You can't spell "Voldemort" without "love" [SV]

^ man tackar :3

Jag ska försöka skriva lite till min ff i veckan

Super! c:

cool bild ni får den av mej
fast jag suger på paint

Haha bra ju xd

^
^ Awsome O,o Nu vill jag också göra en! D:

Skrev bara lite, hade inte mycket inspiration...

_______________


Kapitel 3

Jag gick upp från marken med hjälp av Trix. Hon tittade på mig och log vänligt.
- Okej. Nu ska jag hem. Och tänka igenom det hela. Tror du jag ska prata med Lucius? - frågade jag
- Du gör som du vill... men det vore ingen bra idé att lämna honom ensam nu, tror jag.
- Tänk om han inte vill prata med mig då? Jag skrattade ju åt honom!
- Ska jag prata med honom då?
- Ja, tack. Gör det... jag är inte bra på såna där, eh, saker.

Vi vände och gick hemåt. Det började regna, men jag brydde mig inte riktigt. Jag insåg att den enda känslan jag kunde känna igen var sorg. Och ilska, men det är en hel annan sak. Jag levde på ilskan innan jag upptäckte alkohol. Ingen vet varför jag började dricka. Kanske förutom Lucius och Bellatrix då, de verkade dricka på grund av samma problem som mig. Konstigt, man har så många som är ens trogna, och ändå bryr sig ingen. Och märkligt, varför bryr jag mig? Jag är ju ond. Elak. Jag mördar!
Fast, kanske inte nu längre...
Bellatrix tittade på mig, hennes kläder var helt genomblöta och hon verkade inte vara den gladaste människan. Jag fick en mördarblick, utan att veta varför. Då slog det mig, jag kanske kan ge henne min kappa. Det gjorde jag också.
- Tack. Vill du att jag pratar med Lucius nu?
- Ja, det är.. upp til dig antar jag. Men säg till honom att jag inte ignorerar honom utan är, vad ska man säga, rädd? Jag vill inte såra honom, det är för hans bästa.
- Okej. Jag ska.
- Du, Trix...
- Ja? - hon vände sin blick mot mig igen.
- Imorse märkte jag att du har vackra ögon.
Bellatrix rodnade och fixade håret så att man knappt kunde märka att hon ens har ett par ögon. Jag suckade för mig själv.
__

*Bellatrix perspektiv*
Jag satte mig på stolen bredvid Lucius säng. Han verkade vara helt borta.
- Lucius? Är du här?
- Mhm... – mumlade han.
- Jag berättade för Voldy vad du känner och allt...
- Voldy? Är inte han Mörkrets Herre längre?
- Jo, men... jag är säker på att han föredrar att kallas Voldy. All alkohol har fått honom att vara förvirrad Lucius. Jag tror att du också är förvirrad!
Lucius satte sig snabbt upp och tittade på Bellatrix.
- FÖRVIRRAD?! JAG? ALDRIG I LIVET! Jag kan berätta vad det är för känslor, okej? Inte mitt fel att jag blev kär i honom... det.. bara blev så. Det var ju inte meningen! Jag är skam för Dödsätare! Förstår du inte? Hela mitt liv är förstört nu! Alla kommer veta!
Bellatrix tittade på honom en stund, tog ett djupt andetag och frågade:
- Tror du att Voldemort kommer berätta för alla? Tror du verkligen det? För att skämmas själv? Dessutom, berätta, har han några vänner överhuvudtaget? Nej. Det har han inte, förutom oss då. Jag förstår din känsla till honom, jag vet vad du menar. Kände också så ett tag, men sen gick det över.
Lucius tittade snett på henne.
- Var du kär i honom? Varför berättade du aldrig?
- Jag ville inte att någon skulle veta... du vet nog hur det känns...
- Ja, jo, men mig kunde du ha berättat för i alla fall... Bellatrix? – han tittade mot henne och såg att hon grät.
- Jag måste gå nu... du får prata med Voldemort själv.
Hon gick upp och lämnade rummet.

Super bra

Jättebra!!! ♥♥♥

Jättebra! 8D

Superbra!