Hermione's tvilling (SV)

jätte bra, mer

fortsätt!

Så himla bra!!!! Mer!

Tycker inte heller att Ryse verkar särskilt trevlig?
Men alla människor kan ju inte vara snälla, eller hur?
Men för att skydda mig som har skrivit denna fanfic kan vi kan säga att Ryse har lätt för att bli irriterad men egentligen är en god liten flicka, haha!

OBS. Jag vet, ett idiotiskt förslag av mig!xD♥

Haha! Nej, nej det var inte idiotiskt! Hoppas du såg berömmet, och kritiken också.

Här kommer nästa kapitel:
_________________________________________

Hermione:

Hermione kände ett stort hat mot Maddie.
Ett hat som ingen annan NÅGONSIN kunde känna för sin tvilling-syster.
Hon var avundsjuk, och inte bara avundsjuk.
Hon var svartsjuk, så svartsjuk som ingen skulle kunna vara, ingen!
Nu hördes plötsligt Rons röst.
- Ska vi gå då? frågade han tvekande.
Hermione tittade ner i marken för att visa att hon var sur och inte ville prata.
Nu tappade Ron tålamodet helt.
- SKA VI GÅ DÅ!!? skrek han.
Eller ska du stå där hela dagen och vara ledsen över att lille Harry inte vill ha dig?!
Hermione förstod inte varför Ron betedde sig så, men sedan kom en tår, flera tårar.
Sedan kunde inte Hermione hålla sig längre.
Hon brast i gråt.
Hon grät och grät tills hon inte orkade mer och sjönk sedan ihop på marken, hjälplös.
Men sedan kände hon ilska mot Ron.
Han förstör helt och hållet mitt liv, tänkte Hermione.
Jag måste få honom att förstå det....
Hermione drog ett djupt andetag och reste sig upp alldeles blixtrande av ilska.
- Du förstör mitt liv Ronald Weasley!! skrek hon.
Ron såg på Hermione med uppspärrade ögon.
Många stirrade, men Hermione brydde sig inte utan fortsatte.
- Gör mig en tjänst och stick, STICK!! nu riktade Hermione trollstaven mot Ron.
Först stod Ron som stelfrusen där han stod, men sedan vände han på klacken.
Ron vände på huvudet mitt i stegen och såg ursinnig ut.
- Jag gillar inte dig särskilt mycket heller! spottade han fram.
Sedan såg Hermione inte av honom mer.
Nu vändes folk sina blickar emot Hermione istället, dem stirrade och stirrade som om dem aldrig sett något intressantare än en gråtsvullen flicka förut.
- Vad glor ni på?! frågade Hermione surt.
Gå härifrån!!
Det som Hermione nyss hade sagt hade visst gjort nytta, för alla gick därifrån.
- Jag hatar mitt liv! skrek Hermione.
Jag hatar det!!!
När Hermione hade gråtit ut all sorg för tillfället gick hon och satte sig i en vagn, alldeles ensam och utan vänner.
_________________________________________

Hoppas ni tyckte att kapitlet var bra!♥
Blev själv inte jättenöjd med det...

Så himla bra!!!!

Tack!♥

Väldigt bra!!!♥
Längtar, längtar, längtar, till nästa kapitel!

bra, men jag saknar mer beskrivningar på reaktioner och hur området ser ut =)