Dramione -

Ny läsare!

Nästa del kommer snart, jag lovar er det! Jag håller på och skriver för fullt, men just nu har jag dessvärre våran stationära dator, och jag har min Dramione på min bärbara.

Du lovade att nästa del skulle komma SNART Så vart är den

Förlåt för att ni har fått vänta, och förlåt för att denna biten är kort. Jag har bara inte hunnit pågrund av läxor och skolan. Men ni får detta så länge, och hoppas att ni nöjer er en liten stund.
---------------------------------------------

Nere i fängelsehålorna befinner sig Pansy Parkinson. Draco kastar en blick mot hennes håll och går sedan vidare.
”Varför ignorerar du mig?” hör han någon säga bakom honom. Han suckar och stannar till. Pansy står bakom honom och försöker inte visa att hon är stött genom att stryka håret ur ögonen och blänga surt på Draco.
”Jag ignorerar dig inte”, säger Draco, ”jag undviker dig.” Draco börjar gå vidare, men Pansy springer upp vid sidan om honom.
”Varför då?” undrar hon och kastar en sårad blick på Draco. Pansy sätter fram handen framför Draco för att få honom att stanna.
Draco dröjer kvar en stund, och tystnaden som uppstår är pinsam och obekväm. ”För att slippa ha detta samtalet med dig”, säger han tillslut och rycker på axlarna innan han ger hennes hand en knuff och han går förbi. ”Ses, Parkinson”, säger han och vinkar med handen över sitt huvud samtidigt som han har sin blick fäst på en ryggtavla framför sig. ”Zabini”, säger han.
Blaise vänder på sig och tittar på Draco. ”Vad är det?” frågar han och rättar till sin slips. ”Har du lämnat den nu, eller?” Blaise ger ifrån sig en suck.
”Ja, ja. Det har jag”, säger Draco sorgset. ”Jag kunde ha haft kul med den”, säger han och går vidare. Han tittar över axeln och ger Blaise en sista blick innan han försvinner in i Slytherins uppehållsrum.

Inne i Gryffindors sällskapsrum sitter både Harry och Ron med öppna munnar. Harry öppnar munnen som för att säga något, men stänger den snabbt igen.
”Så…Malfoy har bara låtsas hata dig alla dessa åren?” frågar Ron tillslut. Hermione nickar långsamt och studerar Ron för att se hans reaktion. Harry sitter tyst och försöker smälta informationen.
”Men det kan stämma”, mumlar han och tittar upp. ”Kan inte det förklara hans beteende? Tänk efter. Redan efter första dagen hade han bestämt sig för att hata oss, men varför då?” Ron nickar instämmande, och hans mun är som ett rakt streck ritat med en linjal.
”Vad känner du för honom då?” Ron tittar på Hermione som rycker på axlarna. Hon skakar sakta på huvudet, och hennes hår guppar.
”Jag vet faktiskt inte”, säger hon sanningsenligt. Harry suckar, och sedan reser han sig. Han ursäktar sig och förklarar att han måste sova. Ron är snabbt uppe på fötter och går efter Harry in i pojkarnas sovsal.
”Tror du det stämmer?” frågar Ron, ”Tror du verkligen att Malfoy är kär i Mione?”
”Jag vet inte, men det skulle faktiskt förklara hans beteende mot oss. Vi får umgås med Hermione varenda dag, men inte han”, säger Harry och lägger sig ned i sin säng och tittar upp i taket. ”Han kanske bara är avundsjuk.”
Ron nickar instämande. ”Ja”, mumlar han, ”det skulle ju vara en förklaring.”
Han närapå kastar sig i sin säng och hamnar med huvudet i kudden. Han gör ingenting för att resa sig.
”Vad ska jag göra?” mumlar han ned i kudden. Harry skakar på huvudet.
”Jag vet inte. Berätta för Mione vad du känner om detta då. Det vore ju inte rätt mot Mione om hon gick med på att förlåta honom, och sedan kommer du och säger att hon inte borde förlåtit honom?” Harry tittar på sin vän. Det är väl inte så svårt, eller? Tänker han.

AMAZING!!
Du är jätteduktig på att skriva ♥

Tehe...tack. c: ♥

Varsågod ♥

Super, as usual!

Du skriver helt Fantastiskt Jonna! ♥

Naw, tack c: ♥