Om någon kunde se mig [Sv]

Haha, awe, du skriver bra du med!
Ändrar inlägget nu, har skrivit mer i ca 2 timmar hoppas ni gillar det, trots att det inte blev så bra men det blev iaf 1091 bokstäver



Varför bryr jag mig? Jag suckade. Och lät min kropp glida längs med trä stammen tills jag nådde marken. McGonagall kunde inte se mig när jag lamslog henne. Mamma var någonstans och jag kanske aldrig mer skulle få se henne. Allting blir alltid komplicerat när allt kommer omkring.
Jag kanske kunde fråga Dumbledore om Moa kunde få stå hos Hagrid eller något. Det vill säga om Dumbledore märker att jag kommer.
Den friska luften fyllde mina lungor medan jag gick upp till slottet med händerna i fickorna när det började falla lätta vita flingor. Ett litet leende gav jag mot himlen men sen fortsatte jag att gå.
Efter jag vandrat igenom några korridorer kom jag fram till den fula stenfiguren, ”Citronsorbet” mumlade jag och stenfiguren började flytta på sig och visade en spiraltrappa som jag sprang upp för tills jag kom fram till en dörr. Jag drog ett djupt andetag innan jag nervöst knackade på dörren.
”Kom in!” ljöd Dumbledores mjuka röst, dörrknoppen gnisslade lite när jag vred om den och klev in i det runda rummet.
”Ah jag undrade när du skulle komma hit Ginny” sa Dumbledore vänligt och hans elektriskt blåa ögon gnistrade mot mig.
”Hur visste ni? Ingen…” Jag stammade fram de orden jag kunde säga.
”Ja, genom att studera folk får man reda på mycket, lösenord, personligheter och egenskaper.” sa Dumbledore och jag studerade hans ansikte för minsta tydan om tecken.
”Men ingen annan ser mig ju.” sa Jag
”Inom sinom tid kommer de se dig, det är bara inte dags ännu. Och till dess kan jag inte göra mycket mer.”
Min blick granskade honom och stoppade vid Dumbledores högerhand.
”Åh en liten skada bara inget att oroa sig för” sa Dumbledore vänligt när han såg att jag stirrade på handen.
”Professorn, min mamma skrev en lapp till mig om att hon skulle resa bort och kanske aldrig kom tillbaka och det sista skrev hon i ett långt streck och…” Plötsligt fann jag Dumbledores Fenixfågel mer intressant.
Dumbledore gjorde någon snabb flärp med staven och en pergament bit och jag såg det första han skrev ”Kingsley, Elin Schwartz kan vara saknad…”
Fawkes som hans Fenixfågel tydligen hette tog det med sig och flög i väg i snövädret.
”Är det något mer du undrar över miss Schwartz?” Dumbledore såg vänligt på mig.
”Jo, om min häst Moa kunde få stå hos Hagrid eftersom mamma tydligen är borta…”
”Det är inga besvär, Hagrid tar nog gladligen hand om din häst. Med din hjälp förstås.”
”Okej, tack för allt! Hejdå!”
Jag sprang ner för trapporna tog minst sagt 3 steg i taget rädd att Dumbledore skulle ångra sig.
Flitwicks lektion hade redan börjat och jag skyndade mig dit, trots att det bara var ca 20 minuter kvar av den 2 timmar långa lektionen, jag hade suttit med Dumbledore längre än jag trott.
”… och därför ska ni inte det…” avslutade Flitwick och jag låtsades anteckna även om ingen la märke till mig.
”Sådär ja vi ses imorgon och då vill jag att ert skrivarbete om Wingardieum Leviosa ska vara klart och det ska kunna läsas och utföras av en förstaårselev.” Ropade Flitwick till oss.
Jag packade snabbt ner bläckhornet, fjäderpennan och pergamentrullen i väskan som jag nyss packat upp ur.
Lektionerna var slut för idag för att vi skulle få lite fritid det var trots allt fredag.
Snön knarrade under mina fötter Dumbledore hade stoppat mig och sagt att Moa var hos Hagrid nu, jag kunde inte vänta tills jag fick se henne.
Den sista biten sprang jag bara för att inte förlora tid. När jag kom fram till det lilla stallet en 500 m bakom stugan såg jag Moas vackra svarta huvud med sin fina fullmånsformande stjärn.
Jag öppnade boxdörren och gick in till henne och slängde armarna runt hennes hals och burrade in mitt ansikte i hennes man och andades in den välkända doften av häst och sedan kände jag hur tårarna började rinna. Moa la huvudet på min axel och frustade mig i nacken.
”Hej gumman, vad sägs som en liten sväng i skogen?”
En gnäggning blev svar på min fråga.
Jag ryktade henne, kammade man och svans och kratsade hennes hovar. La på sadeln och satte på mig hjälm och väst innan jag satte på tränset.
Moa kastade sig åt sidan när jag skulle hoppa upp men jag lyckades kravla mig upp ändå.
Jag styrde Moa mot skogen (förbjudna) trots att den är förbjuden.
Den böljande stigen var den jag valde mest för att den var minst läskig.
Moas galopperande steg var härliga men snart var vi tvungna at vända tillbaka.
”Proo Moa, jag är glad att du i alla fall ser mig och tycker om mig!” sa jag medan jag strök henne över nacken.
Väl tillbaka skyndade jag mig och fick springa upp till slottet och hann precis i tid.
Trots att ingen av prefekterna ens märkte när jag kom…
Detta måste varit den bästa dagen på Hogwarts någonsin, Dumbledore såg mig faktiskt (lite i varje fall) och Moa är här, okej mitt liv kanske inte är det lyckligaste om man blir lycklig för sånt här.
Jag la mig pladask i sängen och drog täckena närmre huvudet när fönsterna började skaka av vinden utanför och rummet blev kallare.
Fullmånen lyste klart ovanför vår sovsal och skenet träffade mig i ansiktet.
Idag för 9 år sedan blev pappa mördad av Fenrir Grårygg tänkte jag för mig själv.
Jag kom ihåg den natten som om det var igår, jag hade varit ute och lekt för länge trots pappas tillsägelser. När jag såg det stora ’’hunden’’ som jag trodde det var skrattade jag först men när den ylade kraftigt så att jag trodde öronen skulle gå av blev jag rädd och backade men snubblade över en gren och vargen som jag då övervägt att det var kom närmre med blottade tänder. Pappa kom utrusande precis i tid vargen skulle hoppa på mig och pappa kastade sig framför och vargen slet sönder hans hals framför mig medan pappa uppgivet försökte skrika en sista mening men det kom mer ut som en viskning. ”Ginny jag älskar dig, spring!” jag såg hur pappa föll livlös till marken och jag sprang så fort jag bara kunde medan tårarna sprutade och jag kved hela tiden, ”Pappa”
Jag märkte att kudden hade blivit blöt av tårar och jag torkade snabbt bort dem och la mig tillrätta i sängen igen. Och tog bort minnet ur huvudet för just nu orkade jag inte tänka på det, tänka på att det var mitt fel som allt annat.

Sådär ja vad tycks?

Jättebra

Hemskt bra! Bevakar

ny läsare och denna ff är helt AWESOOOME bevkara

Så bra. ♥

Tack

Kommer mer ngn gång men inte mer idag eller så sov bara 2 timmar och 20 minuter inatt pga att jag skrev xD
Kunde inte sova mer då jag skulle vara funktionär på lussehoppet och flagga och höja och sänka hinder. Efteråt var jag slut men då skulle det vara lucia övning och sen lucia tåg. Så är extremt trött nu "/
Men det kommer mer snart kan jag lova!

bra, vi väntar

Haha! ^^ Bra att veta!

Jättebra! ♥

Bra att veta