Dolder Sveket.

Jag med...Spelar ingen roll hur lång tid det tar vi väntar (Önskar mina läsare till mina ff skulle ha samma uppfattning )

Här har ni nästa del, och jag är hemskt ledsen att ni fått vänta i nästan två veckor, (eller hur länge? 0.o tiden går fort! :_ jag hoppas att ni tycker om det och att det inte blir för konstigt. Jag fick för mig att skriva nu mitt i natten.. Eller mer morgonen, fast nu måste jag sova... ;S

Kapitel 5. En annan sida av Tom.

Den natten hade jag sprungit iväg rakt ut i svartsjön. Stått med vattnet till halsen och gråtit. Jag visste vad Tom var kapabel till, men jag trodde aldrig han skulle göra det. Dessutom visste jag inte ens om han var den som dödat henne, om han menat att göra det eller om hon förstörde för honom. Hur som helst undvek han mig efter det. Han kunde gå förbi mig som om jag var luft. Han kunde möta min blick men se rakt igenom mig, och i klassrummet satt han inte ens bredvid mig. Han satt antingen bredvid Xeno Malfoy eller ensam. Han satt ofta kvar i klassrummet och gjorde klart det han börjat på. Eller exempelvis Snigelhorns klassrum stannade han ofta kvar i, han och Professorn verkade vara bra vänner och Tom gick alltid därifrån med ett självbelåtet flin. En gång hade han dröjt extra länge och då gick han snabbt ut ur klassrummet, varken leende eller glädje kunde ses i hans ansikte. Kall som graven? Han hade gått till bibiloteket direkt, och där kommer vi fram till då han pratade med mig igen.

Jag slingrade försiktigt fram på det kalla stengolvet och Tom hade märkt mig för längesen. Han log emot mig.
- Jaså, du snokar igen Nagini? Sa han slugt. Jag förvandlade mig till människa.
- Du läser böcker halv elva på kvällen Tom, jag måste ju nästan misstänka något. Svarade jag och såg på honom med list. Hans leende dog ut och han vände sig om.
- Du har rätt igen Nagini. Har du lust att följa med mig till min morbror och hälsa på honom? Tom hade händerna bakom ryggen, han log charmerande, och jag kunde inte annat än säga le tillbaka.
- Klart jag vill Tom. Sa jag. Han tog ett steg fram och la en hand om min hals och den andra slingrade han runt min kropp, han drog mig in i mysig omfamning och kysste mina läppar mjukt men intensivt. Min hand letade sig upp innanför hans klädnad och innanför tröjan och den andra upp i hans hår och flätade sig in i det.

Efter någon minut i bibliotekssalen kom vi på att det kanske inte var så bra att stå här så sent på kvällen speciellt inte med de böcker Tom bläddrade igenom. Tom sa till mig att skynda före upp mot sjunde våningen och jag gick iväg och fem minuter senare hörde jag hur han andfått sprang ikapp mig med två pergament som han stoppade ner i fickan. Han tog min hand och de ögon som var iskalla till synen men ändå så varma när man mötte dem såg rakt in i min själ och stal gång på gång mitt hjärta. Han började springa och jag var tvungen att skynda efter för att inte snubbla och lägga mig på golvet. Han ledde mig upp till en tom vägg som han gick fram och tillbaka framför tre gånger innan en dörr uppenbarade sig. Jag satt på marken mot väggen mitt emot och han sträckte sin hand och när jag tog den drog han upp mig på fötter för att bära mig i famnen. Han kysste mina läppar mjukt innan han återgick till att gå. Han klev in igenom dörren och släppte ner mig. Vi stod i vid behov rummet som var rätt så litet för ögonblicket, kanske för att Tom ville ha det så. En bred soffa stod mot en vägg och där fanns också ett fönster med en svart gardin för att dölja månljuset. Mellan soffan och fönstret i det lilla rummet stod ett bord med en flaska drakvin och två kristallglas. Tom satte ner mig i soffan tog min hand löst och gav den en puss precis innan han släppte den.
Han satte sig ner och drog en hand genom håret för att få bort de två hårlockarna som hamnat för ansiktet. Han öppnade tyst vinflaskan och hällde upp exakt samma mängd vin i båda glasen. Vad romantisk han blev helt plötsligt tänkte jag för mig själv och flinade. Han räckte mig det ena glaset och såg in i mina ögon i det nästan totala mörkret, förutom ett ljus som hängde från taket som lyste svagt. Han la sig mot mitt knä och placerade en kudde under huvudet och tog en klunk ur glaset och två till, för att sedan svepa hela glaset och ställa det på bordet. Han satte sig upp och vände sig om och smög sig sakta över mig samtidigt som ett lekfullt flin spred sig över hans ansikte. Han tog ett lugnande tag om min haka med sin hand och kysste mig något otroligt passionerat, och en pirrande känsla spred sig genom kroppen.

Awesome

.......
Oerhört awkward tystnad när jag kommer på min bror med att läsa över axeln på mig...
...

Superbra!!!

Haha hatar när någon läser eller tittar på min datorskärm bakom mig, så är lite skeptiskt till att sitta vid ett fönster och att ha dörren olåst :_:


Tack ni andra!
Ska skriva mer när jag orkar, och på Fanfiction.net kommer det finnas en extra del. x)

BRA!

Bra!

Hemskt ledsen att det tagit tid, ägnar mer tid åt att gör andra saker, tråkiga saker haha. Hoppas ni tycker om detta! Love, me! c: ♥

Kapitel 6. En vacker natt att somna till

Tom knäppte sin vita skjorta och gav mig en sista kyss innan han la sig över mig igen bestämde sig för att det inte var hans sista kyss till mig. Jag kunde känna hur han log medan vi kysstes. han knäppte knapparna på min blus och lät de översta knapparna var oknäppta så att jag fick en enkel v-ringning. Han drog en varsam hand genom mitt långa blodröda hår och stirrade in i mina gråa ögon med sina gråa. Hans korpsvarta hår låg som vanligt kammat åt ett håll och fick honom att se riktigt vacker ut. Hon tog min hand och drog upp mig på fötter och la sina armar om min smala midja innan han kysste mig lätt ännu en gång. Åh vad du är vacker Tom, tänkte jag för mig själv. Då han bleka hy blev dränkt i månsken funderade jag på om han inte var en ängel.

"Because if you love someone you see only the good in them. And you decide to not see the bad things. But you can also be the one who brings forth the good sides of them."

"Nagini, jag älskar dig." Sa Tom då han drog bort en hårslinga från mitt ansikte. Han hade öppnat fönstret i tornet där vi varit och klättrat upp för en stege som tydligen var där. Det lilla rummet som vi tidigare varit i kändes ännu mindre då jag såg det från fönstret där jag nu klättrat ut trots min höjdskräck. Jag gick försiktigt upp för den branta stegen med hårda tag. Tom satt på en liten plan yta upp på tornet där han lagt ut filten och kudden som han tagit med ifrån insidan av tornet. Han hade lagt sig ner med kudden under huvudet och dragit ner mig bredvid sig och lagt filten över oss. Det var då jag upptäckte att det var stjärnklar himmel med bara ett moln, precis ovanför månen, månens gloria, tänkte jag för mig själv och fällde en tår. Gud vad vackert.
Jag slöt ögonen och då en vind drog förbi och fick mitt hår att lägga sig för ansiktet var Tom snabb med att ta bort det, för att sedan lägga båda sina armar om mig. Han ställde sig plötsligt upp och drog med mig upp. Han la filten om mina axlar och satte sig ner på knä. Jag rodnade djupt för att sedan blekna då han började fumla med något i sin byxficka, han fick fram en ask som såg ut att vara gjord av alver. Gröna löv gled över asken och grenarna var i guld asken var dock i silver. Han öppnade den sakta och en ring i diamant med en svart opal(svart diamant.) uppenbarade sig. Jag funderade på om detta var en dröm, men då han tog min hand och jag faktiskt kunde känna honom visste jag att det inte varit en dröm.
"Will you marry me?" Frågade han med den vackraste röst jag visste att jag någonsin skulle höra.

Jag satte mig ner som honom och räckte fram min hand och han trädde på ringen. Den passade perfekt och så fort jag betraktat den såg jag upp på Tom, jag lutade mig fram mot honom och la en hand på hans kind och kysste hans smala läppar enkelt.
"Jag älskar dig Nagini." Sa han.
"För alltid, för evigt." Sa jag.
"Jag älskar dig Tom." Avslutade jag innan jag la mig ner i hans armar och somnade med en varm filt över oss.

Toppen