Drömmen som blev sann

Superbra.

I affären var det proppfullt med folk,man kunde knappt ta sig fram. På väggarna gick hyllarna upp till taket och de var fyllda med alla möjliga roliga och geniala saker.
-Där är han!, viskade Filippa plötsligt till mig och pekade på en lång man med rött hår och skäggstubb. Var det Ron? Det borde det väl vara.
-Är det Ron Weasly?,frågade jag för att vara säker.
-Ja! Visst är det coolt! Värsta hjälten som förstörde horrokruxerna. Har du hans autograf?
-Nej,det är klart jag inte har! Jag fick ju reda på att jag var häxa igår för tusan!
-Jusdet. Vill du ha den då? Hon väntade inte på mitt svar utan drog bara med mig till honom.
-Säg något då! viskar hon och jag får fram ett tyst "hej".
-Tjenare! Vill ni köpa lite kärleksdryck mina damer? Eller kanske lite peruanskt snabbmörkpulver?
Jag ler artigt och svarar seadan:
-Eh..jag ska bara kolla runt lite först. Eh..kan jag få din autograf? Jag rodnar.
-Visst! Han tar fram en fjäderpenna och skriver sitt namn på min arm. Pennan skriver automatiskt med regnbågsfärger. Han ser att jag lägger märke till det och frågar om jag vill köpa den men eftersom jag inte har några galleoner så tackar jag nej. Sedan drar Filippa vidare med mig tillen hylla som är fylld med näsblodsnougat och kräkkola.
-Var är Lowan?,utbrister hon plötsligt.
-Vet inte,är inte han med Georg?
-Nej,han är där,säger hon och pekar på sin pappa,som står så ensam man kan i den knökfulla butiken.
-Han kommer nog snart, svarar jag och försöker tro på det. Jag börjar bli lite orolig. Filippa däremot lugnar ner sig och vi går vidare i butiken. Efter tjugo minuter kommer Georg fram till oss.
-Var är Lowan? Vi ska gå nu.
-Jag vet inte, svarar jag och Filippa i kör.
-Då får vi väl leta efter honom. Det är nog bäst om vi delar på oss. Vi ses vid ingången om en kvart. Jag börjar leta. Jag letar och jag letar. Och sen letar jag lite till. Vad kan ha hänt? Nu är jag riktigt orolig. Jag har letat i hela butiken men inte sett ett enda spår av Lowan. Och sekunden efter jag tänkt så så upptäcker jag Lowans keps på golvet. Den ligger framför ett svart dörr med texten "endast personal" på. Jag tvekar inte en sekund utan går genast in genom dörren. Jag kommer till ett mörkt rum som verkas andvändas som förråd. Överallt finns det lådor. Är det här Lowan är?

Suuuuuuuuuuuuper bra!!!!!!!!!!!

Tack♥

jättebra

Jag går fram i rummet så tyst jag kan. Det skulle inte va så kul om George eller Ron upptäckte mig här. Lagret är ganska dammigt, men ett myller av fotavtryck i det avslöjar att det trots allt varit någon här nyligen. Men det verkar inte vara Lowan. Det ända jag ser i det här rummet är en massa kartonger. Jag vänder till baka och precis när jag ska öppna dörren så hör jag ett skrapande läte från rummets inre del. Jag springer dit,nu bryr jag mig inte ett dugg om att vara tyst. Det verkar som om ljuden kommer från en stor låda med silvertejp på. Tänk så är Lowan fången där?
-Lowan är du där? Min röst darrar av rädsla och nervositet.
-Hmhmpf,får jag som svar. Lådan är nogrannt tejpad med silvertejp och jag börjar slita upp den vilket är svårare än jag trott. Tejpen vägrar släppa från kartongen. När jag äntligen fått upp den så är mina händer röda och mina naglar en halv centimeter kortare. Jag öppnar locket till lådan.

Där ligger Lowan,bunden till händer och fötter med silvertejp. Även munnen är tejpad.
-Lowan! Min röst låter väldigt hispig och panikslagen. Jag har väl iockförsig andledning till det men jag skäms ändå lite för det. Idag vill jag vara den modiga hjältinnan som räddar sina vänner utan att bli ett nervvrak själv. Jag samlar mig och säger;
-Är du okej? Väldigt dumt sagt eftersom han inte kan svara på grund av den där jävla tejpen. Jag sliter bort den runt munnen och frågar igen. Han svarar:
-O..k..e..j. J..ag m..å..år b..b..ar..a f..i..n..t. Han sträcker upp handen mot mig,jag tar den och drar upp honom ur lådan.
-Vad hände? Jag börjar ta bort tejpen från hans armar och ben.
-Nån kom bakifrån och... Ja,du ser. Hans röst är starkare nu. En tår blänker på hans kind. Jag känner hur det liksom kryper längs min rygg. Kidnappare i Weaslys butik? Allt känns väldigt obehagligt.
-Jag går och hämtar din pappa. Allt kommer ordna sig. Det känns lite fel att lämna honom ensam i det mörka rummet men det känns som jag inte har något val. Han är för stel för att kunna gå och jag vill inte stanna där heller, då kanske de tror att jag också är försvunnen.

Jag får nästan lite ont i ögonen av det plötsliga ljuset i butiken. Det blir lätt att hitta Georg, han står bara någon meter ifrån dörren till rummet där Lowan är.
-Georg!
-Har du hittat Lowan? Han ser väldigt desperat ut.
-Ja,kom med! Det syns tydligt hur lättad han blir.
-Filippa! Kom med! Filippa dyker upp bakom en hylla och vi springer till Lowan.

Georg sätter sig och pratar medan jag försöker trösta Filippa. När hon hörde vad som hänt blev hon likblik i ansiktet,sjönk ner på golvet och började gråta tyst. Efter en liten stund reser sig Georg upp, tar upp Lowan i sin famn och börjar gå mot dörren. Vi följer med. Just när Georg ska öppna dörren så smälls den upp från andra sida. En hel drös journalister rusar in i rummet.

Suuuuuuuuper duper bra!!!!!!

Tack♥

Jättebra

Ny läsare här Suveränt!