Snape's försvunna dotter.

Sjukt bra!

Gud vad bra! Den är ju jätte bra! Fortsätt!

Vet du vad du borde göra?

Meeeeerrrrrrrrr måste läsa!

Åh, ni är ju världens sötaste! Börjar med den så snart jag kan, ska FÖRSÖKA bli klar ikväll! ♥

Solklart en av de bästa jag läst. ♥
Btw, coola namn! ♥♥

Gud va bra!! Kom igen, skriv mera! ♥

Du är duktig!

~ Kapitel 3.

Resten av dagen var Whitney ganska butter. Hon hade inget emot den där William-pojken, men att lära känna nya folk var inte hennes starka sida. Speciellt inte när det gällde folk hon tyckte var mystiska.

Efter lunch hade hon Trolldryckskonst, vilket var hennes favoritämne eftersom att det var i det ämnet hon gjorde störst framsteg i, och hennes favoritlärare Arman Scamander undervisade i. Han var en lång, oftast svartklädd trollkarl, med mörkt blåa ögon och håret gömt under en slags hatt. Han var också Slytherins elevhemsföreståndare, och en utomstående trollkarl.
Den lektionen fick de göra en bryggd, som kallades Saltatio, vilket fick offret som drack bryggden att dansa oavbrutet ända tills offret svalt ner motgiftet.
Vinnaren fick en Cair-nöt, en sorts nöt som man kunde andvända till kärleksbrygder.
Whitney var helt säker på att hon skulle vinna, men i lektionens slut visade det sig att William hade vunnit. Amber tyckte det var orättvist.
"Tänk om han fick specialundervisning på den där spanska skolan? Han kommer hit och tror att han är bäst...", tjatade hon på om ända tills Whitney och hon skiljdes åt för att gå på var sina lektioner.

Whitney gick ensam upp till Spådoms-salen. Det var ett rätt så litet rum som låg i slottets näst högsta torn, och för att komma dit var man tvungen att uttala tredjeårs-elevernas lösenord till en tavla med ett moln på, som sedan släppte en vidare till en mycket kall korridor. I slutet av korridoren stod en mycket hög spiraltrappa (som man fick träningsvärk av att gå i, hade Whitney räkat ut) och sedan var klassrummet precis bredvid trappan.
Whitney kom sist verkade det som, för det fanns bara en plats kvar som var ledig. Det var bredvid Mary Hamilton, en lång flicka i rött hår.

Professor Lucretia Crawellé, en rätt så tokig dam i långa lilafärgade klädnader hade lektionerna i Spådomskonst. Hon hade tjockt nästan vitt hår ("Inte av ålder, utan på grund av mars riktning till planeten Jupiter och månarnas ljus över Saturnus", påstod hon.) Hon hade små, små ögon alltid gav en känsla av att vara utsatt i fara. Hennes många ringar och halsband var från olika länder, och hennes stämma var hög med en svävande röst som på något sätt var gjorde en väldigt sömnig.
Efter att i en timme suttit och försökt förutspå Venus framtid genom en gammal uppslagsbok fick de äntligen ge sig av och lämna den gamla stanken och röklukten bakom sig och sluta för dagen.
--
Kanske ett ointressant kapitel, men nästa ska det minsann hända någonting...

Jättebra! Mer nu på en gång! ♥♥

Hihi, nej, skriver mer imorn på EV om jag hinner. ^^ ♥