Pirater (Privat rollspel)

Vicinia känner hur någon tar tag i henne bakifrån och hon skriker till. En hård hand läggs för hennes mun, och hon försöker ta sig loss. Men förgäves, han har låst hennes händer bakom henne och bara skrockar åt hennes fruktlösa försök att komma loss.

Michelle sitter i det mörka utrymmet och hör hur någon kommer in i hennes fars kontor. Hon blir förskräckt när hon hör hur det brakar till. De vandaliserar kontoret. Om de slänger ned bokhyllan i golvet är hon körd. En röst och steg hörs innan det blir tyst i rummet. Michelle reser sig långsamt och smyger fram till bokhyllans baksida så tyst hon förmår innan hon försiktigt skjuter den framåt. Hon tar sig klumpigt ut därifrån och andas ut då hon tror hon kommit undan. Men plötsligt hör hon ett steg, känner en hand slutas om hennes arm och när hon försöker skrika läggs en hand över hennes mun. Hon är fastlåst i greppet, hon kommer inte loss. Handen har en svag doft av salt och rom, det äcklar henne och, antagligen, mannen håller fortfarande fast henne när han halvt som halvt knuffar henne ut ur kontoret.

Mannen börjar dra ut henne ur huset, hon sparkar och försöker göra sig fri. Tillsist kommer hon åt att bita honom i handen. Men detta gjorde honom bara förbannad. "Sablans flicksnärta" morrar han dovt och drar åt hennes händer ännu mera så att hon skriker till. Hon får ett hårt slag i pannan och allt blir plötsligt svart, det ända hon hoppas på innan hon försvinner i mörkret är att de inte ska hitta hennes bröder.

Michelle kämpar, av instinkt och panik, emot. Händerna tar bara ett hårdare grepp när hon försöker och handen för hennes mun trycks hårdare mot munnen. Hon känner tårarna som bränner, av olika orsaker. Men hon kan inte placera dem. Plötsligt får hon ett hårt slag och allt svartnar framför hennes ögon.

Vicinia vaknar upp i ett mörkt rum, hennes handleder värker och hon känner något kladdigt droppa ymmnigt från ett djupt sår i pannan. Hon mår illa och känner sig fasligt yr. Hon orkar knappt fundera på vart hon är innan hon åter svävar bort i den svarta medvetslösheten.

Michelle vaknar av en salt doft. Hon sitter fast, oförmögen att röra sig. Antagligen av den korkade klänningen som hon fortfarande har på sig. Hon känner sig otroligt utmattad, trots att hon antagligen inte gjort någonting. Men hon sluter ögonen igen. Hoppas på att allt bara var en dröm.

Vicinia vaknar över att något kallt och vått är på hennes panna. Hon skriker skrämt till och drar sig bakåt vilket resulterar i att hon slår huvudet i väggen. "Lugna ner dig." säger en lugnande mansröst. I dunklet i rummet ser hon att han är ganska ung. Han ler lugnande och synar såret i pannan och muttrar något om att de tar mer eller mindre död på sina fångar.

Michelle sitter ihopkrupen i mörkret och lyssnar vaksamt på rörelserna i rummet. Talet mellan andra. En duns och ett skrik får henne att hoppa till. Sedan lyssnar hon på vad som sägs. Hon har varit ovanligt tyst, hon hoppas fortfarande på att det är en dröm. Men för varje sekund blir det mindre och mindre troligt.

( Fan....hela mitt inlägg försvann D: jävla krongel mugglis -.- )

"Bäst att jag hämtar hit läkaren, det här såret klarar jag inte av." Säger han trycker en trasa för såret och ber henne hålla fast. "Ligg nu alldeles stilla, annars förlorar du ännu mera blod och det behöver du verkligen inte." säger han allvarligt och hon nickar stumt. Jasså fånge? och av mannens uppsyn, den salta luften och det gungande golvet förstår hon, hon har blivit fånge, piraternas fånge.
"Är det bara jag eller flera?" säger hon med knappt hörbar stämma. Han ger henne vatten och hon ställer åter frågan. "En till, jag ska precis gå gort till henne." säger han och försvinner med lycktan längre in i rummet.

Michelle hör fler steg, det blir plötsligt ljust och hon blinkar lite för att vänja sig vid den nya ljusnivån. Hon vet inte varför men en del av henne hoppas på att var ljuset än kommer ifrån, kommer hon dö av det. Hon vill verkligen inte vara på skeppet. Hon har gett upp på tanken av att det skulle vara en dröm. Det är omöjligt för att det ska vara en dröm, det luktar för salt och hon har ont i hela kroppen. Om man drömmer har man inte ont, det är inte så verkligt. Hon kan urskilja en yngre man. Till skillnad från mannen som hållit fast henne luktar han inte rom, iallafall. Michelle stänger ögonen.