Sirius kärlek

Jättebra!

Super super! Jag älskar den, Skriv mer!!! ♥

Älsakar den med hela mitt hjärta!

Super bra skrivet!

^This♥

otroligt bra!

Tack så mycket allihoppa

Jätte bra!

Kapitel 5

”Ahh” Sirius gäspade och sträckte ut sig i sängen. Det knakade i ryggen men sirius brydde sig inte det ända han kunde tänka på var Charmion. Gårdagen hade från att ha varit den sämsta på väldigt länge, blivit den bästa i hela hans liv. Han tittade ut genom fönstret och såg att det var en strålande vacker dag med klarblå himmel. Inte alls som den gråa dimman som hade liggat över London hela sommaren. Det var ett tecken, det var meningen att det skulle bli han och Charmion. Sirius kom på sig att le ett brett leende åt ingenting och studsade upp ur sängen med sån kraft att den knakade betänkligt. I sin iver att komma ner till uppehållsrummet snubblade han över någonting och föll huvudstupa rätt in i sin byrå. Medan han gnuggade sin tilltagande bula, såg han sig om efter vad som fått honom att så dråpligt falla. Sirius såg en hopkrupen figur sitta lutade mot väggen.
”Förlåt, Remus jag hade lite bråttom” Sirius log urskuldande och väntade sig att kamraten skulle skratta eller i alla fall dra på munnen men Remus reste sig upp och gav Sirius en mördande blick innan han försvann ut genom dörren. När nån i gänget var arg så brukade alltid Sirius känna sig lite dyster till mods, men inte idag. Istället för att grubbla över måntand så reste han sig upp och puttade till den snarkande James. James satte sig direkt upp och frågade yrvaket:
” Du är väl inte sur för igår va ?” Sirius kände efter, men den hårda klumpen i halsen var borta och han kände sig fortfarande lätt till sinnes.
”Inte ett dugg” svarade han sanningsenligt.
”Åh vad skönt, jag hade i alla fall världens bästa kväll” Sa James och log ett brett leende mot Sirius.
” Jag med, fast jag fick straffkommendering av Dumle, Filch upptäckte mig och Charmion utanför uppehållsrummen långt efter kl 9” Sirius log glatt tillbaka mot James.
”Stoppa tåget Tramptass, Charmion ?” Sirius log ett hemlighetsfullt leende och sa sedan:
” Hon är ny och helt underbar”

” Sirius! Tyst, eller vill du ha en straffkommendering till kanske?” Röt professor Mcgonnagal och fortsatte sedan:
” Idag ska vi försöka oss på Patronus besvärjelsen, är det någon som kan förklara för klassen vad en patronus är för nått ? Sirius tvingade sig att fortsätta lyssna uppmärksamt på den stränga lärarinnan.
” En Patronus är en positiv kraft som har olika form för alla” svarade mönster eleven Lily.
” 5 poäng till gryffindor, och vad kan en patronus andvändas till? Remus som hittils suttit tyst räckte nu upp handen och sa:
” Till att driva bort till exempel dementorer, men också till att skicka meddelanden”
” 5 poäng till, besvärjelsen för att framkalla en patronus är Expecto Patronum men det räcker inte enbart med det, ni måste dessutom koncentrera er hårt på ett lyckligt minne” Sirius visste exakt vad han skulle tänka på och sa med stadig röst:
”Expecto Patronum” en silver färgad Hund bröt genast fram ur spetsen på ek staven. Patronusen var nästan identisk med hans animagus form. I nästa sekund var Mcgonnagal där och sa förtjust:
” Helt otroligt Sirius och på första försöket” sen böjde hon sig ner mot honom och viskade med tunn röst:
”Professor Dumbledore vill träffa dig, skynda dig dit. Lösenordet är ”vampyrer och varulvar”

”Åh Sirius vad bra att du kunde komma” Hälsade Rektorn med en artig nick.
”Ingen orsak” Sa Sirius och försökte att inte låta undrande.
” Jag ska gå rakt på sak” Dumbeldores blick vandrade iväg över rummet innan den åter fastnade på Sirius.
”Ja, okej ? ” sa Sirius trevande, han ville gärna komma iväg så snabbt som möjligt, det stora arbetsrummet var kusligt tyst.
” Jo det är så här att jag tror att det är någonting skumt med Miss Cullturi” Sa Dumbledore och slog ner blicken.
” Vad menar du? Sa Sirius med ökad styrka i rösten.
” Jag vill bara att du ska vara försiktig” Där tog det stopp för Sirius och utan att tänka rusade han ut ur rummet

Hoppas ni gillade det

Gud vad bra!!!!