"Ett litet vansinne" Dumbledore/Grindelwald (ogillar du pairings med två killar ber jag dig att undvika detta)

Någon lika spänd tystnad hade nog aldrig upplevts. Tusen tankar kolliderade med varandra i Albus hjärna. Trots hans överlägsna intelligens, så var det här en av de få saker han omöjligt kunde få klarhet i. Det hade bara varit ett ögonblick, men ändå såg han ju vad han såg... Vad betydde det? Var det en dröm Gellert haft? Eller till och med en fantasi?

Albus tog långsamt till orda.

"Gellert, jag..."

Gellert mer eller mindre slet upp Albus på fötter igen. Med ett fast grepp om Albus hals tryckte han sin trollstavsspets mot honom.

"Gör du någonsin om det där så dödar jag dig!" väste han med ögon som nästan blivit svarta av ilska.

Albus trodde honom. Han visste inte exakt varför Gellert blivit relegerad från Durmstrang, men så mycket visste han att Gellert mycket väl var kapabel till den typen av magi.

"Förlåt..." mumlade Albus med nedslagen blick. Han lade handen runt Gellerts nacke och kysste honom snabbt, lät ett varmt och skakigt andetag leta sig in i Gellerts mun.

Gellert drog sig inte undan, men gav inget gensvar heller. Han drog handen genom håret och suckade.

"Al. Det var bara en dröm, den betydde inget" sade Gellert, med en röst som lät övertygande i Albus öron, men som ekade av lögn i Gellerts huvud.

Gellert klappade Albus vänskapligt på axeln och log.

"Nä, men vi kanske skulle gå tillbaka och få på oss lite torra kläder. Ska man förändra världen duger det inte att man blir förkyld" sade Gellert glättigt, som om inget hade hänt. För Albus hade mycket hänt. Frågan var om han någonsin kunde bli densamma igen.

När Gellert dragit på sig sina byxor började de gå, och efter en viss tvekan lånade Gellert ut sin rock till Albus.

"Det är ju mitt fel att du är genomvåt trots allt" sade han, och Albus gjorde sitt bästa för att bete sig normalt.

Jätte bra :d jag älskar Grindewald, särskilt hans humörsvägningar xD

^
Ja, lite oförutsägbar är han allt..

^ ja men det är sånt som är roligt ^^

Åh, jag älskar hur du beskriver Gellert!

Gud du skriver grymt!!! Gaaaah man vill bara ha mer!!

Er önskan är min lag, så här kommer lite till!



Under tystnad gick de båda vännerna tillbaka mot
hjärtat av Godric's Hollow, och nådde först fram till familjen Dumbledores hus, som reparerats efter explosionen Ariana orsakat.

"Ja..." sade Gellert och stannade nedanför trappan. "Godnatt då. Jag borde kanske inte ha kommit så här sent på kvällen. Allt blev bara... Konstigt" fortsatte han och vände sig bort för att gå nerför gatan mot gammelmoster Bagshots hus, utan att ge Albus tid att svara.

Albus såg efter Gellert och guldlockarna som glimmade i skenet från gatlyktorna, innan han snabbt tog sig uppför trappan och in i huset, när det väntade regnet plötsligt började falla tungt mot gatstenarna.

"Jag är glad att du kom..." sade Albus med halvslutna ögon, trots att hans vän nu befann sig långt bortom hörhåll.

"Fast jag är glad för dig, så är jag inte glad för den här kvällen" hördes plötsligt Arianas drömmande röst.

Albus vände sig hastigt om för att se på henne, när hallen lystes upp av en blixt.

"Det kom för snabbt, för obetänkt, för plötsligt. För likt en blixt som slutar finnas till innan man hinner säga 'Se, det blixtrar'.

"Ariana, vad pratar du om egentligen?" frågade Albus och tog tag i sin lillasysters handleder ganska hårdhänt, men hon log bara godmodigt tillbaka.

"Godnatt min vän" sade Ariana och vinkade vagt mot fönstret, där man ännu kunde se Gellert vandra längsmed gatan "Kanske vår kärleks knoppning har gått i blom till nästa gång vi träffas."

Ariana gäspade stort.

"Godnatt, godnatt! Och måtte sömnen ge ditt hjärta samma ljuva ro som mitt!"

"Ariana!" röt Albus.

"Vad, käre bror?" sade Ariana med oskuldsfullt stora ögon. "Jag citerar bara Shakespeare."

"Så här på morgontimmarna? Gå genast och lägg dig!" sade Albus skakat, men lugnade sig sedan och strök Ariana över kinden. "Du vet att du inte mår bra av att vara uppe för länge."

Ariana gav sin bror en snabb kram.

"Skönheten leder säkert två som älskar i deras riter, och om kärleken är blind så trivs den bäst med natt. Godnatt, Albus."

Albus betraktade oroligt Ariana när hon gick emot sitt rum. Han kunde inte skaka av sig känslan av att Arianas sinnesförvirrade prat egentligen inte hade haft något med Shakespeare att göra, utan med honom själv och Grindelwald.

Super bra jag undrar vad de kmr göra

Wow! Ariana är verkligen cool på sitt eget sätt

Håller med J-star Black, supercool! Påminner lite om Luna på något vis