Oneshot - Du lyser upp mitt liv

^Tack så mycket!

Me gusta jättebra!

^Gracias

Du skriver ju sjukt bra! Du har talang kvinna, meerr ♥

Åh så bra!

Tack allihopa! Jag blir jätteglad utav alla fina kommentarer!
-------

Kapitel 3 -

Jag klämmer Seamus hand och han klämmer tillbaka och ser på mig med en kärleksfull blick som får mig att bli varm ända ner till tårna. Allt är tyst förrutom brasan som sprakar glatt bredvid oss.
En hostning bryter tystnaden men ingen bryr sig om det, alla står bara och kollar på oss.
Jag kollar på Seamus och han ler ett lite snett leende, lutar sig framåt och kysser mig, en mjuk kyss som gör att det pirrar i magen på mig. Det var nästan så att man hörde när alla tappade hakorna. Vi släpper taget och ser oss omkring i rummet. Dom flesta står och gapar och kollar på varandra, och sedan tillbaka mot oss. Neville står närmast oss och kollar på oss och gapar störst av alla, vilket är förståeligt. Han har känt oss så länge utan att ens ha märkt av våra känslor för varandra.
"Neville, stäng munnen, du ser ut som en guldfisk ju!", säger Seamus och skrattar. Alla skrattar med honom och Neville stänger munnen och blir lite lätt röd om kinderna och fnissar lite och sätter sig ner i en utav fotöljerna.
All förvåning börjar lägga sig nu och alla återgår till det dom gjorde innan jag och Seamus kom in i rummet.
Porträtthålet öppnas och in går Hermione, Ron och Harry. Dom kommer och sätter sig bredvid oss.
"Har ni gjort klart läxan i örtlära än?", frågan Ron oss.
"Ja.", svarar jag och Seamus i kör, och jag får minnesbilder av gårdagen och hela jag blir varm.
"Kan ni hjälpa oss? Hermione tycker att jag och Harry ska lösa allt själva men vi kommer inte på svaren..", säger Ron och han får en mördande blick utav Hermione.
"Jo, visst kan vi hjälpa er.", svarar Seamus glatt.
"Tack!", säger Harry och Ron samtidigt.
"Ska vi börja nu eller?", frågar Harry.
"Jo, visst.", säger jag lätt. "Vi kan ju gå upp och hämta våra svar så kommer vi sedan.", fortsatte jag.
"Gör så!", svarar Ron medans han och Harry börjar ta upp uppgifterna ur sina väskor.
Jag tar Seamus i handen och vi går upp till våran sovsal och hämtar våra svar.
Innan vi går ner igen så drar jag Seamus intill mig och kysser honom och smeker hans nacke.
"Jag är så glad att jag har dig", viskar jag i hans öra.
Han ler och kysser mig ömt, sedan tar vi varandra i handen och går ner till sällskapsrummet.
"Vart är Hermione?", frågar Seamus.
"Hon gick upp till sin sovsal och hämtade läxan till trolldryckskonst.", svarar Ron.
"Jaha. Men ska vi börja då?", säger Seamus och ler.
"Jo, här på fråga ett,", säger Ron och läser upp frågan med en tillgjord röst för att låta som proffesor Sprout, "Vad gör en mimbulus mimbletonia om du attakerar den?"
Neville hoppar plötsligt till och går fram till oss.
"Jag kan visa er om ni vill! Jag fick en sådan av min mormor! Ska jag hämta den?", säger han glatt.
"Hehe... nja, det räcker nog om vi får veta svaret.", säger Harry försiktigt.
"Åh... okej, den sprutar ut var ur sina 'bölder' iallafall...", säger Neville lite nedstämd, men han lät ändå lite glad, troligen för att han kunde hjälpa till.
Hermione kom emot oss med trolldryckskonsts läxan i famnen, hon la ner den på bordet, log mot oss, tog upp en bok ur sin väska och började läsa och skriva.
"Så, då är vi klara då!", säger jag när klockan är runt halv tolv på kvällen.
"Tur.", sa Harry "Jag börjar bli jättetrött", fortsätter han och gäspar.
Harry, jag, Ron och Seamus går upp till våran sovsal tillsammans, jag och Seamus hand i hand.
"Är ni två tillsammans eller?", frågar Ron medans han kväver en gäspning.
"Ja.", svarar vi samtidigt och vi ler kärleksfullt mot varandra.
"Åh... jaha, ja okej! Ehm.. sen när då?", frågar Ron.
"Ja, sen igår kväll.. eller tidigare idag, beroende på hur man räknar.", sa Seamus och han log sådär charmigt som bara han kan.
"Jaha! Vad kul, grattis!", svarade Ron glatt.
"Ja verkligen, grattis!", instämde Harry och nickade.
"Tack.", svarade jag och Seamus.
Jag ger Seamus en kyss och lägger mig ner i min säng. Jag kollar bort mot Seamus säng och ler innan jag somnar.

Jätte bra gumman! Det blir bättre och bättre :3 kul att Ron, Harry och Hermione kom med nu också! ♥

Den äger super bra fortsätt gärna att skriva

Tack så mycket! Vad gulliga ni är, nu får ni ett nytt kapitel!

---------

Kapitel 4 -

Jag sitter på gräset och kollar mot Hogwarts som tornar upp sig mot den blå, molnfria himlen. Seamus kommer gående mot mig och han ler och sätter sig bredvid mig.
"Hej..", säger jag kärleksfullt och kollar på honom.
"Hej hej.", svarar han, fullt normalt.
Jag böjer mig fram för att kyssa honom men han trycker bort mig.
"WOAH, woooah, vad gör du Dean?", säger han upprört.
"V-va...? V-vadå, vad m-menar du...?", stammar jag fram och en stor klump växer i magen på mig. Han såg på mig som om han tyckte att jag var korkad och äcklig. Det sårade mig så djupt, det kändes som ett hugg i hjärtat.
"Vad tror du? Jag tänkte inte precis kyssa dig!", säger han argt och klumpen i magen sitter nu även i halsen och jag känner hur jag bara vill försvinna ner i marken.
"M-men..", börjar jag innan Seamus avbryter mig.
"VADÅ?!", skriker han, "JAG GILLAR TJEJER, DEAN, ÄR DU EN TJEJ? NEJ, PRECIS!", fortsätter han att skrika.
Moln börjar torna upp sig på den tidigare så klara himlen och jag känner att klumpen i magen bara blir större, precis som den i halsen. Jag är också så arg nu, jag bara kokar.
"MEN VARFÖR KYSSTE DU MIG FRÅN FÖRSTA BÖRJAN DÅ?!", skrek jag, "VILLE DU BARA KOLLA HUR DET KÄNDES ELLER?", fortsatte jag och jag vibrerade av ilska.
"VA, SVARA DÅ!", skrek jag när Seamus inte svarade.
Han förblev tyst.
"SVARA SÄGER JAG!", skrek jag och jag var så arg. Molnen hade nu täckt himlen helt och det kändes som att det skulle börja regna, kanske också åska.
"SVARA!" skrek jag. "SVARA, SVARA, SVARA!", skrek jag igen, och nu skakade jag utav ilska, jag riktigt skakade.
"Dean?", hörde jag Seamus säga utan att hans mun rörde på sig.
"DEAN, vakna nu!", ropar han, och jag skakar. Eller nej, det är han som skakar mig... han skakar mig för att väcka mig.
"Vad händer, hade du en mardröm?", frågade Seamus lent och kramade om mig. En dröm. Det var bara en dröm! Lättnaden sprider sig som värme i kroppen och jag ser mig omkring i rummet. Jag ser sovsalens alla sängar stå där dom är och alla satt sig precis upp som att dom vaknat utav att Seamus väckte mig, men dom la sig fort ner och sov igen. Utanför fönstret var det mörkt och det såg kallt ut, det var ju trots allt höst nu.
"Jo, en mardröm ja..", svarade jag och kramade till baka.
"Godnatt då", säger Seamus, ler och går bort till sin säng och jag lägger mig ner igen, och det tog inte lång tid innan jag sov igen.

SUPER den är verkligen super du har riktigt bra fantasioch bryter mot normen och det gillar jag så fortsätt gärna att skriva!!!