Dyslektiker på Mugglis

Det här är väldigt intressant ämne för mig som ska bli lärare. Håller dessutom på med mitt exjobb för tillfället som handlar om läs- och skrivsvårigheter och där jag ska intervjua lärare kring arbetet i den dagliga undervisningen.

Skulle vara intressant att höra från er, som har dyslexi, hur ni upplever skolan. Hur blir ni bemötta, på vilket sätt får ni hjälp och vad är det ni saknar i skolan. Super intressant tycker jag då jag är väldigt intresserad av att lära mig mer om hur man jobbar med elever som har olika typer av läs- och skrivsvårigheter.

Så, dela gärna med er av era erfarenheter!

Det här är du ur mitt perspektiv, alla har det olika. Förlåt om där finns lite svordomar, jag är fortfarande arg på vissa grejer.

Jag har haft problem med skolan. speciellt engelskan, när jag skulle lära mig det hade jag precis lärt mig läsa och hade stora problem med det. Det lättaste alternativet var att stöta bort engelskan totalt. Nu har jag kommit ikapp delar av engelskan men jag fattas delar av engelskan från trean, fyran, femman och sexan. Men jag har ändå ganska bra engelska enligt en del.
Skolan har inte direkt hjälpt mig. Jag har lärt upp mig själv och har hittat andra sett att lära mig. Har ofta blivit arg på lärare för att de inte förstått mina problem, hände senast i förra veckan. Vi skulle läsa ett antal sidor, efter andra sidan "vad har jag läst?". Jag mindes ingenting och blev förbannad på läraren. Skolan har bara varit jobbig och lärarna har bara varit i vägen.

Jag blir inte bemöt som jag borde bli. Till exempel. När jag skulle börja på högstadiet hade man sagt att jag skulle få en dator för att underlätta mitt skolarbete, därför tränades jag under hela femman och sexan på datorer. Sen när lärarna skulle diskutera saken en gång till (högstadielärarna) så var det en lärare som sa "varför ska hon ha dator? Då blir hon annorlunda ju." Rektorn på högstadiet ändrade sig och jag fick ingen dator trots att det är min rättighet. Min reaktion nu är "va fan?! Jag är ju redan annorlunda på grund av min dyslexi. Så varför inte hjälpa mig med det istället för att göra det svårare för mig?!" Jag utvecklade en metod för att komplettera läsning och annat. Jag hade ingen användning för det jag lärt mig om datorer så jag glömde bort allt och kan ingenting om datorer idag. Tack lärarjävel jag inte ens haft!

Dom du kanske märker har jag inte direkt fått någon hjälp trots att jag fick diagnosen i trean. De ände hjälpmedel jag har haft hjälp av är rättstavnings program och en Daisy-spelare (En CD-spelare som spelar på böcker i en högre eller lägra hastighet, sparar var man är i boken och annat. Jag har ganska hög hastighet.) Annars har jag lärt mig själv och hittat metoder som hjälper. De flesta dyslektiker vad jag förstår hittar metoder som hjälper.

Jag saknar egentligen ingenting från skolan längre eftersom jag lärt upp mig själv. Kanske förståelse och böcker som är lite lättare att läsa, men det är allt.
Det bästa sättet att jobba med elever med dessa problem är nog att hitta andra metoder att lära sig. Dyslektiker har oftast bra minne och ser oftast saker på ett lite annorlunda sett som gör vissa saker lättare och andra svårare. Ibland blir svart text när jag läser den röd. Väldigt irriterande, men jag har vant mig.

Oj, det blev vist lite mycket text. Trots att jag är dyslektiker. Hoppas det är någon hjälp för dig i alla fall.

Oj, jätte intressant att läsa. Trist att du inte fick den där datorn, som säkerligen hade underlättat din skolgång. Det är så tråkigt att elever inte får hjälp i tid. Det försämrar ju utvecklingen och man får inte chans att utvecklas utifrån sina förutsättningar.

Jag uppfattade så att det var någon annan lärare, inte din alltså, som frågade sig varför du skulle få en dator. Uppfattade jag rätt?
Det är viktigt att lärare samarbetar med varandra, speciellt på låg och mellanstadiet, då allt liksom "börjar", men det ska inte bli så att man motarbetar elever. Och jag tycker inte man ska lägga sig i saker man inte själv arbetat för. Låter inte alls bra..

Hur funkar det i skolan idag? Du skriver att du lärt upp dig själv. Berätta gärna hur! Har du några hjälpmedel, tex. lättare text i vissa böcker? Tänker nu främst på läsning, men man har väl ingen "läsläxa" på högstadiet kom jag på. Men ändå, borde ändå finnas samma böcker, tex läroböcker, men med lättare text för dem som behöver det.

Det är ofta olika när det gäller hjälp. En del behöver faktiskt inte hjälp, för dom behöver hitta ett eget sett att hantera svårigheterna. Det är ofta då det blir bra. Men det är olika.

Det med läraren. Hon sa så innan jag började på högstadiet och senare visade sig att jag inte ens skulle ha läraren. Det är väldigt irriterande idag. Fast jag borde tacka henne. Jag Hittade andra sett att hantera problemen som är mycket bättre och snabbare.

Idag har jag inte direkt några större problem i skolan. Skriver fortare än de flesta i klassen (hand) även om det finns stavfel överallt och att man skriver utan att tänka så att orden blir bakvända. Fråga mig inte hur dom blir bakvända, det är fortfarande ett mysterium för mig. Läser tre till fem gånger långsammare än resten av klassen (Om man kanske bortser från den andra dyslektikern). Läser fel så att orden får en helt annan innebörd. Men annars går det bra, får hjälp med prov och längre tid.

Böckerna inom de naturvetenskapliga ämnena finns som lättare, men jag har inga problem med den svårare. Det är be andra som är problem, dom som inte ens finns inlästa.
Det är böckerna inom svenska, historia, samhälskunskap, religion, geografi, hemkunskap (bråkade med läraren där i förra veckan) och några till, minns inte vilka nu. (Har lov)

Jag har långt minne, både bild, ljud och lukt. Jag gör en hum.... Hur är det lättast att förklara?... En karta över när jag lärt mig grejer och vrider om ord och annat så att de är egentligen oförståeliga. Men det gör det lättare att minnas dem. Okej, det där låter helt konstigt och förvirrande.
Jag sätter helt enkelt ihop ord och annat med händelser, ljud, bilder, smaker, allt egentligen. Ibland vänder jag boken upp och ner och läser för att minnas. Jag har inga problem med att läsa upp och ner. En del har faktiskt lättare att läsa upp och ner. Det finns så extremt många metoder som jag gör atomistiskt. Så det är lite svårt att förklara.

I min klass finns det fem dyslektiker (vi hade sex stycken men en slutade och började på en särskild skola för dyslektiker). Nu i sjuan har alla fått varsin dator. Jag tror tre av dem fick diagnosen någon gång mellan klass 2-5 och tre stycken fick nu i sjuan.

En tjej i klassen som har dyslexi, hon kämpar verkligen och övar. Hon läser tjockare böcker än de flesta andra i klassen, till exempel Eragon. Den tycker jag är för tjock att läsa, trots att jag läser bra.

Det här kanske inte har så mycket med dyslexi och göra men många frågar hur jag kan läsa så snabbt, det är bara att öva svarar jag då. Själv har jag övar sedan 4 års ålder då jag lärde mig läsa.

Eragorn är en ganska lätt bok om man gillar den. Man dras in i den precis som Harry Potter. En del dyslektiker föredrar tjocka böcker eftersom det blir ett mål att läsa ut den. Om man läser ut den så tränar man upp läsningen. Om man gör samma om och om igen så blir det bättre och bättre, som du skrev öva.

Det här tillhör faktiskt tråden eftersom det går att man kan ha det som jämförelse. En som läser jättebra och en som läser jättedåligt.

För mig är det också så att jag skriver snabbt (med penna och papper, men det har nog börjat gå snabbare på dator också), det blir stavfel här och där men annars går det snabbt.
Men min läsning går långsamt. Fast jag övar upp den hela tiden genom att läsa så ofta jag kan och orkar. Jag måste koncentrera mig ganska mycket när jag läser för annars vet jag inte vad jag läser om det liksom fastnar inte i mitt huvud..
Jag har också hört att många dyslektiker har lättare att läsa om texten är spegelvänd. Är det så för någon av er?

^
Jag har faktiskt aldrig testat spegelvänd. Jag får tästa det när jag har tid.

Det tar mycket energi att läsa. Jag gillar inte att läsa egrntligen. Ändå ser man mig i skolan nästan alltid med någon bok. Just nu en bok om skinnskallar.
Men det är bra att du tränar upp dig.

Okej, ja, det är ju det som är lite svårt, hur man ska kunna hjälpa alla elever, då många lär sig på olika sätt. Ett sätt fungerar för någon, medan det inte alls fungerar för någon annan. Men det är väldigt intressant att ta del av det du skriver.

Läsa upp och ner, oj, det visste jag inte, det lät lite avancerat! Men det är klart, det viktigaste är ju att var och en hittar en metod som funkar för just den personen.

Tack för att du vill och orkar läsa allt jag skriver. Och tack för att jag får vara till hjälp.

Det med upp och ner... Jag läste om en kille som hade problem med att läsa, så vände man boken upp och ner så läste han precis som en som inte har problem med att läsa. För att det skulle bli lättare för honom så vände man gradvis boken rätt. Han lärde sig läsa på rätt håll med hjälp av det. Så ja, upp och ner finns folk som läser.
Jag gör det för att det delvis får mig att minnas texten lite bättre.