Astoria Greengrass [SV]

Ja, som alla andra sagt, awsome!

nawsi! tack för alla söta kommentarer! :* mer kommer nog imorgon.

Jaa!

Superbra!

förlåtförlåtförlåååt för dålig uppdatering! Tänker dock försöka att skriva fler än bara ett inlägg idag. :p
___________________

Kapitel 5

Efter det rätt så oväntade mötet med alla föräldrar, så fokuserade vi lite extra på studierna. Draco hade tillochmed deltagit aktivt vid lektionen, räckt upp handen och svarat när han fått frågan. Något han aldrig annars gjorde.

"Gud vad tråkigt det här är!" stönade Daphne när jag, Pansy och hon strosade runt i korridorerna på måfå. Vi hade håltimme, och ingen hade någon riktig lust att plugga, vilket vi gjort som galningar hela veckan.
"Att promenera?" frågade Pansy oförstående. Jag flinade åt henne.
"Att plugga, din tratt" fräste Daphne, och man förstod att hon verkligen var trött och hungrig efter två dubbeltimmar, en i Försvar mot svartkonster och en i Spådomskonst. Jag skrattade åt henne, och hon kastade en irriterad blick på mig.
"Puberteten.." mumlade jag sarkastiskt åt Pansy, och hon började skratta precis lika mycket som jag.
"Och vad flabbar ni åt, då?" sa hon och stannade. Hon satte händerna i kors och inväntade svar. Jag tittade på Pansy i ögonvrån.
"Försten till lunchen!" vrålade jag, och sprang. Pansy kom tätt brevid mig, och äntligen så skrattade Daphne och hängde på. Andra elever stirrade konstigt på oss då vi susade förbi och knuffade undan de som var i vägen. Jag sprang allt jag hade, svängde höger, svängde vänster, svängde höger igen och saktade ner farten då jag kom in i Stora Salen. Professor McGonagall kastade en sur blick på mig och Pansy som nu också kommit in i salen. Jag log den största, fejkade leendet jag kunde. Daphne, som hade sämst kondition, kom flåsande in och började skratta. Jag och Pansy hängde på, och snart tittade de flesta på oss. Vi gick på ostadiga ben mot Slytherinbordet och satte oss ner. Jag höll armarna om magen eftersom jag skrattade så mycket.

Borta vid lärarbordet reste sig McGonagall upp och rusade mot oss.
"Snälla ni" fräste hon, "Uppför er som unga kvinnor, inte som en hög babianer som just fått syn på en banan". Vi började fnissa ännu mer åt henns ordspråk, och hon tittade oförstående på oss.
"Uppför er!" var det sista hon sa innan hon gick med bestämda steg tillbaka till lärarbordet, satte sig ner och började genast prata med Professor Binns, som satt brevid henne.

"Draco!" utbrast Pansy glatt då han kom gående mot oss.
Han satte sig ner med en duns och lutade huvudet i händera.
"Jag hatar prov" mumlade han.
"Snape?" frågade Daphne och han nickade.
Jag instämde, "Snape kan vara hård..".
Pansy, som satt mittemot Draco log sitt största leende och sträckte på ryggen. Det var så tydlig att hon var förtjust i honom.
Appropå det så hade stämingen mellan mig och Draco varit spänd hela veckan, ända sedan han sa att han gillade mig. Men jag. Gillade jag honom mer än en vän? Och kunde jag krossa Pansys hjärta bara för att följa mitt?

Awsum!

Ny läsare Tycker denna är asbra

förlåååt för dålig uppdatering. Hoppas ni inte hänger mig i taket med gaffatejp och sedan styckar mig i småbitar..
_____________________
Kapitel 6

"Är du helt säker?".
Jag kastade en snabb blick på Daphne innan jag vände mig tillbaka till Pansy, "Är det värt risken? Alltså, om han säger nej kommer du vara förkrossad".
Snön utomhus började lägga sig som ett tjockt täcke över skolområdet. Julen närmade sig, och den årliga julbalen också. Pansys planer var att fråga Draco om att gå, men vi försökte, i vänskapliga själ, övertala henne att inte göra det, eftersom vi visste att Draco inte gillade Pansy. Elden brann i den öppna spisen som fanns i uppehållsrummet.
"Ja, jag är säker" fräste hon för säkert femte gången, "Jag klarar mig! Inte för att jag tror att han kommer säga nej, men i alla fall". Hon drog handen självsäkert genom håret.
"Får jag prata med dig, snabbt bara" sa jag till Daphne och drog med henne åt sidan.
"Mig" sa jag.
"Vadå mig?" Daphne såg förbryllad ut.
"Ja, Draco gillar mig" sa jag och suckade, "Pansy kommer bli helt förstörd. Du vet ju hur mycket hon gillar honom". Daphne nickade, men flinade.
"Vi kan säkert para ihop henne med någon annan, Potter eller Weasley kanske?". Vi brast ut i gapskratt, och gick på ostadiga ben tillbaka till Pansy.
"Vad skrattar ni åt" frågade hon, men log.
"Eh, hur dumma vi var som inte trodde att Draco skulle säga ja.." sa Daphne, och jag flinade.
"Ja, precis" sa jag snabbt.

Vi satt och diskuterade balen under hela håltimmen, istället för att göra läxorna. Vi hade faktiskt inte fått några läxor denna vecka, vi legade före de flesta i klassen pågrund av allt pluggande.

"Hej". Draco kom fram till oss, följd av Crabbe och Goyle.
"Hejsan!" utbrast Pansy överentusiastiskt. Draco kastade en irriterad blick på henne, men vände sig snabbt mot mig igen.
"Öhm, Toria, kan vi snacka?" frågade han. Jag nickade och följde efter honom ut ur uppehållsrummet. Vi stannade i en korridor där ingen elev var inom syn-och-hörhåll.
"Balen. Vill du gå med mig?" frågade han.
Jag tittade skeptiskt på honom, "Verkligen, vill du det?".
Han nickade.
"Visst. Men du, Pansy kommer fråga dig, var snäll mot henne".
Han log, och närmade sig mitt ansikte. Min första instinkt var att backa, men jag stod mot en vägg, så det var inte ens ett alternativ. Plus, jag gillade ju Draco. Men det var det där med Pansy som hindrade mig.
Plötsligt var vi så nära att jag kunde känna hans andedräkt. Mint, den luktade mint.
Han närmade sig ännu mer och pressade sina läppar mot mina. Jag kysste tillbaka och han la sina händer på var sida om mitt ansikte. Jag makade mig närmare honom, våra kroppar stod tätt emot varandra. Jag flyttade mina armar och la de mjukt om hans hals.
Fotsteg hördes och vi avbröt kyssen tvärt. Där stod Pansy. Hennes ögon var blanka och såg ut att släppa ut tårar vilken sekund som helst.
"Spådomskonst" sa hon, "Vi har det nu". Sedan stormade hon förbi oss i riktning mot klassrummet. Jag tittade förskräckt på Draco, men han log bara.
"Jaha, nu har vi gått ut offentligt" sa han med ett flin.
"Ursäkta, men offentligt?" utbrast jag, "Vadå offentligt?".
"Ja, vi är ju tillsammans nu" skrattade han.
"En kyss betyder inte att man är ihop!" fräste jag.
"Nej, men en kyss och en bal betyder att man är ihop" sa han, och gick sedan mot lektionen.
Jag lugnade mig, och flinade. Han hade rätt. Vi var ihop.

Jätte bra!

Allvarligt?
Då kan vi ju nt läsa din fanfic!
Asm kapitel!