Bakom väggarna av Ravenclawtornet

Kap 5
De vandrade Diagongränden och gick in i de butiker de behövde föremål från. De gick in i ”Madam Malkins klädnader för alla tillfällen” för att skaffa klädnader till syskonen som skall komma att bli första åringar. De besökte ”Flourish och Blotts” för att skaffa alla de böcker som de alla skulle behöva under deras kommande skolår. De två tidigare barnen i Cleland familjen hade båda var sitt husdjur; Savannah fick under sitt första år en nattsvart katt hon hade döpt till Sky och Evelyn hade fått en tornuggla hon hade gett namnet Dough. Innan de tre syskonen hade hoppat ur bilen tidigare denna dag hade deras föräldrar påmint dem om att de måste skaffa ett husdjur till Jackson. De gick in i ”Det magiska menageriet” och tittade runt. Jackson hade bestämt sagt att han varken ville ha en uggla eller en katt, de tittade runt i den lilla trånga butiken. Savannah och Allison tittade på magiska halsband till sina katter, men hittade inget de kände för. När de stod och pratade med en av deras klasskompisar, en Gryffindor elev Tina Gibman, drog någon i Savannahs arm, det var Jackson. Han drog med henne över till en liten gallerbur.
”Är han inte så cool?” sa Jackson, lycka i sin röst. Savannah böjde sig ner och tittade in i buren, hon såg ingenting förutom spån och en mindre matskål. Hon tittade noga och helt plötsligt hoppade en lite ljusbrun nos upp framför ögongen på henne.
”Woow…” sa hon och bakade undan lite. Hon tittade noga på den lilla ljusa råttan. Han var ganska söt faktiskt. Hon log mot Jackson och frågade:
”Säker?” brodern nickade till svars och de gick till kassörskan. Efter lite mer än fem minuter gick de ut ur butiken och träffade de andra.
”Vad sägs som att gå till Ollivanders och sen till Florean Fortescues?” föreslog Zach.
”Gå ni till Ollivanders, jag måste till ’Quidditch Tillbehör och kvastar’, men jag kan möta upp er hos Florean.” sa Evelyn. Savannah nickade mot henne och sa åt henne att vara försiktig. Två av Dans yngre syskon, Michael (fjärde åring) och John (tredje), följde med Evelyn. De andra fortsatte gatan ner tills de såg den stora Ollivander skylten. De äldre syskonen bestämde att det vore bäst om de lät första åringarna gå in själva. Jackson, Alex och Diana gick in i Ollivanders medan de andra väntade utanför på en bänk. Efter några minuter hörde de ett högt bang inifrån butiken, några minuter senare krossades fönster bakom dem. De stirrade in i butiken med chockade blickar, de mötte Ollivanders blick och han log till dem. Jackson stod med en trollstav i sin hand, även han bar ett ansikte av chock, de andra två stirrade på sin vän med stora ögon. Med ett litet vift med sin stav lagade Ollivander fönstret och de var återigen uppdelade. Efter nära 20 minuter kom de tre 11-åringarna ut genom den klingande trädörren, alla tre med stora leenden. Efter att de hade berättat för sina äldre syskon och deras vänner om deras nya trollstavar och vad som hade hänt, gick de vidare till Floreans. De gick förbi en mörk gränd när Zach plötsligt stannade upp och glodde in i gränden. Savannah stannade även hon upp och backade försiktigt bakåt, de andra hade hunnit gå ytterligare några steg innan även de stannade upp.
”Vad gör de där inne?” frågade Zach utan att dra blicken från gränden. Nu stod alla de sex vännerna och tittade in i gränden. I ett hörn stod en Slytherin elev vem som helst skulle kunna känna igen. Han var lång, bar svart, och, vad som gjorde honom lätt att hitta i en stor massa, blont, nästan vitt, hår – Draco Malfoy. Vad som såg ut att kunna vara hans föräldrar gick åt motsatta håll mot var vännerna stod. Draco kunde nu se dem alla, rakt in i ögonen, men han tittade in på dem, utan strax bakom dem, en avsky i blicken. Allison vände blicken och såg ett gäng Gryffindor elever lämna en butik tvärs över gatan. Återigen, några välbekanta ansikten; de fyra rödhåriga var de Weasley barnen som fortfarande gick på Hogwarts, strax efter dem kom Hermione Granger och strosande något efter var självaste Harry Potter. Allison dunkade armbågen i Dans midja som fortsatte kedjedunkandet längs med gruppen. De alla vände sig om och såg hur Gryffindor eleverna fortsatte neråt gatan. Som tur var hade deras 11-åriga syskon inte lagt märke till vad som hade hänt, hade de sett att Harry Potter varit bakom dem hade de aldrig kommit därifrån.
”Hej Draco!” Zach nickade åt Draco och alla andra vände sig om igen. De hälsade alla, avskyn i Dracos ögon hade försvunnit. Det hade alltid varit något slags hat i mellan Gryffindor och Slytherin eleverna, i vissa fall värre än andra.
”Ni får ursäkta mig, men far bad mig att skynda med att skaffa allt jag lär behöva inför året… det har börjat bli lite tufft hemma och på jobbet så han vill återvända hem så fort som möjligt. Vi ses i skolan.” Draco nickade ett hejdå till dem och gick gatan upp, motsatta vägen från Potter. Savannah och hennes vänner nådde äntligen glassbutiken och de gick in. Vid fönstret fanns det ett tomt bås som de satte sig vid. Efter bara några få minuter kom Evelyn och de två pojkarna.
Efter några timmar till stod de återigen utanför de Läckande Kitteln. De kramade om varandra och delade sen upp sig för att hoppa in i bilarna eller, i vissa fall, föräldrarna, som väntade på att ta hem sina barn på diverse sätt.

När alla i familjen var hemma igen gick barnen upp på sina rum. Savannah började packa sin koffert, kämpandes med att inte använda magi, då hennes högra hand ständigt drog sig mot trollstaven och greppade taget. När hon var klar gick hon ner till nedervåningen och satte sig i en av sofforna och läste en bok. Senare kom resten av syskonen ner, mamma Cleland för ute i trädgården och pappa hade åkt till affären för att handla middagsmat.

*****
Med ett ryck satte hon sig upp i sängen, utan minsta aning om vad som hade väckt henne var Savannah helt klar vaken. Hon slängde en blick på klockan – 05.43. Klockan skulle ringa om nära 45 minuter i vilket fall och i det klarvakna stället hon var, var det verkligen ingen idé att somna om. Hon tog fram ett par jeans, tank top och en hoodie och gick till badrummet för att ta en snabb dusch. När hon var klar öppnade hon upp sin koffert en sista gång. Med en slängande blick över innehållet och sen en titt i rummet bestämde hon sig för att hon hade allt hon behövde. Överst i kofferten låg hennes klädnad, hon stängde locket ännu en gång och bar ner den till hallen. Sen satt hon i köket ett bra dag, efter en dryg halvtimme gjorde hon sig en kopp te och gick och satte sig i en av de stora fåtöljerna de hade. När hon satt där kom plötsligt Sky upp hoppande i knäet på henne och la sig ner. Där satt de ett tag, det var helt tyst i huset. Alla låg fortfarande i deras sängar. Runt 7.15 började väckarklockorna ringa.

Tiden gick och vid 10 satt de återigen alla i bilen in mot London. Efter 20 minuter stod de innanför Kings Cross massiva glasdörrar. Savannah och Evelyn såg konstant elever från skolan och vinkade diskret till dem, de ville inte väcka uppmärksamhet genom att vinka till större delen av folkmassan på tågstationen. De vandrade, hela familjen, till plattform 9 och 10, Savannah såg några Hufflepuff fjärdeåringar strax framför dem och föreslog att vänta ett tag. Herr och fru Cleland sa hejdå till sina barn och lovade att de skulle skriva till dem och skicka vad de hade glömt. Sen gick de ut till bilen igen. Savannah blinkade till Jackson och de började gå mot pelaren som skulle föra dem in på perrong 9 ¾ . Evelyn var först, som tredje åring var hon fortfarande lite osäker för väggen man var tvungen att ta sig igenom men tog några djupa andetag och gick med snabba steg rakt in i pelaren, och försvann. Savannah knuffade Jackson i ryggen, men han ville inte röra på sig.
”Kom igen, du klarar det. Tänk inte på vad du ska göra, bara gör det.” Jackson blundade och gick sen med ännu snabbare steg än sin syster precis hade gjort och försvann även han. Savannah tog en titt omkring sig och gick sedan i normaltakt rakt in i pelaren.

Jättebra! Hittade några småfel, men det var allt

Du är jätteduktig på att skriva!

Fint, gillar det verkligen.

Då Valmo nämnde att detta var en favorit och jag själv inte trodde någon brydde sig om denna funderar jag p att dra upp den igen. Sitter på telefonen nu uppe i Hälsingland men kommer tillbaka till Stockholm imorrn och till datorn så kan försöka jobba upp något då.

Låter bra
Jag har också varit i Hälsingland och åker hem idag

I think i'm in love whith this FF!!! ♥

Kapitel 6
Den ljuva doften av gammalt blandat med ångorna från loket fyllde hennes lungor. Om det fanns något som alltid fick Savannah på bättre tankar var det saker som detta, saker som påminde om Hogwarts. Uppe i hennes egna tankar om allt detta underbara märkte hon knappt när hon puttade sin vagn rakt in i den 11-åring som stod bara någon meter framför henne. Hon vände vagnen en smula och ställde den precis till höger om hennes brors. Evelyn var redan i andra änden av perrongen med sina vänner, två Hufflepuff elever, Mary och Jack och tre elever från Gryffindor, Mitchell, Sarah och Paul. Savannah tog blicken från sin syster och la den på sin brors.
”Det kommer gå bra.” Med samma lugn hon hade haft när Jackson för första gången skulle gå igenom pelaren försökte hon få sin bror att känna sig hemma. Innan något av de två syskonen vet ordet av har de två unga elever stående framför sig.
”Diana! Du lovade att inte lämna mig utan att säga något!” Savannah kunde inte låta bli att skratta lite åt den oron Dan hade i rösten. Av de fyra syskon han hade var Diana någon han tydligen inte ville släppa ur siktet.
”Förlåt…” svara Diana medan hon log ett litet hemligt leende mot Savannah. Jackson tittade upp mot sin syster och skrattade lite.
”Jag tror jag klarar mig nu.” sa han och de båda två elvaåringarna gick närmare tåget för att lämna av Jacksons saker. Savannah armbågade Dan i sidan.
”Lite orolig för lilla syster, va?” Dan bara fnyste åt henne och utan någons förvarning tog tag i hennes vagn och började köra den mot bagage vagnen. Savannah, chockad, stod kvar en stund, innan hon hade förstått vad som hänt.
När Dan hade hjälpt till att få in allt kom han själv på vad han hade gjort. Gav ett svagt leende till sin vän och knuffade till henne i sidan. Savannah såg Jackson och vinkade åt honom innan hon fortsatte efter Dan framåt på perrongen tills hon såg sitt lilla gäng.
”Alla här… ja, då blir det väl att gå på tåget då.” Alla tittade förvånande på Darren. Han som alltid brukade vara så positiv till allt, och hade nu denna attityd. Men då, det vanliga smygande leendet och sen: ”ÄR NI REDO FÖR BÄSTA ÅRET NÅGONSIN!” Nu bröt skrattandet ut. Ett par Slytherin elever vände sig om och en av dem hade en blick av avsky, den andra verkade i alla fall lite road av den enorma entusiasmen.
”Ja, vi som inte är så jättespeciella får väl ta och gå någon vagn bakåt. Ni får gärna titta in någon gång.” sa Zach och tillsammans med Stacie och Darren började de gå. Allison som hade stått och tittat åt ett annat håll hoppade till då Stacie hade knuffat lätt på henne för att väcka henne hamnade lite på efterslänt.
Savannah tittade upp på den långa Dan. ”När hade du tänkt vandra på?” Dan tittade på henne som om han hade något att dölja.
”Vad pratar du om kortis, inte ska jag någonstans.” Savannah gav honom först den välkända onda blicken av det välbekanta smeknamnet och ändrade sen sitt ansiktsuttryck till ren förvirring. ”Du är visst inte den enda som har blivit en aning mer speciell i år.” Och med det, gav han henne sitt leende och gick på prefekt vagnen. Återigen i chocktillstånd, stod hon där.
”Eller har du ändrat dig nu?” kom den välbekanta, vänliga, men nu irriterande rösten. Savannah gav Dan blicken igen innan hon sprang efter honom och in i vagnen. Dan gick i täten in i en kupé med blåa gardiner, liksom de som de hade i sällskapsrummet. Det var först när hon gått in och stängt dörren som hon märkte att kupén rakt över hade röda gardiner, liksom de flaggor som hängde i taget i stora salen det året Gryffindor hade vunnit elevhemstävlingen. Hon hade läst på mycket om prefekt jobbet, men hade ingen aning om att de hade kupéer inrett i stil med deras elevhem.
Efter att Dan har fått förklarat sig över varför han inte hade berättat om sitt nya uppdrag tidigare satt de bara där och pratade. Precis som de hade gjort alla år satt de två där. Pratade om allt mellan himmel och jord. I kupén mitt över satt som sagt Gryffindors prefekter, Hermione Granger och Ron Weasley. I den bredvid hade såg de hur två 14-åringar steg ut, Hufflepuffs prefekter. Den ena hade långt mörkt hår, mörkhyade och hade stora bruna ögon. Savannah kommer ihåg att hon hade haft trollformellära med henne första året, men kunde nu inte komma på hennes namn.
”Julie Theit.” sa Dan och nickade mot flickan. Savannah nickade och svarade sedan på Dans fråga.
”Eric Withrow”. När det kom till Slytherins prefekter hade de hört namnen från perrongen. Draco Malfoy och Pancy Parkinson.

Tågresan fortsatte och det började mörka på. De två prefekterna inne i den blåa hytten bestämde sig för att ta en snabb runda. Men de var inte ensamma. Precis som de öppnade dörren öppnades de två mittemot. De fyra eleverna framför dem tittade snabbt på varandra, hälsade sedan trevligt på Dan och Savannah innan de alla försvann tillbaka. När dörrarna stängts, brast de två Ravenclaw eleverna ut i ett tyst skratt innan de fortsatte tåget neråt. Efter en halvtimme var de tillbaka i sin kupé. Allt hade varit lugnt och deras Ravenclaw vänner skötte sig mer än väl. Inte långt efter att de hade stängt dörren och satt sig ner somnade Savannah med huvudet på Dans axel. Han kände hur även hans ögonlockar blev tyngre och tyngre. Efter en lätt kyss på sin väns huvud vandrade även han in i drömmarnas värld.

Jättebra skrivet!
(Fast jag blev lite förvirrad då jag glämt lite sedan sist...)
Sedan kan jag inte låta bli att störa mig på den nästsista meningen. ögonlockar, finns det nåt som heter så?

Jag vet inte. Du vet ju hur min svenska är nu. Men när jag skrev det i word så kom inget röttsträck så lät det vara så