Svartkonster (Narcissa och Lucius)

Då lär jag sitta vid datorn och vänta! ♥

Kommer läsa så fort jag kan. Längtar!!!!!!!

Haha gud så bra, sista kapitlet fick mig att fnittra lite där x).
Det innan tänkte jag direkt, så nu ska Bellatrix och Malfoy, m.m åka och hjälpa Voldy med något x)))

Narcissa stelnade till. Det var just den här typen av skämt som hon ogillade, varför sa han så? Hon fick en rynka i pannan och skulle precis börja skratta när hon såg sin fars uttryck i ansiktet. Han skämtade inte!
”Och vad svarade Ni på det, far?” Hon såg spänt på honom. Ilskan riktigt bubblade inom henne, hon kunde helt enkelt inte förstå det! Hon var ingen man bad hennes far om lov att få uppvakta!
”Mr. Malfoy är en mycket framgångsrik ungman, Narcissa. Han kommer att vara bra för dig” Hennes far talade som om hon var ett litet barn som skulle börja skolan och behövde få det förklarat för sig varför man gick där ”Han kommer att hämta dig om en liten stund för att dela en lunch”
Hon bara skakade på huvudet.
”Om Mr. Malfoy vill uppvakta mig så är det mig han ska fråga, ingen annan. Dessutom, far, har inte Ni någon rätt att bestämma sådant här utan min kännedom!” Narcissa kunde riktigt känna hur kinderna bossade av raseri.
”Jag ber om ursäkt, Ms. Black, men det hade inte sett bra ut att möta dig utan din fars tillstånd” Sa plötsligt en len, lite retsam, röst bakom henne. Narcissa for runt och möttes av Lucius Malfoys uppenbarelse.
Hans långa hår var idag utsläppt, men hans kläder var lika ståtliga som under gårdagen. Han lutade sig lätt mot sin käpp som pryddes av ett ormhuvud i silver.
”Och om jag inte känner för att låta Er uppvakta mig, Mr. Malfoy?” Snäste hon och såg hur hennes far reste sig upp.
”Jag ska lämna er ensamma, men Narcissa, visa vid Merlins skägg lite respekt mot unge Mr. Malfoy!” Snäste han och försvann ut genom dörren.
Narcissa stirrade på sin uppvaktare, argt, minst sagt.
”Det fungerar inte såhär!”
”Det fungerade alldeles utmärkt, faktiskt. Jag frågade din far, han beviljade, jag svor en obrytbar ed om att jag skulle behandla dig väl, han svor en obrytbar ed om att han skulle låta mig få uppvakta dig och-” Narcissa stirrade på Mr. Malfoy, han kunde helt enkelt inte mena allvar?
”Ni svor vadå för något?!”
”Varsin obrytbar ed, för att underlätta och undvika missförstånd” Lucius Malfoy log silkeslent.
”Ni-Du…!” Började Narcissa men kom inte fram till något vettigt att säga. Det var bara…!
”Så jag tror att det är bäst om Ni följer med mig på lunch, trots allt, Ms. Black” Han såg så hånfullt på henne att hon fick kalla kårar.
Narcissa fick riktigt anstränga sig för att inte hyperventilera av ilska. Men hon tog sig samman, drog ett djupt andetag och nickade kort.
”Som Ni vill, Mr. Malfoy, jag följer med er på lunch” Väste hon med en förställd, artig röst.
”Åh, kalla mig Lucius, för all del”

Haha vilken jävel unge Lucius är XD.
Sen är han så himla snygg x)
Och charmig. ♥

Pfft, Lucius är min och om han inte är min är han Narcissas.

Hmpf. Han är en fri man, och dobby var hans nu fria alf. x) Lucius är min.

Vad har Dobby med saken att göra...? I vilket fall som helst är han en fiktiv karaktär, så yeah. Men Jason Isaacs håller du dig borta från, dat man.

Jag säger bara en sak; Bevakar.
(Dock var det där sex stycken ord, men det kvittar.)

Jason Isaacs är ju ännu mer delicous, men du får gärna ta honom. Jag har Tom Felton :_: