psykisk hälsa

vad menas med överdriven ilskedrift?

Jag vill att dom ska hitta någon diagnos, jag blir så arg lätt. Gråter. Får tyå ångesttankar. Nejmen typ såhär, kolla under din säng. Om jag inte gör det kan jag inte sovs. Och så känner jsg mig helt nere hela tiden.

Tror verkligen jag har någon sorts psykisk ohälsa, men är för rädd för att prata med någon om det. Så himla rädd för att folk ska tycka att jag överdriver, men vet att jag inte mår bra.
Vill verkligen prata med någon, men för rädd.

De kom fram till det, med tanke på att jag var tvungen att ljuga när de testade mig. Därför har jag en överdriven ilskedrift eftersom de inte vet vad jag egentligen har för problem. Vad överdriven ilskedrift är? Jag vet inte, jag antar att de menar att jag blir arg lätt och spårar ur totalt då och kan börja slå folk.

okaj. verkar jobbigt. vet hur de är litegrann. blir också jävligt sur när ja blir sur. fast ja slåss inte längre ..

Vet inte varför folk vill ha en diagnos. Det har aldrig hjälpt mig ett dugg att de kallar mitt mående för ett eller annat. Antar att det kan hjälpa några få, men för de flesta psykiska problem finns ju inget felsäkert botemedel och då spelar det ju ingen större roll.

ebkati - Du kan prata med mig om du vill. Skicka gärna ett meddelande.

känner precis samma sak. har aldrig berättat för någon exakt vad jag känner, för jag är rädd att dom ska tycka att jag e konstig eller att jag överdriver. vill verkligen prata om det, men jag kan inte.

Yvja: Håller med om det där med diagnos. Tyvärr är det många som vill ha en diagnos just för att någonting ska hjälpa deras tillstånd. Jag undviker istället diagnoser, vilket inte är det bästa det heller, och lever ett normalt liv.

psykotiskaoljud - Jag har (lite mer än jag vill) erfarenhet av det mesta inom psykiska problem, personligen eller via vänner och bekanta. Om du vill så kan du skriva till mig också. Det kanske hjälper att få sätta ord på det i skrift till att börja med?

80Hydrargyrum - Jag har bara fått olika diagnoser från olika läkare och det är aldrig något som förändrat deras inställning eller behandlingssätt. Jag tror att man kan klara väldigt mycket själv om man bestämmer sig för det, men vägledning kan ju också vara bra. Tyvärr så gäller det ju att hitta rätt person och inom psykiatrin är det lite som att spela på lotto. =/

Yvja: Helt klart, det är därför jag undviker psykiatrin så gott det går egentligen. Försöker klara mig själv, vilket kan påverka nära personer rätt ofta.

psykotiskaoljud: Ah, problemet hos mig är mer krossade ben i fingrar och liknande. Har slagit sönder mina händer rätt mycket, har slagit sönder folk och gått på oskyldiga. Jag skulle väl inte ljugit, men annars hade de bara fotsatt att rota i mina tankar. "/