Hogwarts bakom kulisserna- lyckliga dagar & blödande farväl

Aaw... Jättebra!!

Två superAwesome kapitel!!!! Stackars Audrey

Kapitel 8- Gwen
– Är du okej? frågar Will.
Vi går runt i växthusen och letar efter blodnäva. Jag rycker på axlarna.
– Jag antar det, säger jag.
Men nej. Jag är inte okej. Min bästa vän fick bara för ett par timmar sedan reda på att hon väntar barn. Vid femton års ålder! Det är sjukt. Sjukt och läskligt. Det kunde lika gärna ha varit jag. Jag menar, hur stora är oddsen egentligen att man blir med barn första gången man har sex? Större än jag trodde.
– Jag tror dig inte, säger han.
– Men säger jag att jag är okej så är jag väl okej! fräser jag.
Mina ord sårar honom.
– Förlåt. Jag antar att jag inte är så okej, säger jag.
Vi hittar den rosa blomman och Will böjer sig och plockar ett par blommor.
– Mina föräldrar har lärt mig att det är bra att prata med någon om man inte mår bra, säger han.
– Det är tyvärr ingenting som jag kan prata med någon om, säger jag. Men tack.
Will rätar på sig och lägger blommorna i en glasburk som han sen stoppar i väskan. Vi lämnar trädgården. På vår väg tillbaka till slottet passerar vi sjön. Någonstans under det lugna vattnet ligger jättebläckfisken och sover i ljuset av den stora, silvergråa månen. Jag sätter mig ner på en bänk och tittar upp på den. Will sätter sig bredvid mig.
- ”Jag gillar tanken på att månen finns kvar även när jag inte tittar på den”. Albert Einstein, citerar han.
Jag släpper månen med blicken och tittar på honom.
– Det var fint, säger jag.
Han nickar och tittar uppåt igen. Will pratar inte så mycket. Som om han inte har något att säga. Vilket han har. Jag menar, har ni sett hans väska? En bok till och den spricker. En plötslig bris sveper förbi och får mig att rysa till. Det är trots allt i början av februari.
– Vill du gå in? frågar han.
Jag skakar på huvudet.
– Kan inte du läsa någonting för mig? Som du gjorde för Cat, frågar jag.
Will verkar förvånad över min önskan men plockar upp en bok ur väskan. Han öppnar boken på ett ställe som är märkt med ett svart band. Jag sätter mig närmare honom och Will lägger boken i sitt knä, så att månljuset får de svarta bokstäverna att stå ut på de bleka arken.
- ”Åh, barmhärtig Gud, jag har ett sådant behov av din barmhärtighet nu. Inte för mig själv, men för mina riddare, för det är verkligen deras nöds stund. Befria dem från deras prövningar framåt och jag kommer betala dig tusenfalt med någon uppoffring du begär av mig. Och om i din vishet, bör du bestämma att offret måste vara mitt liv för deras, så att de återigen kan smaka på frihet som har så länge varit förvägras dem, jag kommer gärna göra det förbund. Min död kommer att ha ett syfte. Jag ber inte mer än så”, läser han.
Jag tittar på honom under tiden han läser. Ser hur hans ögon lyser bakom de markerande glasögonen. Ser hur hans mun formar vartenda ord till en perfekt stavelse. Jag sitter så nära honom att jag kan höra hur hans andas. Will stänger igen boken och vrider på sitt huvud. Vi har ögonkontakt med varandra. Han tar av sig sina glasögon och lägger en hand på min kind och smeker mig med tummen. Nu är vi bara ett par millimeter ifrån varandra. Han drar försiktigt mitt ansikte närmare och våra läppar möts. Kyssen får mig att vilja flyga på moln. Vilja prata om hur lycklig världen är. Det är då jag inser vad jag tänker. Och vad jag gör. Så snabbt jag kan backar jag ur kyssen.
– Jag måste gå. Förlåt, säger jag och skyndar iväg upp mot slottet.
Will är efter mig. När jag kommer in genom dörren gömmer jag mig bakom en staty. Genom en glipa ser jag hur han letar efter mig. Drar förtvivlat handen genom håret och går med tunga steg bort mot Ravenclawtrappan. När Will är utom synhåll glider jag ner för väggen och trycker knäna mot bröstet. Allt som jag aldrig har velat blir har jag nu blivit. Det som jag lovat mig själv att hålla mig utanför har nu skett. Kanske om jag… Nej, vem försöker jag lura. Jag har blivit upp över öronen förälskad i Will.

Ursäkta dröjesmålet men började gymnasiet igår + har helt enkelt inte haft någon inspiration eller lust till att skriva förrän nu!
ni vet vad ni ska göra. kommentera, berätta, älska! ni är bäst ♥

Aaw :'D det var jättebra!!! ♥

Håller med Faja, typiskt min humor när de populära personerna blir kära i en pluggis/mobbad person ehehe.. Känns rätt åt dem att veta hur de mår x).

Great kapitel! ;D ♥

Vill bara berätta att Will inte är mobbad!
han tycker bara om att vara för sig själv!

lovar att det kommer bli ännu mer drama, om ni fortsätter kommentera vill säga ♥

Okej, let me explain hehe. En person som inte är så populär kanske istl hehe.

Drama! DDD

Naaw! ^^

Awesome kapitel!!!