Lily Potter ~ vänskap, kärlek och tårar

Superbra! MEr tack

meeeeeeeeeeeeeeeeer


och BlondaHermione jag förlåter dig.

denna ff är såå himla bra!

Snälla? Mer? Jag längtar väldigt mycket♥

Jättebra!!!

Kap 7.

"Lily, din sömntuta! Vakna!" Lily låtsades sova medan Dominique ruskade i henne. Hon vred sig så att hon kunde fortsätta sova i fred, men inget hjälpte. Till sist blev hon uppretad och skrek åt Dominique.
"Jag ÄR faktiskt vaken!" skrek hon och lade muttrande kudden över bakhuvudet. Dominique slet bort den och slet sedan bort Lilys täcke.
"Nu du!", skrek hon och började skrattande kittla Lily. Lily gapskrattade och vred och vände på sig, men hon var tyvärr extremt kittlig.
"Okej! Jag ska stiga upp!", skrek hon flämtande av skratt. Dominique fnissade fortfarande.
"Men varför i hela vetet väcker du mig så där?", flämtade Lily.
"Din lektion i trolldryckskonster börjar snart. Du missade frukosten", svarade Dominique enkelt. "Vi kan gå tillsammans, jag ska ändå ditåt", tillade Dominique. Sedan vände hon sig mot en spegel och började fixa i sitt rödblonda hår. Lily avundades sin kusins skönhet, men det var svårt att vara avundsjuk på riktigt när den man är svartsjuk på är åttondels vilie. Lily klädde på sig sin Hogwartsklädnad och ställde sig bredvid Dominique och borstade snabbt genom hennes röda hår. Hon fastnade snart vid en stor tova och fick inte borsten vidare genom håret. Dominique log och Lily trodde att hon skulle greppa hårborsten och snabbt och nonchalant borsta sig i genom tovan men nej, hon rörde inte borsten. Hon uttalade en besvärjelse och knuten flög upp. Lily drog förvånat över sitt nu alldeles släta hår och log mot Dominique.
"Tack!", sa Lily. "Ska vi gå nu då?" Dominique nickade och gick mot sällskapsrummet. Där ute stod Hugo med två böcker under armen. Han log stort när han såg Lily. Lily log tillbaka.
"Varför har du två böcker?", frågade hon. Hugo tittade på dem båda.
"Den ena är din, förstås! Den låg i din väska, som du glömde här nere", förklarade Hugo och pekade på Lilys stora röda väska. Lily strålade mot honom.
Dominique harklade sig.
"Ska vi gå då?", frågade hon artigt. Lily nickade och vinkade åt Hugo att följa med. Han lutade sig mot Lily när Dominique gick framför dem.
"Vem katten är hon?", viskade han.
"Dominique, Victoires lillasyster. Tredjeårelev", viskade Lily tillbaka. Hugo såg ogillande ut så Lily tillade skrattande: "Oroa dig inte, hon är inte lika snobbig som Victoire."
"Nu är vi framme!", sa Dominique plötsligt och svepte med handen mot en mörk dörr som stod i kontrast mot den ljusa väggen. "Lektionen i trolldryckskonster hålls här inne." Lily och Hugo hann inte tacka henne förrän Dominique snabbt svept iväg. Hugo brydde sig inte om Dominique, utan öppnade bara dörren till klassrummet. Där inne satt några elever som Lily inte kände alls och en fetlagd, gammal man som såg ut att vara över åttio. Mannen kom klumpigt gående mot dem.
"Hej, barn! Jag är professor Snigelhorn, Horace Snigelhorn, lärare i trolldryckskonst!", sa han ivrigt och skakade hand med både Lily och Hugo. Sedan skyndade han tillbaka till sitt skrivbord och doppade en fjäderpenna i en bläckbehållare. "Och ni är…?" Hugo och Lily tittade på varann innan de svarade.
"Alltså… Hugo Weasley", sa Hugo försiktigt. Snigelhorn lystrade till namnet och han granskade noga Hugo.
"Jaha… Och dina föräldrar?", frågade han misstänksamt. Hugo såg förvirrad ut.
"De är väl helt normala… De heter Hermione och Ron Weasley…?" Snigelhorn stirrade på Hugo och såg riktigt ivrig ut.
"Den gyllene trion! Två medlemmar av gyllene trion! En till! Och direkt från medlemmarna! Det finns ju verkligen fyra Weasley här i skolan, dem är jag verkligen stolt över…", utropade professor Snigelhorn. Lily observerade att han verkade omättligt intresserad av Den gyllene trion. Sedan vände han ointresserat blicken mot Lily.
"En Weasley till, antar jag?", frågade han.
"Öh… Nej…", sa Lily försiktigt. Snigelhorn greppade slött sin fjäderpenna.
"Jaså?"
"Alltså… Jag heter Lily…" Professor Snigelhorn såg ut som fallen från skyarna.
"Åh! Och efternamnet?"
"Potter." Snigelhorn stirrade på henne, intensivare än på Hugo. Kanske för att "Pottrar" var ganska sällsynta just nu. Det fanns bara fem sådana i världen, tre elever.
"Åh! Åh! En riktig… Lily Potter! Nej… Åh…" Snigelhorn försjönk i tankar och sa inget mer. Lily och Hugo passade på att sätta sig längst bak för att inte bli utfrågade av professor Snigelhorn.
Snart var klassrummet fyllt av elever som babblade och pratade i mun på varann. Professor Snigelhorn reste sig klumpigt upp och ropade ut över klassen:
"Tystnad!" Alla tystnade och Snigelhor satte sig med ett brett leende.
"Jaha ni! Välkomna till lektionerna i trolldrycker! Nu har jag ett speciellt meddelande!", sa Snigelhorn ivrigt som en förstaårselev som presenterar sig själv. "Ja jag är alltså Horace Snigelhorn. Professor Snigelhorn", tillade professor Snigelhorn och rättade till sin smutsiga, orange krage. Han svepte med blicken över klassen. Lily och Hugo lutade sig ivrigt framåt för att få höra Snigelhorns meddelande.
"Vi har en Granger-Weasley OCH en Potter i klassen!", ropade han och slog ut med armarna. Lily och Hugo stönade för sig själva. Till deras lycka hördes bara frågande röster över hela klassrummet. Lily höll inne ett litet skratta när en flicka som satt bredvid henne med spretigt, rött hår frågade av henne.
"Hej, jag är Daliah Blue. Har ni någon aning om vem de där Gran-Vissly och Pottar är?" Lily ryckte roat på axlarna. Professor Snigelhorn såg förvirrad ut.
"Menar ni att ni inte vet vem Granger, Weasley och Potter är?", frågade han. Alla skakade på huvudet, men Lily och Hugo höll diskret huvudet stilla. Daliah räckte upp handen Professor Snigelhorn tittade på henne.
"Namn och elevhem?"
"Daliah Blue, Hufflepuff", sa hon snabbt. "Vem är Gran, Vissly och Pottar?", frågade hon. "Professor?", tillade hon hastigt.
"Den gyllene trion, förstås!", utropade professor Snigelhorn. Eleverna såg än mer förvirrade ut. Professor Snigelhorn vände sig mot Hugo och Lily. Lily kände onda varningar.
"Ni måste väl kunna berätta vem den Gyllene trion är?", frågade professor Snigelhorn. Lily och Hugo tittade panikartat på varann. Hugo skruvade på sig.
"Alltså… Vi vet inte så mycket om den…", försökte han. Snigelhorn såg helt bestört ut.
"Den Gyllene trion - Granger, Weasley och Potter - slog tillbaka LORD VOLDEMORT!", skrek professor Snigelhorn. När han sagt det sjönk han ner på sin stol. Klassen började viska med varann. En killes hand flög i vädret.
"Ja?", sa professor Snigelhorn slött utan att bry sig om namn och elevhem. Killen sa det ändå.
"Marcus Cerise, Ravenclaw. Professor - vem i den här klassen är Potter och Granger-Weasley?", frågade han. "Menar du - ni - att denne Potter är barn till självaste Harry Potter?", frågade han ivrigt. Klassen blev alldeles tyst.
"Ja, jag menar att den som sitter i den här klassen är en äkta dotter till Harry Potter.", svarade professor Snigelhorn. "Miss Potter och mr. Weasley - res er."
Lily och Hugo reste sig.
____________________
Ledsen för dålig uppdatering

meeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeer

Superbra!

Jättebra! Mer tack :]

Jag kommer antagligen bara skriva varannan dag, om jag inte är sjuk då. Då skriver jag inlägg på inlägg. Och så fixar jag hela tiden om den då jag först skriver den på ett dokument.

Okej, så det kommer inte mer idag?