Ellen och Leionos val

Jätte Bra! Bevakar

Astra!!mer nu!! XD jag är sååå nyfiken

Jääättebra!

Kap 12 - PIIIIP!

Ellen

"Hur kom du loss?" säger jag.
"Jag vet inte" säger Leiono. "Den nutida jag fick för sig att något var fel. Så han kom för att kolla var du var. När du inte var där blev han rasande och uthålet höll sig så länge att jag kunde gå utan att han märkte något."
"Men" säger jag. "Betyder inte detta att när Leiono dör finns ju du. Du kommer bli som han."
"Lugn!" säger han. "Longbotton ska se till att jag glömmer hur man öppnar portalerna och blir inlåst där när jag fyller 18."
"Men varför ska du då gå i skolan?"
"Man behöver sällskap som barn." Sen minns jag.
"Hogwartsexpressen!"
"Vi ses!" Jag inner inte säga hejdå för nu är det bråttom. Jag springer rätt över isen och råkar välta omkull dem två förstaårseleverna.
"FÖRLÅT!" ropar jag. Jag bokstavligen glider fram. Jag halkar hit och dit. Jag springer. PIIIIP! Jag hör visslan.
"ELLEN!" ropar Alexander. Han sträcker ut handen från det rullande tåget. Jag tar världens skutt. Tar hans svettiga hand. Kastar väskan genom fönstret. Handen glider...

Åh, späääännnande!

^^ låt henne inte trilla D:

Kap 13 - Var som helst

Alexander

Jag är rädd. Om jag tappar henne faller hon ner någonstans. Tåget gåt fort. Vinde blåser snabbt och livsfarligt hårt. Jag svettas av rädsla. Hennes liv kan vara över. Vinden blåser. Det är omöjligt att dra upp henne när vinden blåser. I min hjärna finns bara Ellen just nu. Jag har inga vantar så mina händer är blöta av inte bara svett utan även smalt snö. Det är kalt. Någonstans öppnas dörren och en söt doft som jag har svårt att känna sprider genom rummet. Jag klarar det inte. Jag har aldrig tappat en spegel. Men jag vet inte hur jag kunde tappa något viktigare...

^^ Bra!! Tappade han henne

Åh, så himla bra!
Hoppas att han inte tappade henne.

Kap 14 - Förblödning

Ellen

Jag faller. Jag vet att Alexander inte kunde hjälpa det. Ingen kunde stoppa det. AJ! Smärtan slår till i handen. Jag måste har ramlat och skrapat upp armen. Nu får jag förblöda. Men något är fel. Det blåser för mycket. Jag öppnar ena ögat försiktigt som jag tror det ska vara en flock arga bufflar framför mig. Jag tittar på min arm. En hand har greppat tag i den. Jag kollar längre upp och hoppar nästan (men det är omöjligt i luften) när jag ser Runes ansikte. Vad gör han på Hogwartsexpresen? Sen minns jag den söta doften. Han jobbar nog extra med godisvagnen. Han drar upp mig. Jag sätter ena foten långsamt på marken som en bebis som lär sig gå. Jag fattar knappt att jag får känna marken. Alexander och Amanda börjar genast krama mig. Mina axlar blir våta av deras kramar.
"Akt så ni inte stryper henne!" sa Rune. Amanda och Alexander fattar vad han menar och släpper mig.
"Vad vill ni ha?" sa Rune som om inget hade hänt. Ingen av oss kan låta bli att skratta vid en sån normal fråga. Jag fattar inte att jag lever!