The Marauders - Always and forever [SV]

TACK ♥ ♥ FY VAD GLAD JAG BLIIIIR!
Kortkort, slängde in dethär eftersom det är bättre att skriva detta innan Remus del, eftersom det inträffar tidigare.



Tolv år senare.

Kapitel 4
En råtta som inte var död
Juli 1994

-Öhm, ministern, sir?
Fudge ryckte till av detta oväntade tilltalande. Som han gjort många gånger samma dag undrade han hur Black kunde vara så normal, vid sina sinnens fulla bruk, när de flesta av de andra fångarna var spritt språngande galna, hörde röster i huvudet och såg hemska saker framför sig.
-Ja? Sa han och vände sig förbryllat mot fången som satt ner på betonggolvet. Han var mycket mager, kritvit i ansiktet och klädd i trasor.
-Jag undrar, om jag möjligtvis skulle kunna få någon liten sorts sysselsättning, sir?
-Sysselsättning?
-En tidning, eller något att läsa…
Fudge blev överväldigad. Var Black immun mot dementorerna? Eller var han bara duktig på att stå emot de?
-Öh… javisst, sa han. Jag har faktiskt gårdagens exemplar av ’’The daily prophet’’ här…
Fudge sträckte in handen under sin resmantel och drog fram en ihoprullad tidning. Han gav den till Black, som log. (Vilket mest såg skräckinjagande ut i ministerns ögon. En massmördare kan inte le utan att se livsfarlig ut.)
-Tack så mycket, sir, sa Sirius och rullade upp tidningen!
Äntligen! Efter att ha varit totalt avskuren från omvärlden i tolv år kunde han få reda på någonting som hade hänt! Han hade ju faktiskt ingen aning om någonting längre. Var Voldemort tillbaka? Var han död?
Plötsligt kände han hur han flämtade till inom honom när det slog honom hur många som hade kunnat dö under tiden som han suttit här. Dumbledore? Sirius föräldrar? Andra släktingar? Remus?
Sirius orkade inte tänka på det, utan slätade istället ut tidningen och kollade på baksidan.
En liten notis värmde hans hjärta.
’’Ett nytt år på Hogwarts skola för häxkonster och trolldom har börjat. Nya i Dumbledores lärarkår i år är Remus Lupin, professor i försvar mot svartkonster, och Rubeus Hagrid, professor i skötsel och vård av magiska djur.’’
Sirius log. Dumbledore och Remus levde i alla fall. Och Remus hade uppfyllt sin stora dröm. Sirius var lycklig för sin väns skull, även om Remus önskade se honom död.
Han kunde dock inte dölja för sig själv att det frustrerade honom när Remus fick vara där, vara närvarande för Harry, när han själv satt här och ruttnade. Vet Harry ens att han har en gudfar? Troligen inte. Och Remus kommer garanterat inte att berätta det. Trots att de inte hade träffats på tolv år kände Sirius sin vän tillräckligt väl för att veta att han inte skulle vilja skrämma livet ur en stackars trettonårig pojke.
Han vände på tidningen och hans ögon föll på en artikel om en familj som vunnit massor av guld. Något annat fångade hans uppmärksamhet…
Där.
Och plötsligt föll allting på plats för Sirius

AWESOME!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Amazing

Awsome kapitel som vanligt NTonks

Jag. Älskar. Dig.

Bevakar. Helt. Klart! Lika bra som den första!

Awesome!!! </3

Jag tror jag är kär i den här fanficen xD

Jag med

Känner sådär för att skriva ikväll, det var fest hos en tjej i klassen och alla i klassen utom jag och två tjejer till Det sorgliga är att jag är ganska bra kompis med tjejen som fyllde år, och hon bjöd de som hon typ aldrig ens snackar med... det var mina kompis Tea som berättade det, jag var med henne och så sa hon att hon skulle dit på kvällen men att tjejen som hade festen inte ville att jag skulle få reda på något (vilket var dumt av henne för vi bor grannar...)
Så nu sitter nästan alla tjejer i klassen på altanen tvärs över gatan och skrattar och äter tacos och ska kolla på film och så sitter jag här framför datorn och ska snart äta fiskgratäng :'(
Skulle gärna fråga varför hon inte bjöd mig men då måste jag ju erkänna att Tea skvallrade eller hur?`
(Eller egentligen skvallrade hon inte för jag såg inbjudan på hennes köksskåp, och jag hörde när de pratade om det i skolan men trodde det var om typ en vecka och jag inte hade fått inbjudan än )