Sämsta egenskap?

Caius

Precis! Jag gillar inte att ljuga (jag inte ljuga så) men antingen säger jag som jag tycker eller är jag bara tyst.

Mycket av det som Margaret skriver stämmer också in på mig. Har alltid varit introvert och blyg. Jag anser inte att det i sig är dåliga egenskaper, men det det kan få dåliga konsekvenser... jag växte upp och fick alltid höra att "jag måste ta för mig mer!", det var det enda som gällde eftersom att vara utåtriktad och oblyg är normen och alla som inte är det måste ändra på sig tills de blir det, helt enkelt. Den där extrema pressen fick mig att tro att det var fel på mig och min självkänsla blev dålig. Jag har insett nu på senare år att det INTE är fel på mig, och jag önskar så att jag hade insett det tidigare, att jag sluppit växa upp med att "jag inte duger som jag är, jag måste ändra på mig". Jag hade nog fortfarande varit introvert och blyg men jag tror ändå det är främst min självkänsla (som fortfarande inte är reparerad) som är det största hindret till att jag tycker det är extremt jobbigt i sociala situationer, jag kan verkligen inte slappna av alls.

Ibland kan jag ha suttit och lyssnat på läraren en lektion och sedan i slutet inte kunna komma på någonting vad dem har sagt. Bortkastad timme för mig. xD

Förstår precis, sen låtsas man att man har förstått allt när de frågar. XD

Min sämsta egenskap är att Hur Mycket Jag Än Vill så är jag inte den logiska människan som har enkelt för att behålla kunskap och fånga in den. Det stör mig så grovt att jag måste sitta timmar med något och sedan repetera det dagligen för att det skall finnas kvar där. Ibland vill känner jag mig halvt sämst och handikappad när människor i min omgivning kan slänga ur sig logiska + humoristiska idéer och skämt samt använda sig av kunskap/lärdomar på ett kreativt vis. Och när människor har allmänt enkelt för sig att greppa kunskap. Lite avundsjuk men självklart tacksam över att det finns människor som får den möjligheten/kapaciteten/egenskapen.

Och så stör jag mig på att jag alltid svamlar, sällan talar klart och snubblar på orden. Det är jäkligt frustrerande och jobbigt!!!! :O:O

hm det var svårt för det går så mycket upp och ner. men jag antar att min ibland avsaknad av medkänsla mot människor som jag inte känner är en av de dåliga egenskaperna jag har precis som att jag lätt kan bli arg om vissa saker inte är som de skall vara

Känner igen mig i det Margaret skriver, antar att det är en av mina sämsta egenskaper, eller åtminstone den som är jobbigast att ha... Är så rädd att folk ska tycka jag är otrevlig och bitchig, men det är verkligen inte meningen! Jag VET helt enkelt inte vad jag ska svara på komplimanger (tack kan man ju alltid säga), och kan inte heller ge komplimanger på ett naturligt sätt, det låter bara tillgjort. Och om någon frågar mig ex. hur jag mår, så svarar jag bara och inser först senare att man kanske bör ställa samma fråga tillbaka... ÅH det är så jobbigt!! Detta gäller då min vänner, är det människor jag inte känner så bra så vill/vågar jag inte prata (har ganska mycket symptom på social fobi), men med mina vänner VILL jag ju kunna prata, men saknar uppenbarligen social kompetens... eh. :c

Andra mindre bra egenskaper jag har är väl att jag är väldigt glömsk och slarvig, blir lätt otålig/irriterad och kan tappa humöret väldigt lätt (inför min familj bara) om jag är på det humöret. Nu låter det väl som om jag bara ar dåliga egenskaper, men lovar att jag har flera bra också! xD

Mitt temperament, min impulsivitet osvosv. Är typ överärlig(vilket andra tydligen anser som något negativt), ganska kall och objektiv och eh ja.

OCH VÄNTA. Det kan vara min arrogans också, jag vet inte riktigt.

Jag är så fruktansvärt, vanvettigt, helvetiskt envis. Det är även en av mina bästa egenskaper - men gud vad man måste stånga sig blodig när man inte kan välja sina strider.