Ångest och sånt skit

Vilken gammal tråd :o

Jag har haft ångest nästan konstant, med vissa pauser, i två veckor nu. Inte lika intensivt hela tiden men ändå där hela tiden och det är så fruktansvärt utmattande. Vill bara att det ska gå över snart så att jag kan stå ut med livet lite mer..

Aja, strunt i gammal tråd! Vill skriva i den ändå




Så ja, that's me

Horrokruxen Ååh, TACK så mycket ♥ ♥ ♥

Uuuuuuuuh, har latinprov i övermorgon och måste hinna skriva jävla svenskan och religionen och jag hinner, orkar, vill INTE

Har haft ångest enda sen i höstas pga av allt plugg!
Har börjat sjuan och nu är kraven högre, och så var jag borta och sjuk i början av terminen. Nu måste jag plugga för ett franska prov som vi ska ha imorrn och jag har glömt bort allt! Önskar att jag tog ett lättare språk. Jag har ont i huvudet, ont i magen och som en pressande känsla vid axlarna och baksidan av revbenen. Plus att min franska lärare 'peppar' mig inte särskilt mycket. Jag kom till franskan med 'fan, nu ska jag ta tag i det! WHOHO franska nu kör vi!'
Det enda hon kunde påminna mig om att jag måste plugga mycket mer än alla andra nu och hinna komma ifatt alla andra och blah blah blah.
Och jag är trött HELA jävla tiden. När jag försöker tänka på framtiden lägger jag av. Vi hade hälsokontroll idag, så vi skulle skriva i en spalt om vad vi trodde om våran framtid. Att skriva 'astronaut' är nog inte godkänt längre.

Går från att ha inställningen "Åh, det är ingen big deal, livet går vidare hihi" till "Fan, ingenting är värt det och jag är trött på allt. Kan man sova livet ut?" på ett par sekunder konstant och det är väldigt förvirrande och min ångest bara växer och växer. Har vänner som vill hjälpa, men så svårt kan det väl inte vara att fatta att "sluta oroa dig!" inte hjälper?
Jag vet inte.