Legend of Mato (The last airbender spoof)

super bra yay jag gillar min karaktär oxå du skriver verkligen suuuuuuuper bar

Sorgligt, men det var grymt bra skrivet :'

Även detta kapitel var GRYMT

Men sorgsamt!

Aww.... Stackars Ryu... *sad face*

Awesome skrivet.

Jätte bra

Nu får ni en liiiten cliffhanger här sådär innan Kap4... hehe eller ja, episod 4, bok 1 xD

På torget arbetade och vistades medborgare av jordkungariket i harmoni och lycka. Mato som för dagen lämnat Kiro kvar i palatset, vandrade för dagen till fots. Han log stort och njöt av den rena doften. Tre småflickor kom rusande emot dem och råkade av misstag smälla in i Tanakos ben. De verkade vara upptagna med att leka tafatt. En av flickorna glömde sig bakom Matos rygg. Mato skrattade och såg sig vilt omkring efter den lilla flickan,
"Wow wow vänta nu. Det är väl mycket smartare att springa än att gömma sig, tycker du inte det?"
Flickan såg blygt upp på honom,
"Men då tar dem ju mig."
"Är det inte lite det som är meningen? Att dem iallafall ska få chansen? Om du inte blir tagen så jagas du resten av livet. Kan det inte vara lite kul att vara den som jagar också?"
Flickan nickade och ställde sig sedan framför Mato. Vad som såg ut att vara hennes lillasyster, sprang snabbt fram och touchade henne på armen. Flickan som gömt sig bakom Mato började genast springa emot de andra två som snabbt börjat springa motsats riktning. Mato skrattade men vände sig hastigt om.

En lika dan tank som tidigare stannat utanför grottan, plöjde in i byn. Mato vände sig mot Tanako och gjorde automatiskt en omvändning för att se till att de små flickorna inte längre var i närheten. Han skyndade sig åt sidan och började automatiskt dirigera åt människor att skynda sig in i sina hem.
"Vad tänker du göra Mato?"
Tanako fick nästan skrika för att överrösta ljudet av de metalliska fordonsmonster som äntrat staden. Mato vände sig snabbt emot sin vän.
"Se till att de sista kommer in ordentligt. Jag uppehåller dem."
Mato skyndade sig fram och ställde sig bara några meter ifrån fordonet. Han korsade armarna framför sig och lät dem vila i varandra samtidigt som han vägde tyngre på det vänstra benet. Kanske gjorde det honom självsäkrare om han kände sig avslappnat. Mato hade egentligen aldrig förstått varför han gjort så i stressade situationer men så hade det alltid varit. En triangelformad metallucka öppnades och ånga steg ur öppningen. En man iklädd svartgrå kläder samt en långrock med mörkbruna detaljer hissades upp ur öppningen. Han höll i ett långt svart tillhygge som såg ut som en blandning mellan en krycka och en tazer. Det långa kritvita håret fick honom att se något mjukare ut än de tidigare anhängare som Mato tidigare stött på.
"Stig åt sidan unge man. Låt inte instinkterna ta över och bli din död."
Mato bet ihop käkarna och fäste blicken på den mycket väl igenkända mannen.
"Borgmästare Djuan!"
Mato hade svårt att hålla sig i skinnet. Han kände hur svetten forsade ned längs med hans rygg. Han stod öga mot öga mot mannen som var anledningen till allt. Hans fars död och landets lidande, allt var på grund av en och samma människa och nu låg fokusen mellan Djuan och just honom själv.
"Jamen se där. Så fint välkomnande man kan få när man endast är på tillfälligt besök. Jag hade förväntat mig något lite mer jag vet inte, inbjudande?"
Mato svalde hårt för att inte säga något han skulle ångra brutalt senare samma dag, eller kanske nästa liv.
"Du har inget att hämta här. Folket gör det dem ska och jag är endas på genomresa. Jag kommer att återvända hem till min egen stam snarast och fortsätta mitt jobb där."
Mato insåg att han skulle behöva ljuga sig ur denna situation. Han var också väl medveten om att lögnen endast skulle bespara honom några minuters betänketid då han förhoppningsvis lyckats lura borgmästaren för stunden.
"Jasså Avatar Mato av södra vattenstammen, du jobbar för mig du?"
Mato funderade åter igen på det han sagt till den lilla flickan tidigare samma dag.
Om du inte blir tagen så jagas du resten av livet....
Mato slappnade av och lät händerna hänga längs med sidorna. Han suckade tungt och skakade på huvudet.
"Om det är mig ni söker så finns jag precis här. Låt bara människorna i byn vara ifred så lovar jag att jag kommer med dig utan att göra motstånd."
Borgmästaren sträckte fram tillhygget han bar i den högra handen som var väl brydd med metalliska föremål som sytts på en tjock svart skinnhandske. Mato hörde Tanakos röst.
"Mato, se upp!"
Han vände sig automatiskt i röstens riktning och kände hur en stark stöt penetrerade sig in genom hans nacke och ut i hela honom. Dammet på den sandbeklädda marken for som en hinna omkring honom då has maskulint välformade kropp föll till marken. Tanako gjorde ett vagt försök att springa fram till sin vän när han kände hur någon greppade tag i hans hand och höll honom kvar. Han vände sig hastigt om och fick syn på ett välbekant ansikte. Den lilla flickan som tidigare gömt sig bakom avataren, placerade pekfingret över sina egna läppar.
"Ssscchyyy..." viskade hon försiktigt samtidigt som hon drog honom försiktigt bakåt in i stugan vars vägg han lutat sig emot.

(Notera att jag gjort honom rätt ikke hardcore och rätt oförmögen att agera verken smart eller snabbt eftersom han inte är tränad ännu... han kan ingenting om dessa saker och gör därför sina rejäla missar...Så det är endast i realistiskt syfte som jag gjort såhär )

OMR! Grymt bra, längtar efter nästa del

Irah - va kul att ni gillar honom. Lite längre kommer ikväll. känns som man släpper avsnitt här xD

super bra

Taaack, kärlek från mig och "Mato" xD