Älskar du mig?

Jättebra! Ny läsare och bevakar!

Tack alla för att ni gillar min fanfic och välkomna alla nya läsare! Jag är ju utomlands just nu och klockan ett idag så tar mitt internet slut. Kommer inte skaffa mer förrän på typ torsdag eller fredag. Jag ska FÖRSÖKA publicera kapitel 3 innan det tar slut, men sedan får ni vänta tills jag får nytt internet! Förhoppningsvis blir jag klar med kapitel 3 alldeles snart!

Här kommer det 3:e kapitlet. Nästa kapitel får ni på fredag eller lördag!


Kapitel 3: Fullt ös, skitnervös!

Luna…
När Luna väl kom ut från tåget så var den första hon stötte på Hagrid, som föste några pluttiga förstaårselever framför sig. Han såg henne och log stort innanför sitt enorma, svarta skägg.
- Nejmen hejsan Luna, hur måru? Sade han vänligt medan han föste eleverna ännu längre framför sig.
- Det är bara bra med mig, Hagrid! Hur mår du själv? Har du varit fri från smygspruttar under sommaren? Sade hon leende och såg ut över havet av elever som sprang kors och tvärs. Hagrid såg förbryllad ut, men eftersom att han också är van vid Lunas konstigheter, så svarade han att han hade varit smygspruttsfri och att allt var bra med honom. Hon nickade glatt och hälsade honom adjö. Sedan skuttade hon vidare till testralerna som var redo med vagnarna som skulle föra de äldre eleverna till slottet.

Neville…
Efter att ha lämnat Ron och Hermione bakom sig och kommit ut bland störtskuren av elever som stod som packade sardiner utanför tåget, så pustade Neville ut. Han hade hunnit undan Hermione och Ron innan han gjorde något mer pinsamt. Han såg att Luna stod och konverserade med Hagrid så han smög sig vidare till vagnarna. När han satt sig i en tom vagn kom Luna skuttande emot honom. Han försökte hålla sig så lugn som möjligt, men han visste inte varför han var så nervös. Hon kom fram till vagnen där han satt och ställde sig precis nedanför honom.
- Kan jag sitta med dig, Neville? Frågade hon. Hon såg inte direkt på honom, utan tittade på det tomrum framför vagnarna där testralerna står medan hon sneglade upp på Neville lite då och då.
- Det är väl klart du kan! Sade han, men med mer mod i rösten än han kände. ”Varför är det så svårt att prata med Luna idag?” tänkte han och försökte ta sig samman. Luna hoppade upp i vagnen och lade sin tidning i knäet. Snart kom även Hermione och Ron. Men Harry syntes inte till.
- Han kommer nog efter oss, ska ni se. Han har väl tappat något och måste väl bara hämta det! Sade Ron och de andra ryckte på axlarna och mumlade att ”Ja så är det antagligen…”
Neville tittade i smyg på Luna. Hon verkade ha något annat i tankarna men han vågade inte fråga vad, han var så nervös att magen slog volter, men han visste fortfarande inte varför. Så han satt tyst medan vagnen började rulla upp mot Hogwarts.

jättebra!
Längtar till Fredag/lördag!

azome som vanligt!

Jättebra!

Wonderful! Får man fråga vilket land du är i eller är det privat?

Super bra!!

Ååååh, jättebra bevakar helt klart :33

Awesommeeee

I am on beautiful Teneriffa in Spain! I must write in english because they don't have any swedish letters on these keyboards. I am so happy you all like my fanfiction, welcome all new watchers, next chapter will be in on saturday! I love that you support my writing and enjoy the story! Love to you all! ♥