Krakes mörka hemlighet

yey

Det är bara kul att det blir lite längre.

japp, ju längre desto bättre.

Kapitel 3
Harry hade under en tid funderat på Hogwarts. Han hade inte varit där på länge, han saknade det. När han lämnade av sina barn fick han i alla fall se Hogwarts Expressen. Ibland tog han flygande bilen han och Ron hade meckat med och åkte till Hogwarts för att njuta.
Nu funkade det inte sådär längre. Ron och Hermione tyckte att han hade tagit fel steg i livet och hade övergett honom. Han var ensam.
”Lily!” skrek han.
Lily kom springandes med trollstaven i handen och en tallrik i den andra.
”Få mig härifrån, jag ska till Hogwarts!” sade Harry och Lily blev genast stum.
”Men fader, så plötsligt?” säger Lily och blev helt chockad.
”Japp, din mor ville se mig glad, jag vill också att det ska gå i uppfyllelse!” skrek Harry.
Lily följde honom till bilen och de svävade högt bland molnen och försökte göra att ingen såg dem.
De svävade högt och sedan såg de spetsarna, och landade på Quidditch planen.
Barnen blev skrämda och iakttog när Lily och Harry gick ut från bilen. Harry började gå fram mot slottets ingång och Lily sprang tätt efter.
”Far!” skrek hon, men hon visste att inget kunde stoppa honom från att gå in i slottet, och leka att han var ung igen, även fast hans unga år var förfärliga.
Han gick in i biblioteket och rotade lite. En pojke tittade upp ur sin bok.
”Harry Potter minnsann”, viskade han tyst. ”Vad har den gubbstrutten att göra här?”
Vad Cian inte visste var att tätt bakom honom stod Louisa, men hon var för omtumlad för att säga åt Cian, hon kramade om sin morfar!
”Vill du träffa Isa också?” säger Louisa förhoppningsfullt. ”Du vet, Albus dotter! Hon går i trean nu, hon hjälper mig med läxorna.”

Cian gick fram till Harry Potter och var sådär bestämd som han brukade.
”Faktum är att du inte har någon alls rätt att parkera på Wellstons fina Quidditch planen!” skrek Cian.
”Wellstons?” sade Harry och såg förargad ut. ”Vem i helsike är Wellston?!”
”Pappa, låt mig förklara…”
”Det är detta som är felet… Lily, jag sade åt dig att jag aldrig ville detta! Jag ville aldrig lämna huset men du och Albus envisades med att ni visste det bästa! Det är ert fel alltihopa!” skrek Harry.
”Pappa… Du lät mig aldrig…”
”Jag bryr mig inte vad jag lät dig Lily! Du är förbanne mig en idiot som låter Louisa gå här! För den delen är väl James det med! Kanske den yngste brodern Albus hade rätt? Skaffa barn i detta nu var konstigt! När Dumbledore inte äger skolan är den helt värdelös! Och nu är det inte Hogwarts längre, det är Wellston? Jag är inte med längre!

Efter Harrys raseri stod Louisa där och grät. Hon grät väldigt mycket… Sedan kom den en man fram till henne, och klappade henne.
”Det är lugnt, här, ta en chokladgroda”, sade en pojke, en pojke vid namn Isac.
”Tack”, sade Louisa, och blev plötsligt lugn. Hennes mamma hade sprungit efter morfar och nu var allting överstökat. Alla skvallertidningar hade rätt, Harry Potter är bara en gubbstrutt som alltid har varit en dum liten skolpojke.
Louisa ville hemskt gärna veta vem pojken som gav henne chokladgrodan var, för hans hand var alldeles len, hon visste inte vad det kom ifrån? Men det var bekant…
Plötsligt kom en husalf fram i biblioteket och öppnade ögonen.
”Så det här är ett bibliotek? Tyckte det med var som när Voldemort…”
”TYST!” skrek Cian högt, eftersom hans fobi var att säga Voldemort.
Husalfen travade runt lite försiktigt.
”Hogwarts i herre jösses namn…”, sade huslafen. ”Jag trodde jag var död. Har något träffat Dobby än?”
Sedan stannade husalfen upp. ”Nej juste ja, Harry då? Hermione, Neville? Ron åtminstone? Kom igen, vad hände efter döden efter döden?”
”Vem är du?” frågade Isac, killen från Rawenclaw som hade gett Louisa en chokladgroda.
”Krake, tror jag att jag hette, vänta! Vart är Harry Potter?!”
”Han gick precis? Hurså? Hur känner du min morfar?”
”Din morfar?! Har det gått så många generationer?!” sade husalfen som nämnde sig själv som Krake. ”Jösse namn, om du ger detta brev till din morfar, så lovar jag dig att du får en bra framtid lilla tjej.”
Husalfen försvann.

Hel eftermiddagen satt Louisa och försökte öppna brevet, men det var omöjligt. En söt tjej gick förbi.
”Hej”, sade hon. ”Ursäkta mig, men jag tror att det är ett Krobi.”
”Vad är ett Krobi?” sade Louisa.
Cian stack in huvudet som vanlig och skulle alltid lägga sig i.
”VA?! Krobi? Läser du inte tidningen? Dumbledores projekt som Ron Weasley utvecklade. Att du inte vet vad det är sjukt!” sade Cian.
”Det är ett brev som behöver en kod, en förbannelse som bara den rätte mannen till brevet kan öppna, eller så måste du kunna en listig fråga. Låt se här…”
”Simoni!” sade flickan och brevet öppnades sig, halvt.
Sedan stod det; spindelns död.
”Jaa, nu måste du prova några trollformler för att öppna det…”, sade flickan. ”Förresten går jag i Hufflepuff, jag heter Iris!”
Men Louisa koncentrerade sig på brevet.
”Avada Kedavra.”
Brevet öppnades sig…
__________________________________________
Cian – -funfun-
Isac – DracoMalfoy1
Iris – cikki
Louisa – Neville♥Luna
Andra – jag eller JK Rowling!

Jag vill vara med!typ som Hermione!

Matilda weasley: då får du skicka mig ett brev med lite mer exakt karaktär, annars kan din karaktär inte komma med

Hur menar du?

Skicka in typ vad din karaktär heter, personlighet osv. Matilda weasley

Kan jag skriva det här?

Kul!