7 år på Hogwarts, 7 år i helvetet

Skandar följde Katarinas blick mot kupédörren då två flickor passerade. De stannade och såg in, Skandar mötte den andras blick och hom plötsligt på varför hon såg så bekant ut. De hade legat tillsammans under påsklovet förra året.
Flickan vände bort blicken och de fortsatte. Skandar log något hånfullt och vände blicken ut ur fönstret. Att flickor alltid trodde honom, "du är speciell", "jag älskar dig". Lärde de sig aldrig?

"Ush jag hatar dem", sa Katarina när de hade gått. "De var typ skiträdda för dig", sa hon sedan och flinade.

Skandar flinade brett och drog handen genom sitt hår.
"Glad att vara till nytta", svarade han ironiskt och skrattade kort. Kanske borde han leta upp henne, be om ursäkt, förklara vilket misstag det var att ligga med hennes bästa vän, att han tänkt på henne hela sommaren... Det kunde bli intressant. Skandar skakade knappt märkbart på huvudet och såg på det förbiflygande ladskapet. Nej, han skulle nog inte klara sig genom det utan att skratta.

Katarina kunde inte ens tänka på vad det var han skulle kunna ha gjort mot dem. Hon skakade på huvudet.
"Du är dig då lik", sa hon.

Naver too late

Kön: Kille
Namn: Christopher Sutherland
evt. Smeknamn: Chris
Elevhem: Slytherin
Ämnen: Grundämnen, extra i förvandlingskonst och försvar mot svartkonster
Talanger: Han är speciellt duktig på att skissa, han kan även tvinga dig att göra vad som helst om han så vill
Utseende:
Alltid med sig: Sin mobil, den är livsviktig för honom
evt. Djur: -
Hatar: Skolan samt sin familj
Älskar: att jävlas med allt och alla, vara uppkäftig mot lärarna och hamna i trubbel...
Netaforgus: -
Animagus: Japp en snövit varg
Intressen: Skissa, höra på musik, planera olika saker som har med att döda folk, jävlas, skolka...
evt. Kärlek: Han kan inte känna kärlek, hans föräldrar älskade honom aldrig och hans syskon såg han aldrig som något speciellt. Han kan inte känna medlidande heller och allting som betyder något för andra så betyder ingenting för honom. Han förstör gärna folks liv utan att blinka, men söker sig ändå till folk för att försöka kunna känna något. Förr tog han hem kvinnor, dödade dem och åkte tillbaka till kvinnornas hus för att stjäla deras kärleksbrev i hopp över att han skulle känna något. Det finns någon som kan få honom att ändras, men det vet varken den personen eller han själv om än...
Övrigt: Han är en vampyr och har levt i över tusen år. Man skall icke lita på denna person, även fast han alltid håller sitt ord. (vampyregenskaper: snabb, stark... sånt vanligt samt tvinga en person att göra vad som helst. ) Och han bär aldrig obligatoriska hogwarts-outfiten och han har aldrig gjort det. Då de inte fick honom att ha den på sig så struntade de till sist att straffa honom med kvarsittningar!

welcome, welcome!

Ellie biter sig argt i läppen och tittar ut. Musiken bånar i hennes öron och får henne att slappna av. Hon tar fram sitt block och ritar av den äkligt ljusa och fridfulla klippan. När hon är klar antecknar hon den med underskriften 'Så där jävla mesig kommer jag aldrig vara', och börjar skissa på ett utslitet hjärta, det var hennes melodi.

Thx


Chris stirrade förtrollat ut genom fönstret med hörlurarna i öronen. Han var ensam i kupén, vilket han fann mycket lättande. Att vara på väg tillbaka till Hogwarts kändes precis som de föregående åren - för jävligt. Han hatade stället, det var onödigt, han behövde inte hela hokus-pokus-tramset till något alls. Han behövde tid att utarbeta sin hämnd på sin far och det gick inte då han var på den mesiga skolan.

Skandar skrattade lätt. Varför skulle han ändra sig när han redan var perfekt?

Då de började närma sig stationen sade Skandar adjö åt Katarina och återvände till den sista kupén för att byta om. Som slagman för Slytherins quidditchlag var hans kropp i god form, och Skandar hade inga problem med att byta om framför flickorna.
Väl ombytt väntade han uttryckslöst på att tåget skulle anlända till Hogsmeadestationen, där droskorna dragna av testraler redan väntade.

Chris brydde sig inte om att byta om, med hörlurarna fortfarande i öronen lade han upp huvan på sin hoodie och ställde sig upp för att gå ut ur tåget. Alltid dessa köer som han hatade, men att knuffa sig förbi dem alla var inte så hemskt svårt. De flesta hade hög respekt för honom, till och med rädda. Ändå visste de ju inte ens om hans mörkaste hemlighet.