Ditt liv i en sekund

^ Haha, oj, Tack! Nu blir man lite generad. Tycker du verkligen det?

För att svara på frågan: Nej, jag skriver i princip aldrig tyvärr. Önskar ibland att jag hade mer tid att skriva. :C

^
Nej men det är ju klart! Vad säger du om att satsa på författarkarriären när du blir en gammal 100årig pensionär? Och sen, när du vinner nobelpriset kan du säga:
''Allt började när aviforce..''

^ Haha. om jag vinner nobelpriset (vilket ju knappast kommer hända) lovar jag att nämna dig

Men ärligt talat så anser jag mig vara långt ifrån bra än, jag har aldrig lyckats skriva en text som jag blivit riktigt nöjd med.
Hur som helst är det verkligen smickrande att höra att någon uppskattar något man gjort.
Så tack för det, you just made my day ~

Har just spelat på konseren.
Proppar i mig lite daim choklad och driker en lite flaska julmust.

Livet är skit, och här sitter jag ensam och kramar mina ben. Sitter och drömmer mig bort, men orden sitter kvar. Sätter på tv;n, försvinner bort till lägenhet 20, med Monica och Chandler, och vill inte komma tillbaka. Varför ska allting vara så svårt, varför kan inget gå som man vill? Jag ser mig omkring i rummet, allting är som vanligt. Inget har ändrats, och det vill jag inte heller. Jag är nöjd med mitt rum, det är livet det är fel på.

vad dramatiskt det låter

Du är alltid välkommen till min lilla lägenhet
Eller så kan du alltid skicka iväg en uggla, du vet att jag finns här 24/7 ♥

Tack, finaste ♥


I'm a DramaQ

Mina ögonlock kniper så hårt att det nästan gör ont. En egentligen ihålig smärta skulle ha ägt rum i det stora, alldeles för ljusa rummet, men kom aldrig. Istället hördes ett knak. Och ett klirr. Ett till knak.
Fortfarande med ögonen hårt stängda, fortfarande med naglarna ner grävda i mammas hand, ilar en stöt längs ryggraden av obehag.

(Från när jag drog ut den ena tanden hos tandis imorse)

Jag sitter med töntbrillorna tätt mot min näsa och skriver på datorn.
Imorrn var det jul och jag hade nt köpt klart julklapparna än...