Att aldrig få se Hogwarts

Ja, just det, när jag kollade igenom igen såg jag... Jag var nog inte tillräckligt uppmärksam förut s=
Än en gång, det är jättebra, fortsätt, fortsätt! (okej, jag ska inte stressa dig...)

Du stressar mig absolut inte! Jag ska skriva på nästa kapitel nu

Jippi!

Den är Super bra!

Tack!! Vi var på museum förut, och jag hann inte skriva färdigt innan så jag gör det nu

Okej clemmmmmmis

Här kommer kapitel 3. Det är inte jättekul, men ja tror nästa kapitel blir mer spännande
____________________________________
Nästa dag skulle Argus och hans familj få åka till Sankt Mungos och hälsa på Irma. De använde flampulver för att komma till London, och gick sedan sista biten. Argus ville egentligen absolut inte följa med, men han vågade inte säga det. Då skulle han ju bara verka ännu dummare. Han visste inte om han ville att Irma skulle vakna upp. Då skulle hon ju berätta att det var Argus som hade skadat henne, och han skulle hamna i Azkaban. Det hade stått om Azkaban i tidningen några gånger, och Argus trodde inte att han skulle överleva en minut där. Men samtidigt hade Irma alltid varit Argus bästa vän. Hon hade alltid varit så snäll och spridit ljus överallt.

På gatorna var det fullt med mugglare som hade bråttom till jobbet, och ingen märkte när tre personer plötsligt försvann in genom ett fönster. Argus hade bara varit på Sankt Mungos en gång tidigare. Det var när Irma hade råkat göra så att hans hår började växa jättesnabbt. Det hade gått att fixa på bara några sekunder. Men stackars Irma skulle nu få stanna medvetslös på sjukhuset i flera månader. Argus hade en stor klump i magen av dåligt samvete.
Familjen gick fram till disken i väntrummet. Argus mamma började prata med häxan som stod där. Argus orkade inte lyssna. Istället tittade började han titta runt i rummet. Det var helt tomt. Annars såg det precis likadant ut som förra gången han varit där.
Argus mamma började gå mot en dörr. Argus vände sig snabbt om och började följa efter.
”Den stackaren har precis blivit flyttad till en sal med riktigt allvarliga skador. Ingen kan förstå vem som kan ha gjort henne så illa. Och hennes systrar som var med i parken när det hände vägrade berätta det.” förklarade hans mamma. De gick upp för trapporna och stannade på fjärde våningen. ”Förhäxningsskador” stod det på en skylt. Argus följde efter sina föräldrar och läste på alla dörrar. Framför en dörr stöd en gubbe och hostade upp ägg.
”Vad... host ...glor du... host ...på??” sa han och blängde surt på Argus. Argus sprang vidare. Efter någon minut kom de fram till en dörr. De gick in och stoppades genast av en boterska.
”Här inne ska ni vara tysta och bära skyddshandskar!!” väste hon ilsket och räckte fram tre par handskar. Argus tittade runt i rummet. Framför en av sängarna stod Mr Pince, Mrs Pince och deras två yngre döttrar. Familjen Filch skyndade fram till dem. I sängen bredvid låg Irma, helt stilla. Argus kände på hennes kind. Den var alldeles kall. Han kunde se att Mrs Pince hade tårar i ögonen. Hon stod och pratade tyst med Mrs Filch. Irmas systrar såg jätterädda ut. De kramade varandra hårt och tittade skräckslaget på Argus. Den yngre av dem, Indra, började gråta. Hennes pappa kom och tröstade henne.
”Irma blir bra igen, gråt inte!”, sa han och kramade båda sina döttrar. Han hade ingen aning om vad tjejerna egentligen var rädda för.

Tjugo minuter senare landade Argus i familjen Filch's vardagsrum. Han sprang direkt upp till sitt rum och tog fram boken om ynkar. Han läste flera kapitel innan han slutade. Det var helt tyst i rummet. Det var molnigt och grått ute. Det fanns inget spår av glädjen han hade känt på morgonen dagen innan. Argus kände absolut inte för att prata med någon, så han struntade i middagen och lade sig direkt.
______________________________________
Irma är INTE död för alla som tror det

Jättebra!! Jag gillar att det är Irma Pince! =D

Tack Det kanske handlar lite för mycket om Irma, men det har lite med handlingen att göra.

*Bevakar*