Du och jag mot världen - Draco ♥ Emelie.

tycker verkligen inte om det. uhä.

Sluta läs då.

nej. det är ganska underhållande att se vad hon skriver i varje kapitel. även fast det är lite mindre än dåligt.

Jättebra!
mer

Vad är det med bärettelsen du tycker är dåligt då? Finns det något hen kan förbättra, isåfall vad? Isället för att skriva att du tycker det är "lite mindre än dåligt" så kan du ge konsturktiv kritik till förfrattaren. Det gör att skrivandet blir mer utvecklande, eftersom att personen då får höra vad som kunde göras bättre. Sedan tycker jag oxå att du kan fokusera på att säga set du tycker var bra med den, för du forsätter ju trots allt läsa även fast du tyckte dan var dålig!

Själv tycker jag att denna ff var Superduperazum!!

Meeeerraaa

Kapitel 11 - Pansy.
ι тнιηкιηg αт тнαт єνяу ∂αу-∂яαcσ
Tack EllenMai, Professor McGonall och Dramione99

Jag satt i slytherin's sällskaps rum när Goyle kom inspringandes.
´´Det..är...´´ Goyle tog en paus för att andas.
´´Pansy...´´ Goyle gjorde ännu än paus.
´´Vänta nu...Du och Pansy? Det var nått nytt´´ Flinade Crabbe.
´´Ne..nej asså hon.. Trollade fram nått ont... Som ett gigantiskt monster.´´
´´Det låter inte som henne... Är du säker?´´ Sa jag.
´´Asså det var bara hon som utalade formler då.. så..´´ Jag höjde ena ögonbrynet.
´´Kom!´´ Jag sprang efter Goyle.
När jag kom in i klassrummet låg alla möbler ned på marken. Allt var sönder. Pansy satt ihop klmäd i ett hörn.
Smutskallen Hermione kastade formler på nått. Jag fick syn på monstret.
Den var lika stor som 2 bussar. Ögonen vara lika stora som 2 stora gigantiska tefat. Pupillerna var röda. Den hade horn på pannan och vingar. Det var ingen drake. Den var grön och slemmig.
Och taggar spretade åt alla håll på ryggen.
Blicken var vänd mot Pansy. Hon var rädd väldigt rädd. Det kunde jag se på hennes enorma ögon som var översvämmad av tårar. Jag sprang mot Pansy. Besten fick syn på mig och svingade sin enorma svans mot mig. Den träffade mig. Jag flög bakåt. Jag tårkade mig ur ansiktet. Blod... Jag tog ny satts. Jag drog fram min trollstav och skrek.
´´CRUCIO!!´´ Besten tjöt av smärta.
Jag sprang mot Pansy.
Plötsligt grep besten tag i min uniform och den höll mig i munnen.. Eller jag hängde.
Besten flög ut ur klassrummet. Det gjorde ont. Massor av tegelstenar skrapades på min kropp.
Jag flämtade. Jag var jätte högt upp.
Besten flög över det piskande trädet. Jag kände att besten släppte ned mig. Rakt ned på det piskande trädet! Jag blev riktigt rädd. Besten tjöt. och det piskande trädet satte igäng med att vifta farligt med sina grenar. Nu var det slut. Jag skulle dö. Emelie! Jag blundade och öppnade ögonen.
´´Emelie..´´Viskade jag.
Allt blev svart.

Mera kommer

Åååhh... Va bra Du e allstå seriöst best på att skriva

Super bra! Längtar till nästa!

Kapitel 12 - Förlorad.
ωнєη ι ωαℓк ƒяσм тнαт-ємєℓιє

Jag gick tyst mot våran trollkonst när jag kände
hur det skakade. Jag såg Draco och några andra springa in
i salen med trollkonst.
Jag sprang efter.
Då såg jag det. Ett monster.. Nej!
Det var en Simun! Den var vänd mot Pansy som satt i ett hörn. Jag såg att Draco försökte komma till Pansy för att rädda henne.
Draco!
Draco slungades iväg.
Jag kände små tårar falla ned längst mina kinder. Jag kunde inte göra motstånd från min plötsliga förlamning.
´´CRUCIO!´´ Skrek Draco. Simun tjöt av ilska.
Simun grep tag i Draco's uniform med käftarna.
DRAAAAAAAAAAAAAACO!
´´NEJ!´´ Pep jag alvarligt. Jag fick syn på en kvast. Sånna man spelade med(har glömt vad det hette)
Jag satte mig på den och försökte få kvasten att lyda. Den vinglade jättmycket. Den gjorde loopar. Jag flög efter Simun med min Draco.
Okej... Kör mot Simun! Kvast. tänkte jag koncentrerat.
Jag flög högre och högre upp.
Över den
Nu var Simun över det piskande trädet.
´´Crucio!´´ Skrek jag och en ståle träffade Simun. Den tjöt. Den släppte Draco's uniform och han ramlade rak ned i det piskande trädet.
´´DRAAAAAACO!!!!´´ Vrålade jag.
Kvasten snurrade runt och jag tappade greppet.Jag höll i kvasten med en hand.
Nån styr kvasten!
Jag åkte över Hogsmeade och jag kände mig som en myra. Jag blev svagare. Det var kallt här uppe.
Kvasten började åka ned. Jag vet inte var efter som att jag inte kunde titta. OM jag tittade skulle mina ögonfrysa ihjäl.

Jag öppnade ögonen. En kvinna med brunt rufsigt hår grep ett rep om mig.
Bellatrix? Tänkte jag.
Jag tittade framför mig och jag kände hur jag fick gåshud. Jag rös.
´´Nämen.. Emelie?´´ Sa Voldemort och gjorde en gest runt omkring.
´´Vilken ära!´´ Sa han.
´´DU FÖRHÄXADE STAVEN DIN...´´
Bellatrix riktade sin stav mot mig.
´´Bellatrix! Du ska inte döda min släkting!´´ Sa Voldemort.
´´Förlåt men hon får ej säga sånna hemska ord.´´ Spann Bellatrix. Jag rös ännu mer.
´´Ni är JU INTE KLOKA!´´ Fick jag ur mig.

Mera kommer