Borta som vinden~sorglig

Jätte bra! Sophie kan inte dö! Hon måste komma tillbaka på nått sätt!

Håller med!!!

Bra!!!

Började nästan gråta D':
Jättebra.

Super duper bra! Ny läsare!

Awwwwww :'( ♥ men sjukligt bra som vanligt ♥

Vad sorgligt! Jag börjar ju nästan gråta!

Aw! Tack allihopa för de jättefina komentarerna! Man blir verkligen GLAD när man får så fina komentarer som jag får! Och jag är sämst på att skriva typ, Tack, till någon, men ni ska veta att jag blir jätteglad!

Du är ju så jätttttteduktig på att skriva!! Om du blir författare är jag den som köper din bok först av alla!! =^.^=

Ett jättekort kapitel nu, men jag hoppas att ni blir glada ♥♥♥♥♥♥♥
____________________________________

Kap 10

"Hur mår du Cazzandra?" frågar Dumbledore när vi är på hans kontor. Jag skakar på huvudet och stirrar ner i skrivbordet. Jag tänker på dem som praktiskt taget dödade Soph. Jag hatar dem.
"Jag vet att du har det jobbigt, Cazzandra", fortsätter han. "Jag har gått igenom samma sak." Jag tittar upp och möter min rektors blick.
"Jaså?" frågar jag tyst och mistänksamt. Dumbledore nickar.
"Min syster Ariana dog när hon var mycket ung." Han går inte närmare in på saken.
"Varför har du kallat in mig hit då?" frågar jag istället.
"Jo, anledningen till att jag gjorde det är för att jag ville säga, att om du känner att du inte orkar med vissa lektioner, så behöver du inte gå på dem." Jag nickar för att visa att jag förstår.
"Var det allt?" frågar jag.
"Ja. Du kan gå nu Cazzandra."

Sophie´s synvinkel

Jag är död. Min kropp finns inte kvar. Den har blivit söndermosad av ett tåg. Jag stirrar på en klocka. En klocka som visar när jag får komma tillbaka. Tillbaka som ett spöke. Tillbaka på jorden.