Rollspel(Elena Daramore, Allison lunettes, Rose cox, weasleymore)

Rose reste sig och började jogga mot Hufflepuffs sällskapsrum. Hon hamnade i efterslänten så att hon inte längre kunde se sina vänner. En stor, stark sjua från Gryffindor som måste varit räddare än den minsta etta tacklade sig förbi alla i hans närhet för att ta sig ut så fort som möjligt. I all hast armbågade han Rose i rakt i höger öga så att hon föll baklänges och slog i bakhuvudet i stengolvet. Allt blev svart för några sekunder. En tjej från Rawenclaw måste ha sett henne liggandes där och hjälpte henne på fötter. Rose log mot tjejen och tackade henne. Det fanns ingen chans att tjejen kunde ha hört vad Rose sa men hon förstod och nickade ett ”inga problem”.
Snart var dom ute ur salen och Rose och Rawenclawtjejen gick åt olika håll. Rose tackade henne igen innan de gick åt respektive håll.
Rose hamnade precis bakom Oliver, hon ropade hans namn så högt hon kunde men han tycktes inte höra något. Plötsligt hörde Rose ett skrik. Oliver reagerade också på det och började springa i den riktningen. ”Vänta, Oliver, vänta”! Ropade Rose. ”du kan inte ta ett troll ensam, vi måste hämta lärarna”. Han hörde fortfarande inget. Frustrerad försökte hon klämma sig ur folkmassan och innan hon lyckades var han utom synhåll.
Hon började springa i samma riktning som Oliver hade. ”Oj” var hennes första tanke. Det var inte ett litet bergatroll.
Rose såg nu Oliver men även en till kille från Gryffindor som hon mindes som Liam. Båda kastade formler men trollets klubba fortsatte att svingas över deras huvuden.
”Duro” skrek Rose men inget hände. Trollet tycktes inte reagera på formeln, han förvandlades inte till sten. Hon sprang närmare Oliver och tog hans vänstra sida. Både dukade för klubban. ”Rose” prestenterade hon sig för Liam medans hon kastade en Obscuro-formel på trollet. Genast fick den på sig en ögonbindel men det förbättrade inte situationen utan fick trollet att vifta våldsammare än någonsin med sin spikklubba.

Oliver visste inte om han skulle skratta eller gråta, trollet hade drabbats av både den ena och den andra trollformeln, vilka endast tycktes reta honom eller förvirra honom ytterligare - någonting som inte var alltför positivt.
”Rose!?” utropade Oliver förvånat när hon dök upp bredvid honom och kastade ännu en förtrollning.
”Immobulus!” ropade han och i några sekunder tycktes allt ha gått precis som förväntat. Trollet frös i sin rörelse och alla drog efter andan men i nästa sekund avtog effekten omedelbart och bergatrollet började nu gå lös på allt som kom i dess väg, stora stenar rasade ned från taket och Oliver drog undan Rose från ett de fallande blocken.

(borde vi kanske stanna här och vänta på Allison?)

(Bara ett till xD)
Rose drogs iväg av Oliver och insåg snabbt att hon skulle ha dött om han inte agerat så snabbt som han gjort. De båda landade hårt på en hög av stenbumlingar och diverse andra saker som trollet slagit sönder. Oliver verkade ta tagit det hårdaste fallet. Rose såg blod men kunde inte urskilja vem den kom från. Adrenalinet kunde lika gärna stoppa hennes smärta om såret var hennes som om blodet kunde komma från Oliver. Rose mötte Olivers blick. Hon brukade aldrig vara rädd, men det var hon nu. Alla ljud blev dämpade och synfältet suddigt. Ett först svagt pipande läte och en tryckande värk från bakhuvudet växte sig sedan större i hennes huvud. Nästan som tinnitus. Innan allt blev svart hörde hon en dånade röst ropa ” Incarcerus”. Dumbledor.

(Ok! Spännande... bam bam baaam!!! Kom nu, Allison! Vi vill rolla med dig! )

(ska försöka skriva snart, har haft mycket att göra och vet inte hur jag ska hoppa in igen D: Help! )

(hmmm... någon av dina karaktärer kan gärna rolla med Elena för hon är ensam för tillfället )

Liam satt fortfarande som fastfrusen på golvet med sten och skrikande porträtt utspritt runt honom. På andra sidan väggen bakom trollet fick han syn på en Hufflepuffelev som han mindes ha sett då och då, men inte kunde komma ihåg namnet på. När trollet än en gång svingade sin klubba kom Liam snabbt på fötter, vilket var tur eftersom trollets klubba skapade ett stort hål i golvet inte långt ifrån där han nyss suttit. Han riktade sin trollstav mot trollet och ropade högt "Stupefy (eller lamslå)", men inte heller lamslagningsbesvärjelsen verkade ha någon större effekt på trollet. Liam fortsatte ducka undan för trollets klubba och fick snart syn på en annan Hufflepuffelev och när han kom närmre presenterade hon sig som Rose.
"Liam" ropade han snabbt tillbaka och såg sedan Rose kasta en formel som gjorde att trollet fick ögonbindel vilket tyvärr resulterade i att det bara började vifta häftigare med sin klubba. Trollet utsatts för en massa olika besvärjelser och snart började stora stenar som trollet slagit loss regna ner över Liam och de två Hufflepuffeleverna. Han riktade sin stav mot en stor sten som var på väg mot honom och ropade "Reducto!". Genom allt damm som flög runt kunde han inte se vad som hände och han stod för tillfället helt stilla. Plötsligt hörde han det svischande ljudet av klubban och var beredd på att kasta sig åt sidan men precis då hörde han en röst ropa "Incarcerus!"

Oliver såg på Rose och tyckte att hon såg ut ungefär som han kände sig. Helt skräckslagen. Han hörde vinandet från trollets klubba och lyckades släpa bort Rose som blödde kraftigt från armen ett par meter från platsen men i nästa ögonblick hörde han en röst som ropade: ”Incarcerus!” och fick syn på Dumbledore som trädde fram ur skuggorna och det yrande dammet och porträtten tystnade i lättnad. Tystnaden varade och Oliver gav Gryffindoreleven en lätt besvärad blick, det är klart att lärarna inte skulle bli alltför imponerade av de eleverna som inte följde deras order om att genast återvända till uppehållsrummen.

James befann sig nere i i slytherins uppehållsrum. Han satte sig ner på den kalla stentrappan som ledde upp till sovsalarna. Han funderade... Hur hade trollet kommit in? Han hade varit med om detta en gång tidigare men då fick man reda på vem det var rätt så fort. Men det som gjorde honom mest funersam var dementorerna... Vad gjorde dom i skolan? Nä han hade inte orken att fundera över det nu. Efter att ha hjälpt en hop med skräckslagna förstaårs elever så blev man rätt så slut. Han granskade rummet framför trappan och såg Elena som satt i soffan framför elden(är det ok?)
Han reste sig upp och började gå mot soffan.
- Får man slå sig ner?, frågade han och tittade vänligt på Elena innan han satte sig ner.

Lucinda stog som paralyserad. Dementorer, troll?! Trots att hon hade bevittnat båda en gång tidigare så var det ändå ofattbart. Hon såg Dumbledore och en skara med elever som hon kände igen. Det var de hon träffade på Hogwartsexpressen. Lucinda steg fram från sitt "gömställe". Hon tittade på alla innan hennes ögon föll mot trollet. Hon hittade inga ord. Hon bara stod där.

(Äntligen lyckades jag skriva något C: )

Ray satte sig på knä vid den skadade flickan. Han placerade två av sina fingrar mot hennes hals. Ray vände blicken mot Allison och flickans kompis på vars kinder det rann tysta tårar. Han nickade. Hon hade puls.
”Allison, vi måste till sjukhusflygeln. Nu.” Hans röst var desperat.
Det snurrade i huvudet. Hela händelsen påminde honom om en annan, det rev upp gamla sår.
Han mindes så tydligt sommaren för tre år sedan. Hur han suttit med sin kusin i baksätet av Volvo, på väg till badstranden. Hur träden hade sträckt sig mot den klarblå himlen, hur solen hade bländat deras ögon, hur vinden från de öppna fönstren hade svalkat. Det han mindes starkast var Avilas skratt, hennes turkosa ögon och lockiga chokladbruna hår. Hon hade varit som en syster. Hans bästa vän.
(Hon var mugglare. Hennes mamma hade inte blivit häxa som Rays hade.)
Men solen bländade deras ögon.
Han mindes hur han hållit henne i sin famn, hur hon mött hans ögon innan hennes puls stannat. Inget hade varit sig likt sedan dess.
Ray tog upp den skadade flickan i sin famn och vände sig till Allison och flickans kompis. Dom började springa.

Rose började förstå vart blodet kom ifrån. Det dunkade av smärta i hennes arm och hennes ansikte blev vitt. Hon fick syn på Lucinda. Tjejen hon mött på tåget. Med all sin kraft reste sig Rose på fötter och tog stöd av väggen. ”Kan du, hmrf… Hjälpa mig till… Sjukhusflygeln?” Synfältet började växa sig mindre. Hon skulle svimma snart.

Dumbledore gick fram till trollet, som vid fallet, förlorat sitt medvetande.
”Liam Hart och Oliver Thomas” *tystnad*
”vilken del utav "Alla elever till sällskapsrummen nu!” var det ni inte förstod?”
*Tystnad*
Till deras förvåning började Dumbledore att le. ”Trotts att jag borde reglera er tre nu på fläcken, det vill säga inklusive Miss Cox, så måste jag ge er 20 poäng till vardera elevhem.”
Både Liam och Oliver kollade på Dumbledore som om han var knäpp.
Dumbledore började att le ytterligare.
”Ni förstår gossar att det är en grov skillnad mellan mod och dumhet. Många må kalla det ni gjorde dumhet. Men jag vill kalla det mod. De formler ni använde er av var perfekta för att besegra ett sådant troll men just detta troll råkar ha fått en skyddsfortrollning som gör att formler som skadar trollet direkt inte fungerar. Det är därför jag använde Incarcerus. Den drabbar trollet indirekt genom att knyta ett rep runtom trollet.”
”Men nu, om ni förstås tänket lyssna på mig denna gång, så ber jag er att gå till respektive sovsal och informera att läget nu är lugnt, men att alla elever skall återigen samlas i stora salen om två timmar”. Dumbledore vände på klacken och försvann i bråkdelen av en sekund.