Sirius Black-Nu och Då

AWESOME!!!

Nästa kapitel här
_______________________________________

Kapitel 5- Den läckande kitteln
Den läckande kitteln var ganska folktom, men Tom, den tandlöse unga bartendern stod ändå och visslade när han torkade disken. Han log glatt när jag steg in, som om vi var gamla vänner. Jag fick rum nummer 7, vilket var det enda rummet med bra utsikt kvar. Han hjälpte mig med väska upp och stängde dörren efter mig. Jag beundrade rummet lite, men orkade inte bry mig för mycket, och slängde mig på sängen, men lyckades inte somna. Till slut gav jag upp och gick ner för att få något i magen. När jag sedan kom upp igen satt det en uggla utanför fönstret och knackade. Jag släppte in den och tog ut brevet.

Tramptass!
Hur mår du? Själv mår jag toppen, eftersom att jag ska flytta ihop med Lily snart! Vi planerar att göra det om ungefär en månad , och vi hittade ett fint ställe i Godric’s Hollow. Hör av dig snart!
Tagghorn.

Jag la ifrån mig brevet och började skriva på tre brev som jag skickade till Tagghorn, Måntand och Slingersvans. När jag skrivit klart så satte jag mig på sängen, och la mig sedan ner och somnade.

Supperbra!!!

jätte bra!!

Jätte bra!

Jag hade tänkt skriva idag eftersom att jag är sjuk, men jag glömde boken jag skriver i hos pappa, så det kommer om ett tag. Eller så glömde jag den möjligen i skolan. Men jaja.

Har du läst mitt nya kap.?

Krya! Ps. ÄR också sjuk :p

Nytt kapitel, ursäkta om det kommer sent. Det blir extra långt nu
___________________________________________
Kapitel 6-Nytt jobb
När jag slog upp ögonen bländades jag av ett strålande solsken utanför fönstret. Jag reste mig långsamt upp och kliade mig på huvudet. När jag till slut verkat vakna upp så drog jag på mig första klädesplagg jag hittade och gick sen ner för att få något i magen. Det lilla jag tyckte det var åt jag upp i ett nafs, och gick sedan ut i solskenet för att försöka hitta något jobb. Jag korsade kullerstensgatan och vandrade vidare med ett leende på läpparna. Jag hoppade undan för en katt som kom utrusande från djurbutiken med en skrikande häxa efter sig med håret på ända och en sopkvast ovanför huvudet. Jag öppnade penningpungen och såg att det bara var några siklar i den, så jag gick in i den stora marmorbyggnaden för att hämta ut pengar från valvet. Jag studsade ner för trapporna tjugo minuter senare med en betydligt tyngre ficka. Halvvägs tillbaka fick jag se ägaren till Flourish&Blotts komma ut ur butiken med en skylt med texten ”HJÄLP SÖKES”. Jag joggade fram till honom, och han synade mig uppifrån och ner.
”Vad vill du ha?”, frågade han och jag pekade på skylten. Han såg förstående på mig och tog ner skylten.
”Jobbet är ditt.”

Jag fick ett förkläde av Flourish. Det stod F&B på det med snirklig stil. Jag satte det över en vit tröja som han gett mig. Stället hade öppnat för en halvtimme sen och fortfarande inga kunder. Flourish hade gett mig en lista med alla böcker, vilka hyllor dem stod på och vad dem kostade. Jag hade läst igenom den flera gånger och hade memorerat dem sex översta. Först tjugo minuter senare kom den första kunden. Han var liten och rund med en kal blank hjässa. Han lät andfådd.
”Ursäkta, kan jag hjälpa dig?”, frågade jag. Han harklade sig och sa med en hes röst:
”Har ni några böcker om läkemedel, ni förstår, min fru är extremt sjuk och har bölder över hela kroppen.” Han pratade fort och såg ut som att han var på väg att börja gråta. Jag hoppade till när jag kände en varm hand på min axel.
”Prova den här boken.”, sa han och tog fram en tjock dammig bok som legat under disken. ”Där står allt om sjukdomar. 30 galleoner” Mannen pep till vid priset och drog fram en urblekt penningpung ur bältet. Darrande släppte han ner mynten på disken och lät Flourish räkna dem. Han nickade och tog fram en kasse som han släppte ner boken i.
”Ha en bra dag”, sa han och jag nickade.
”Tack detsamma!”, pep mannen.
Flourish gick tillbaka in i rummet bakom disken och jag började klottra på ett papper som legat och skräpat på disken. Flourish kom tillbaka ut några timmar senare.
”Du kan gå på lunch nu, max en timme.”
”Jaha, tack.”, sa jag och tog av mig förklädet. Jag hade 10 galleoner i bakfickan som jag tog upp och lät dem skramla i min slutna hand. Jag klev in på cafét med en munter min. Flourish hade lovat att betala mig 5 galleoner om dagen, och jag hade det bara tillfälligt för att sedan ansöka till en plats på ministeriet. En halvtimme senare var jag tillbaka bakom disken och tog emot kunder. Jag fortsatte klottra lite på pappret när jag hörde att det pinglade i dörren. Jag tittade upp och möttes av en fasa. Det var min mor.

Bra

Jättebra