Celest Gaunt - Demonen i Natten

Har nästakapitel klart, de kommer på fredag för jag har det på en annan dator!

JA!!!!

VARFÖR HAR DU INTE GETT MIG LÄNKEN?!

Himla tur att jag hitta hit!♥

Men du vet redan vad jag tycker!

denna äger mer imorgon awseome

Läste den förra så det är ju självklart att jag måste läsa denna också
Wonderbar! *bevakar*

”Celest?” Jag öppnade ögon och mötte de bruna ögonen som var en liten bit ifrån mig!
”Celest? Är det du?” Jag log de bästa leende jag kunde åstakomma i mitt tillstånd och viskade med en svag röst som inte pratat på mycket länge.

”Hej Bill.” Hans chockade ansiktsuttryck sade mig att han inte förväntat sig att de faktiskt var jag, utan någon som var väldigt lik mig bara. Jag låg ner på en säng i något som såg ut som ett gästrum. Rummet var litet och de enda möblerna som fanns var ett skrivbord och en säng. Fönstret ovanför skrivbordet släppte in lite ljus under de vita gardinerna och det gav mig förhoppningar om att jag bara varit medvetslös i en timme eller två.

”Bill...” Min röst dog bort. Jag klarade inte av att säga något mer. Bill sträckte sig fram och hjälpte mig upp till sittande position och gav mig sedan ett glas vatten. Den klara vätskan var något jag inte fått på vädigt länge och det gjorde min sturpe gott. Huvudet dunkade av huvudvärk och när jag tittade på min hand så såg jag att jag förmodligen lyckats riva mig på en glas-skärva. För upp för min hand sträckte sig ett långt blödande sår! Från handflatan upp till armbågsväcket. Bill hade förmodligen lagt bandage om eftersom det nu var ett bandage omlindat över såret och jag tvivlade på att någon annan hade gjort de.
”Celest? Vi trodde att du var död! Vi trodde att Sirius...”¨
Att höra någon annan säga namnet ´Sirius´ var så otroligt smärtsamt att jag var tvungen att avbryta Bill innan han ha förstätta ´dödade dig.´.
”Säg inte hans namn i samma mening som du tänkte nu!! DET VAR INTE SIRIUS!!” När jag såg Bills oroade ansiktsuttryck förstod jag att de var fel att få ett sådant utbrott emot honom. För jag hade inte ens varit nära att övertyga honom tidigare, och nu så trodde han förmodligen att jag bara var från vettet och i ett väldigt dåligt tillstånd. Det oroade mig djupt. Jag ville så gärna utbrista att de var Peter och inte Sirius men jag visste bara att han skulle få ännu mer oroliga tankar över mig då!

”Bill... Säg inte till någon att jag lever än. Bara när jag har pratat med Dumbledore så är det tillåtet! Imorgon kan du börja sprida det vidare, men du får se till att personerna du berättar de för håller tyst om att jag är Harrys gudmor! Okej?” Bill nickade såg undrande på mig, och för en gångs skull önskade jag att jag kunde läsa hans tankar, bara för att se vad som rörde sig i huvudet.
”Jag behöver ta mig till Dumbledore och Hogwarts, nu! Hur kan jag ta mig dit?”
”Jag har en kvast men...Ska du verkligen flyga dit i ditt tillstånd? Du befinner dig i EGYPTEN! På Gringotts! Det är en lång färd Cel...”
”Ge mig kvasten! Jag skickar en uggla till dig sedan!” Jag stirrade honom stint i ögonen och väntade på att han skulle ge mig kvasten. När han mötte min blick tog det inte lång tid innan han vände sig om och gick ut ur rummet i jakten på kvasten. Jag lutade mig tillbaka och plockade upp min avbrytna trollstav ur min stövell. Den hade legat i min stövel i alla dess år! 12 år! Trasig... Men jag hade en känsla av att den är tillräckligt hel för att Ollivander ska kunna laga den!
Jag stoppade tillbaka trollstaven när Bill återigen kom in i rummet.

”Celest, det är en sak du borde veta.... Sirius har rymmt från Azkaban.”
--------------------------------------------

Som sagt, jag ursäktar för stavfel, mitt stavningsprogram fungerar inte!

Jag har redan läst det men det är fortfarande lik bra!

AWESOME

Underbart!

Great! (som du redan visste att jag tycker xD)