Hogwarts bakom kulisserna- eldwhiskey och quidditch

MEN LÄGG AV, GUD VAD BRA DU SKRIVER!! :o

SÅ HIMLA AWESOME!

Awesome!!

Kapitel 9- Gwen
Jag sitter med armarna om mina ben och min haka vilar mot knäna. Samtidigt blundar jag och tänker tillbaka.
När klockan närmade sig tio bytte jag om. Jag tog på mig en tajt, svart klänning och min skinnjacka över. I fickan låg som vanligt min tändare och cigaretter. Klockan hade hunnit bli över tio innan jag var klar med min sminkning men jag skyndade mig inte för det. Fint folk kommer sent sägs det. Jag kom iväg tillslut och kunde smita osedd ut ur slottet. Trots min sena ankomst väntade han på mig. Brighton stod lutade mot quidditchplanens träkropp. Han sa ingenting om min försening.
– Slå dig ner, sa han och nickade mot filten han hade lagt ut.
Jag satte mig ner och han plockade fram en flaska whiskey och två glas. Brighton fyllde glasen och gav mig ett. I ett svep hade vi båda två druckit upp och glasen blev påfyllda igen. Det var inte förrän glasen blivit påfyllda ytterligare två gånger som vi började. Han smekte min arm. Jag lekte med håret i hans nacke. Han fick av min klänning. Jag fick av hans t-shirt och byxor. Han kysste mig. Jag kysste tillbaka. Båda två andades tungt och rätt som det var hade vi gjort det. Med ett dumt leende på läpparna tog vi på oss våra kläder.
– Ska du ha? frågade jag när jag tog fram paketet.
Han nickade och vi satte oss ner på filten igen. Brighton hällde upp ännu ett glas åt oss och drack och rökte. Plötsligt fimpade Brighton sin cigg och reste sig upp.
– Ska du inte sätta dig ner igen? frågade jag så flörtigt jag kunde, när jag var packad.
– Jag ska dra. Och så ska du, sa han och drog undan filten jag satt på.
Jag rullade ett varv och spillde ut det sista av min whiskey men lyckades hålla ciggen kompakt.
– Är du dum eller? Jag kunde ha tänt eld på gräset, sa jag.
– Tack för ikväll Gwen. Det var bättre än folk har sagt att det skulle vara, sa Brighton och gick tillbaka till skolan med filten och whiskeyflaskan i hand.
– Fan ta dig! ropade jag efter honom.
Han hörde mig inte. Jag reste mig vingligt upp och fimpade min cigg innan jag också började gå tillbaka till skolan.
Dörren öppnas och Audrey och Cat kommer in. De låser dörren efter sig och jag tycker inte om deras blick.
– Gwen, vi säger det här för att vi älskar dig: VAD FAN HAR DU GJORT? frågar Audrey och kastar sig bredvid mig på sängen.
– Schhh! Behöver du skrika så att alla hör? frågar jag.
– Vad fan tänkte du på när du eldade upp quidditchplanen? frågar Cat och slänger sig bredvid mig på andra sidan.
– Jag har inte satt eld på någonting, säger jag.
– Varför låg din tändare där så? undrar Audrey.
Jag suckar.
– Jag hade sex med Brighton där och jag måste ha tappat tändaren när han lämnade mig där, säger jag.
De tystnar.
– Lämnade han dig? Du menar att han bara gick iväg efter att ni…, säger Cat och hennes ord dör ut.
– Japp. Han bara gick iväg efter att vi haft sex. Precis som jag brukar göra. Och vet ni vad? Det gjorde ont. Så jag skulle helst vilja slippa bli anklagad för någonting som jag inte gjort, säger jag och lämnar sängen.
Jag ställer mig vid fönstret och tittar ut. Utsikten är inte lika magisk längre. Allting ser så dystert ut. Mina vänner ställer sig vid varsin sida om mig och tittar ut på den dystra utsikten.
– Vi rökte varsin cigg efteråt. Jag blev så arg på honom när han bara gick, så jag antar att jag inte fimpade ciggen ordentligt. Kommer ni säga något? frågar jag.
– Det beror på vad du tänker göra, säger Cat.
– Ingenting, säger jag och tänker på vad ingen annan såg vid frukosten.
Mellan alla nyfikna elever mötte jag Brightons blick. Han log sitt överlägsna leende men hans blick var kall. Och jag visste med en gång vad den sa: Om du skvallrar är du slut. Jag berättar inte för Audrey och Cat.
– Jag vill inte riskera att bli relegerad. Kommer ni skvallra? undrar jag.
– Nej. Om du inte vill att det ska komma ut så säger vi inget, säger Audrey,
Jag tittar på Cat och på hennes skinande märke.
- Inget märke i världen går före dig, säger hon.
Jag suckar och tittar ut igen. Vad har jag gjort?

åååå vad bra!

Helt freaking awesome

Vill bara slå till Brighton! ...

"Inget märke i världen går före dig." Gud så vackert, rörande, du skriver idiotiskt bra och jag är glad att vara vaken så här tidigt för att få läsa det du skrivit ♥

SupermegajätteAwesome! ♥

Kapitel 10- Audrey
– Vem är så dum och eldar upp quidditchplanen? Jag menar, det handlar ju om quidditch för fan! Magivärldens höjdpunkt, säger Casper.
Jag suckar. Vi är ute på promenad och har stannat nere vid sjön. Höstkylan håller sig stadigt kvar och både jag och Casper är klädda i kappa, halsduk och vantar. Jag har också satt på mig en stickad baskermössa för att slippa frysa.
– Vad är lågpunkten då? frågar jag skämtsamt och försöker byta ämne.
Att tala om det gör det bara svårare att hålla det inne.
– Audrey, jag är seriös. Om jag vill spela för Montrose Magpies när jag har gått ut här så kan jag inte gå nästan ett helt år utan att träna, säger han.
Jag suckar igen. Det ryker ur min mun och jag inser att jag snart kommer tappa känseln i tårna.
– Vill du gå tillbaka? frågar Casper som om han läst mina tankar.
– Ja tack. Vi har varit ute i över två timmar. En minut till och mina tår domnar bort, säger jag.
Han skrattar.
– Det kanske går fortare om jag bär dig, säger han och lyfter upp mig i sin famn.
Jag skrattar. Vi kysser varandra och sen bär han upp mig till skolan. Det är mysigt att ligga i nära hans bröst. Jag kan nästan känna hur hans hjärta slår och jag tittar upp på min underbara pojkvän. Vi har varit tillsammans i tre veckor men det känns som år. När vi kommer in i slottet släpper han ner mig igen.
– Vad vill du hitta på nu? frågar han.
– Jag har en idé, säger jag och drar han mot mig genom att dra i hans halsduk.
Casper fattar hinten och kysser mig. Vi står länge och kysser varandra.
– Ms Goldstein borde inte ni träna inför era prov? frågar professor McGonagall som går förbi oss.
Vi fnissar.
– Naturligtvist professorn, ropar jag efter henne.
– Kom. Jag bjuder dig på te innan du måste gå upp, säger Casper och vi går ner till Slytherins sällskapsrum.
– Hej, ni kommer lagom till eftermiddagsteet, säger en tjej som sätter sig i soffan med en kopp te i handen och en tallrik med nybakade scones i den andra.
Inte vad man förväntas se med tanke på Slytherins rykte men Casper häller upp varsin kopp te till oss och vi gör de andra sällskap i soffan. Naturligtvis så är samtalsämnet: vem eldade upp quidditchplanen?
– Det har gått tre veckor och ingen har erkänt. Tror ni att vi någonsin kommer få veta vem det är?
– Man kan aldrig veta. Den kanske inte vågar. Jag menar, den skulle ju trots allt få hela skolan på sig.
– När jag får veta vem som eldade upp quidditchplanen så ska hon eller han få veta att han lever.
Dörren öppnas och Brighton kommer in. Tjejerna i rummet blir plötsligt väldigt fnittriga och flamsiga av sig. Men han går bara fram till tevagnen, häller upp sig en kopp te och sätter sig i en av fåtöljerna.
– Jag antar att ni pratar om det vanliga, säger han.
– Vem tror du att det är? frågar en tjej och sätter sig på armstödet på hans fåtölj.
– Tror? Jag vet vem det är, säger Brighton och dricker av sitt te.
Han tittar på mig över muggens kant och jag skakar på sakta på huvudet. Men han blinkar bara med ögat. Alla som hört vad han sagt väntar spänt på fortsättningen.
– Det måste ju vara någon i Gryffindor så klart. Förlorarna insåg att de aldrig kommer slå oss och eldade upp planen för att slippa skämma ut sig, säger han och de andra skrattar.
Jag drar också på smilbanden men inte lika brett som de andra. Brighton lämnar fåtöljen och sätter sig bredvid mig i soffan.
– Jag ville sitta närmare elden, säger han och pratar om den varma brasan som sprakar precis intill oss.
Jag säger inget utan dricker bara av mitt te. Ett brak hörs ifrån en sovsal och Casper och ett par andra går för att kolla vad som hänt. Det blir bara jag och Brighton kvar. Han lägger en hand på min rygg och börjar dra den upp och ner.
– Du är riktigt söt du, säger han.
– Jag har en pojkvän, säger jag och flyttar lite på mig.
Men det hjälper inte.
– Han behöver inte få veta, säger Brighton och hans hand stryker nu längst ner på ryggen, vid byxlinningen.
Jag harklar mig och går fram till tevagnen för att låtsas titta på de goda bakverken. Men han följer efter mig.
– Jag tänkte att du och jag kanske skulle umgås någon gång, vad säger du om det? frågar han.
– Min kille skulle nog inte uppskatta det, säger jag så vänligt jag kan.
– Om jag vore du så skulle jag inte vara så trotsig. Inte när jag vet vad din bästa vän har gjort, viskar Brighton i mitt öra och ger mig en puss på kinden.
Sen går han iväg och Casper kommer tillbaka.
– Det var bara ett par killar som brottades, säger han. Är du okej?
Jag nickar och ger honom min kopp.
– Jag måste bara verkligen gå hem och göra läxorna. Men vi hörs imorgon, säger jag och ger honom en kram innan jag skyndar iväg till Ravenclawtornet.

kommentera! ni är bäst ;D♥

Nääää, loser Brighton x_x

Bara för han inte kan få någon D: