(Privat rollspel) Lord Voldemorts revansch

Dilly och alla andr stelnade fast av ljudet. Vi tryckte oss mot väggen och flämtade högljutt. Vi hörde hur någon öppnade en tung dörr och skrek formeln " Morsmorde". Vi tittde en kikning upp mot himlen där...där...Lord Voldemorts märke befann sig. Walter viskade upphetsat; Vad skall vi göra? Voldemort...han...lever. "Vi är bra barn! Hur kan vi..? Jag menar..." Wendy verkade vara rädd. Men det var vi alla. Vi tittade på varandra och hoppadefram. Dödsätaren Slogs kraftigt mot oss med trollstavsdueller, mycket avancerade trollformler, men till sist vann vi. Dödsätarn föll mot marken och tappade masken. " Scorpius Malfoy." Viskade Layla.

"Scorpius?!" flämtade Mill medan vi hoppade in tillbaka till väggen då nya förbannelser började regna ner över oss.
Leona gjorde skickligt Protego bakom oss då vi kom till den tjocka trädörren.
"Trä", viskade Wendy osäkert, och vi alla förstod vad hon menade. Varför, om man var den mest hatade trollkarlen i världen, hade man en dörr gjort av trä?! Alla hade ordet på tungan. Fälla?
Walter samlade oss snabbt.
"De vill att vi gör det här. Andra ingångar? Fort!"
Gruppen började direkt titta omkring sig. Snart skulle det redan vara försent, dödsätarna trängde sig redan ner hit.
"Kanske, ett fönster? Dem finns det flera av", viskade Leona snabbt till resten.
Mill log lätt.
"Kan någon en praktisk trollformel för det?"
Alla log tillsammans. Wingardium Leviosa, förstås.
"Men... En flygande av oss kommer att vara ett lätt mål! Och hur slipper den sista upp?" frågade Layla.
"Nästsista tar upp sista uppifrån, och vi måste ta risken!"

Leviousa?

Roxy och Zilda sprang länge tills de plötsligt hörde höga röster, de gömde sig bakom några gamla soffor. rösterna kom närmare, nu kunde man höra vad de pratade om man hörde att det var två, mannen sa "men mörkrets herre han är ganska svag" "men scorpius och alla andra komer säkert att skydda honom" sa den andra mannen "ojnej nu måste vi nog skynda oss sa den fösta mannen och båda männen sprang iväg. "det var nära ögat" sa Roxy Zilda nickade, " vad skall vi göra nu" undrade Zilda och såg på Roxy "öh, jag vet faktist inte riktigt vet du var vol... du-vet -vem håller till" sa roxy "nej tyvärr" sa zilda. just då hörde de någon som skrek lamslå åt alla hål och kanter roxy tog tag i zildas arm spring sa Roxy just före hon träffades av en lamslå besvärjelse, flög in i en gamal stol, de svartnade framför ögonen på Roxy sen blev allt svart....

Allt hade gått så fort.
Gruppen som bestod av Mill, Leona, Layla, Dilly, Wendy och Walter hade hastigare än någonsin börjat hjälpa upp varandra med 'Wingardium Leviosa'.
Tyvärr hade Wendy blivit träffad av 'Petrificus Totalus'- förhäxningen, och måste bäras av de äldre, Mill och Leona.
Walter hade såklart offrat sig för att vara sist, så Layla fick vara den som höll vakt vidd dörren så länge Dilly hjälpte upp Walter.
Dödsätarna var bara förvirrade en stund, och snart skulle de komma dit där de unga var.
"Hörni! Walter är uppe!" sa Dilly.
Alla nickade, som av ett väntat tecken.
"Fort!" väste Layla, som gick först med Walter. Efter dem rusade Mill och Leona med Wendy i famnen, och sist men inte minst Dilly som skydd bakifrån. Korridoren de kommit ut i öppnades i ett rum- dit de snabbt sprang bakom hörnet, Dilly hade upptäckt fienden bakom dem.
Tydligen hade dödsätarna inte död i smaken, eftersom att alla bara sköt lamslagnings-besvärjelser.
Plötsligt stannade allt för några sekunder. Alla vände sitt huvud bakom ryggarna på barnen av ett rop;
"Spring!"
Layla kunde nästan känna hur Leona slog upp ögonen.
I samma stund som Roxy Goodness ropat och hoppat ut bakifrån sofforna tillsammans med Zilda Jones hade en lamslagning träffat henne och slungat henne bakåt.

Leona stod som förstenad och stirrade på Roxy. Hon hörde i bakgrunden någon som ropade att hon skulle springa, men hon kunde inte röra sig. "Roxy?!" ropade Leona när hon fick tillbaka sin talförmåga och sprang fram till Roxy. "Roxy hallå!" ,ropade Leona igen men Roxy bara låg där stilla, utan att röra på sig.
"Hon har bara svimmat Leona!" ropade Mill i bakgrunden. Leona såg upp och märkte att flera dödsätare nu hade kommit fram till dem och de andra gjorde sitt bästa för att inte träffas av förbannelserna som dödsätarna skickade mot dem. Hon hann precis ducka för att inte träffas av en grön blixt som någon skickade mot henne. "Kom igen Leona, ta Roxy och spring, vi måste ut härifrån!", sade Walter som stod och kämpade mot en dödsätare som var dubbelt större än han själv. Leona reste sig försiktigt upp och lyfte lyfte Roxy medan hon gjorde protego, för att inte träffas av några förbannelser.
"Kommer alla ihåg min ide?" undrade Layla, de andra nickade, när de hade flugit för att hämta Wendy hade de för säkerhets skull gjort upp en reservplan, i fall något skulle hända. "Okej alla tillsammans på tre..." sa Layla och alla ropade samtidigt "Petrificus totalus!" och alla dödsätare blev förstenade på samma gång och föll till golvet. "Det där håller bara en liten stund, spring mot dörren vi måste ut härifrån!" ropade Leona och alla började springa mot utgången.

Dilly var väldigt rädd över att de var vid ett mystiskt slott, där det kryllade av dödsätare och kanske även Lord Voldemort. Roxy fick just nu lyftas vidare av Leona och Mill. Vi gick sakta men säkert mot korridors endan. Dör fanns en lång spiral trappa. Dödsätarna skulle snart få förståndet till baka, så de måste skydda sig. Men just när de nått trappan hörde de ett rop. Det var inte vem som helst rop. Det var Walters.

"Walter?!" skrek Dilly, som lett gruppen, och vände sig om bakåt mot Walter som gått efter sist. Walter låg på marken, men kämpade emot något som inte deras ögon kunde se.
Leona och Mill, som släpade varsin person redan, började flytta sig mot trappan för att skydda de skadade, medan Dilly sprang förbi dem för att hjälpa Zilda och Layla. De alla kunde se att ingen skulle klara av alla dödsätare som nu trängde sig mot dem i korridoren. De måste ta sig framåt, fort!
Layla samlade ihop sig och fick Zilda att skärpa sig så pass mycket att de tillsammans kunde göra ett basic-skydd av 'Protego' mot dödsätarna. Det var det enda bra med korridoren egentligen. Så länge drog Dilly den krampande Walters kropp på sin rygg och for efter Leona och Mill.
Så nu stegade sex personer upp för trappan, tre i full hälsa, tre svimmade. Leona gick först med Roxy i famnen, Mill gick sedan med Wendy på ryggen och sist följde Dilly - som nästan måste släpa på Walter.
Bakom dem var Layla och Zilda, med uppgiften att stå emot så länge som möjligt för att ge dem tid.
Dödsätarna krossades mot deras skydd och de kunde känna ett hårt tryck mot skölden. Speciellt Zilda, som var yngre, verkade kämpa för allt hon kunde för att kunna hålla upp. Men snart började förbannelserna flyga, och den här gången var de inte precis harmlösa.