Skönhet har ett pris [sv]

Jättebra!

Tack allihopa! Nu kommer ert kapitel!

Kapitel 6

Det är trolldrycks-konst om tio minuter!" Zara hoppade runt i sovsalen som en galen höna och nynnade på någon sång, sammtidigt som hon skrek ut saker till mig.
"Jag vet." Mitt iskalla svar tystnade henne och hela sovsalen för den delen (det var ju bara vi där). Hon visste att jag tänkte på Josh igen, vilket irriterade mig. Jag skulle alltid vara så öppen.
"Du vet, att inners inne så vill han vara din vän igen, men tiderna han har gått igensom kanske inte är så lätta som du tror att de är. Sätt aldrig krig före vänskap, det vet han. Och om det skulle komma sig att han gör tvärtom, så bildar han ju bara problem för sig själv, inte för dig." Hennes ord var så visa, som direkt tagna ur en bok med citat. Jag log, men det hon sa gjorde ändå ont.
"Men om jag får säga något, så tror jag inte det är så långt in till hans innerst inne." Zara skrattade till.
"Jaja, nu ska vi inte komma sent! Vi går till klassrummet nu!" Det blev inget "går" eftersom att det bara var tre minuter kvar till lektionens start. Tre minuter tills jag antingen skulle gråta eller skratta utan anledning...

"OKEJ! TYSTA NU!Idag ska ni få lära er hur man gör en enkel trolldryck utan namn! Denna dryck är helt fantastisk enligt mig! Bara lyssna på beskrivningarna ni får, så ska nog inget gå fel!" Vi satt alla i tält, så ingen såg något, förutom sakerna vi hade framför oss.
"Så! ta fram ap-naglarna (vad var det?) och lägg dem i kitteln! När det är gjort så häller ni försiktigt i grod-vattnet som finns i den lilla skålen! Men var försiktiga! Grodvatten finns inte överallt" Jag hällde i allt, och fick fram ett skri från skålen. alla fick tydligen det, om inte alla skrek på grund av stanken som fyllde rummet just då.
"Ni är begåvade! Lägg bara i fem hårstrån, men innan det så ska ni slicka på dem!" Alla fick fram ett "BLÄ!" innan det var färdigt. Ännu ett ljud kom fram, men nu var det ett öronbedövande vrål.
"Nu kommer den lättaste, och sista delen! Tänk på en färg och ett minne som ni vill dela med er av!" Svart. Josh. Det var allt som kom ut ur mitt huvud i den sekunden. Jag ville inte dela med mig av upplevelsen, men det kom inte ut något annat. Min tanke var nog den mest ointressanta någon skulle kunna höra. Tur att ingen jag kännder kan läsa tankar, då skulle han eller hon somna varje gång den såg mig. Efter det så försvann kitteln, och istället kom det fram ett havsblått glas.
"Drick nu innehållet! Det är inte erat glas, utan någon annans! Sedan lägger ni er ner och blundar."
Jag såg genast ett ord: Liam.
)(/(&/(%&/¤&%#"!#!¤%=/%(%&¤%#%¤"%"&#
Jag vet inte om det dög, men jag hoppas att ni inte slutar läsa! //Nilo ♥

Skitbra♥

Vad händer?? LIAM!! Varför är det alltid Liam??
Men superbra!! ♥

TACK!
Hehe, Liam kommer att bli en bra vän till Rea (inte mer! ), därför är det extra mycket om honom just nu

BTW: nästa kapitel kommer att handla om Liam... enbart... Men om det irriterar er, så kan jag köra något kapitel från Josh's "perspektiv" (det heter väl så?) om det blir bättre ♥

MEN OMG NILO SLUTA DU DÖDAR MIG

OJ! OMG?! GÖR JAG?!?!??!? Då är det väl bäst att jag slutar Haha, bara su skriver ngt här, så kommer det ett nytt kapitel! ♥♥

JAG SKRIVER SÅ ATT ETT TILL KAPITEL KOMMER!!! x) ♥♥

OK! Detta kanske blir kort, eller äh.. jag vet inte... Jaja, nu får jag börja skriva på berättelsen och inte allt jag tänker! (wow, jag är värkligen konstig xD)

KAP. 7

ZARAS HISTORIA

"Jag kunde inte öppna ögonen. De sved så mycket att jag villa stoppa en kniv genom dem, vilket jag såklart inte gjorde.. Men hur kunde hon bara lämna mig? Jag var sju år, och skulle leva själv i London. Livet kunde inte sluta bättre..
Men jag gjorde det. Jag öppnade ögonen, och såg London. Staden jag bara skulle kunna lämna om jag mördades.
Men jag såg förfärlig ut. Håret var nu ett fågelbo, sammtidigt som mitt ansikte var täckt av lera. Varför ögonen sved vet jag inte, men förmodligen för att jag grät. Tårarna blev bara större och större, men jag bara stod där, som fasstklistrad. Mamma var borta, Pappa lika så.. men vart var han? Min älskade bror! Vart var han? Borta? Här hemma? Eller båda två?! En sak var säker, jag skulle hitta honom.

Han var inte där. Bara borta. Ögonen började vattnas igen och nya gigantiska tårar tryckte sig ut. Hin lilla Texaz var borta. Och allt det trodde jag tills jag hörde ett skrik. Det var mörkt och gällt på samma gång..
"TEXAZ! VART ÄR DU?!"
"KOM INTE HIT! JAG VILL INTE VARA HÄR MER!" men jag sprang ut i balkongen, och såg honom hänga med armarna..på utsidan.
"GÖR DET INTE!" Jag föll på knäna så hårt att de började blöda.
"Jag älskar dig. Det är inte du, det är jag." Det öät som att han skulle göra slut med mig.. men han var mig bror!
"Vad menar...." Han var inte där. Borta. Bara borta. Det var inte så tragiskt som det låter. Eller, det får man väl avgöra själv...


MEN! JAG KOMMER ATT GÖRA LIAMS OCH REAS HISTORIER! (rea och Josh får typ samma..) ♥♥

MEN OMR SLUTA SKRIVA SÅ BRA! ♥

*död*