyfte upp ormen i sängen. En pojke såg med stora ögon på brevet och rodnade. "Kärleken verkar ha kommit till småungarna med" Sade Trent Bryan, en av slagmännen i quidditchlaget. Jag småskrattade till svar.
"Så, hur går det för dig och Lucy? Jag tyckte jag såg dig kyssa nån ljushårig tjej på balen".
"Jag och Lucy har gjort slut, och Den där ljushåriga tjejen har ett namn" Svarade jag ilsket.
"coola ner lite, och vad kan den där ljushåriga ha för namn då? Ingrid? Gudrun?" Svarade
"Freja" Svarade jag tyst.
"NAAAAAAAAAAH! Freja? Allvarligt? Nä, nej HAHAHAHAAH! Gud vilket töntigt namn! AHAHAHAHAAA!!! Åh, ah! Ljuva skratt!" Han såg belåten ut. Jag kollade anklagande på honom innan jag försvann in i sällskapsrummet. Det var söndag, sista dagen på lovet. Dags att ta itu med läxorna, tänkte jag bittert. En hel hög med läxor. Läxor, läxor LÄXOR! Jag började med en enkel locka-till-sig-formel, som funkade sådär. Sedan var det astronomi, beräkna stjärnor och sånt. Sedan var det så mycket trollkonsthistorieläxor att jag halvdog. Efter läxorna gick jag ner till Stora Salen och åt lunch. Det var fortfarande utländsk mat, och idag bestämde jag mig för att äta av den arabiska maten, som visade sig smaka ännu värre än den nordiska. Några gryffindorelever härmade nån utlänning med deras accent och tyckte det var hemskt roligt. En slytherinelev suckade över deras beteende och fortsatte prata med... Lucy? Lucy såg med en sorgsen blick på mig och jag kände återigen skammen. Jag såg bort mot Freja istället som pratade lågt med en hogwartselev. De båda såg bort mot mig och Frejas ljusa hud blev gulligt röd. Hon vände blicken på hogwartseleven igen och pratade nu allt högre. Efter ett tag skrek de och en lärare gormade att nu fick de sluta. De lämnade fnissande Stora Salen.

Nu orkar jag inte mer, för vi ska se på en kinesisk film nu (jippie!!!)

Jättebra och Freja älskande kapitel! Go Freja!

Du är bäst!