Different, special

Kapitel 4, I’m trapped like a fish in a fishnet

Vi hittade så småningom en ny sovplats, högst uppe i ett träd. Träden var ovanligt höga i den här arenan, så vi var ungefär 15 meter upp i luften. Jag hade spänt fast mig och Alicia detsamma, i detta ögonblick satt vi och delade lite kex och några bär. Det var en mager middag, men det var bättre än ingenting.
Efter middagen var jag så trött att jag genast lutade mig mot trädets stam utan att säga ett ord. Jag var varm, och vinden svalkade skönt här uppe.
”God natt Alicia” var det sista jag sade innan jag somnade.

Dagen därpå vaknade jag tidigt, av att solljuset stack mig i ögonen. Alicia låg fortfarande och sov, så jag betraktade henne en stund. Hon hade ett ovalt ansikte, väldigt mörka ögon och kolsvart hår som räckte till midjan när hon stod upp. Jag tyckte att hon var vacker, mycket vackrare än mig med mitt trista, bruna hår och blåa ögon.
Jag spände av mig bältet och sträckte på mig. Sedan började jag klättra nerför trädet.
När jag var nere kikade jag upp mot lövverket och Alicia. Man kunde inte se henne, trädet var
verkligen ett bra gömställe.

Jag tog några steg fram och plötsligt var hela världen upp-och-ner. Jag greps av panik och började sprattla och skrika. Jag hade klivit rakt in i en fälla, och hängde just nu i ett nät – troligtvis gillrad av en annan spelare. Tydligen hade trädet inte varit ett riktigt bra gömställe efter allt.

Alicia kom nersusande för trädet och hennes mörka ögon blev stora när hon såg i vilken situation jag befann mig i.
”SPRING!” skrek jag. ”DE KOMMER! GÖM DIG!”
Alicia skakade på huvudet och rusade fram mot mig men jag snodde mig om i nätet.
”Stick härifrån! Spring!”
Alicia började bita på nätets hårda remmar. Jag slog bort henne så hon ramlade.
”Spring säger jag! Jag vill det! Gå!”
Och äntligen lydde Alicia mig, med en sista blick på mig så försvann hon genom skogen, snabb som en vessla.
Jag kunde inte göra mer än att hänga där i nätet, fångad som en fisk i ett fiskenät.

Mina tankar rusade okontrollerat, jag var oförmögen att gripa tag i en och tänka klart. En sak visste jag, och det var att personen eller personerna som gillrat fällan snart skulle vara här.

En kvist bröts och mitt huvud vändes automatiskt mot ljudet. En lång pojke steg ut skogen, med guldgult hår och isande blå ögon. Jag drog häftigt efter andan. Det var pojken från mitt egna distrikt, distrikt tio. Jag bestämde mig, nu när han skulle döda mig och framför allt förråda mig, så skulle jag inte visa mig svag, även om jag onekligen såg hjälplös ut i nätet. Jag kopplade på ett brett flin och plirade retsamt mot honom.

”Se vem man hittar här! Jack Presc. Vet du vad J-J, jag tror inte vår handledare blir särskilt glad när du dödar mig. Vi bestämde oss ju för att arbeta tillsammans huh? Ska du bryta det löftet?”

Jack såg fullkomligt galen ut, ögonen var blodsprängda och det var torkat blod på hans kläder. Men man kunde se att mina ord gjort intryck på honom, hans ansiktsdrag mjuknade för ett ögonblick. Han såg ut att tänka efter.
”Det är lugnt Jack, döda mig bara. Men jag tror inte folket hemma blir så glada då.”
Vid ordet ”hemma” ryckte Jack till. Han strök sig om hakan och stirrade på sig. Sedan spred sig ett stort leende över hans ansikte. Men det var inget vänskapligt leende, tvärtom.
”Visst gullunge. Jag ska döda dig, som du vill.”
Han kom närmare och närmare tills jag kunde känna värmen från hans kropp och den äckliga lukten som var hans andedräkt. Jag skakade på huvudet och sade sorgligt:
”Varför Jack? Varför har Spelen påverkat dig så?”

Det verkade inte som om han hörde, för han bara tog fram sin kniv och med två snabba snitt var jag ute ur nätet och låg på marken, ensam.
”Nu ska du dö Joanna, bered dig.”

Jag bet ihop och slöt ögonen när den kalla knivsudden nuddade min hals. Nu skulle det ske, nu skulle mitt liv ta slut.

Awesome

Awesome as always, darlin' ♥

This ♥

ALLA SOM VILL ÄR VÄLKOMNA TILL MITT OCH MadEye Moodys BRÖLLOP ♥

^KOM GÄRNA DIT SÖTISAR

Vi ska bara skapa tråd x)

Really important message:

Jag räknade precis alla mina fanfictions, och fick det till fyra. Jag har inte tid att skriva på alla fyra, men jag vill inte lägga ner någon!

Därför kom jag på en kompromiss, jag har en dag i veckan där jag skriver ett kapitel på varje novell. Så kapitlena kommer komma mer sällan, men det är bara tills sommaren börjar

PEOPLE OKAY?

^ I'm Always Okay When It's About You.