Asgeir - Voldemorts Högra hand

Tackar, men ni behöver inte oroa er. Jag skriver enbart när jag finner inspiration och motivation, men era ord gör mig mer motiverad och inspirerad.

Kapitel 2, fortsättning

Det var längesedan tänkte han när han gick på vägen som ledde mot det stora huset, med den svarta ormfontänen som stod på gården. Det var längesedan han hade träffat sin bror, allt för längesedan - dem hade blivit skilda sedan barndomen och inte träffats sedan dess. Gruset knastrade under hans skor, när han hade passerat den stora grinden och började närma sig dörren så sprang det ut en man, mannen såg skrämd ut vid åsynen av honom. Men trotts detta så fortsatte han att springa mot honom, han log, ett hemskt leende och detta fick betjänten att se lite osäker ut, men bestämd att utföra sitt arbete konfronterade betjänten den nyanlände.
"Vem är du? Vi har inte fått höra om att det ska komma någon hit, så var vänlig att uppge ert ärende." Sade Betjänten, ståndaktigt även om hans röst darrade lite på rösten av fruktan.
"Jag är bror till mannen som äger detta huset och jag skulle vilja träffa honom, så var vänlig att flytta dig." Sade gästen, fortfarande med ett spelande leende på sina läppar. Men betjänten verkade inte övertygad.
"Hah! Bror, ja den har vi inte hört förut i alla fall, om du är hans bror behöver du väll inte det avlånga paketet som du har där?" Sade Betjänten, nu lite mer säker på sig och samtidigt som han sa det gjorde han ett utfall mot paketet. Detta gjorde att det spelande leendet på Herrens broder att försvinna helt, snabbt som en orm greppade han kring strupen på betjänten och kramade om den, hårt.
"Nu får det vara nog. Visa mig till min bror, eller så knäcker jag nacken på dig din äckliga lilla vessla." Sa Brodern och inväntade en nick innan han släppte taget om sitt offer.
"Sådär nu börjar vi om, kan du visa mig till min bror?" Frågade brodern artigt och nu hade leendet som spelade på hans läppar återigen dykt upp. Denna gången ifrågasatte inte betjänten och bugade sig innan han tecknade åt gästen att han skulle följa honom. Promenaden kändes kort, den ledde från husgården, in i en enorm hall och sedan fortsatte det i samma stuk innan han befann sig några meter från matsalsöppningen. Därifrån tecknade han åt betjänten att han klarade sig själv, sedan gick han några steg och ställde sig i dörröppningen.
"Hej, broder, det var inte igår." Sade han, nu med ett sjukt leende på läpparna och han kände hur lyckan växte upp i maggropen på honom. Han kunde även se i Asgeirrs ansikte att även han var lycklig över föreningen, även om en viss förvåning spelade i hans broders ansikte. Det här var trotts allt längesedan dem gråtande hade skiljts åt var sitt håll, två olika öden, en uppfostrad av modern och en av fadern.

Asgeirr stirrade rakt in i ögonen på sin äldre bror, det var längesedan men ändå kände han igen den där glimten i hans ögon, han kände lycka. Men ändå kändes det som att det var en gammal vän som hälsade på och inte hans bror, dem hade varit skilja åt mycket länge. Men trotts att hans brors ögon var dem samma, så hade han förändrats och den andra känslan han uppfattade var förvåning. Zack, hans broder, bar på ett avlång paket i sin vänstra hand men det var inte det som Asgeirrs uppmärksamhet fästes vid, det var hans broders klädsel.
Zack hade lite längre, blont hår som hänge runt ansiktet på honom, han var lång lite längre än Asgeirr själv och betydligt muskulösare. Men på kroppen bar han ett par svarta kängor, till det hade han ett par svarta byxor och en svart väst som inte hade några ärmar. Sedan var resten av hans hud täckt i bandage, ända upp till en bit på hans broders hals, där det slutade och därifrån fortsatte ett blont skäggstubb, lite rödaktigt , som tydde på att han inte hade rakat sig på ett tag.
"Vad har hänt med dig?!" Utbrast Asgeirr innan han hann stoppa orden som trängde sig ut hans mun. När han hade hört vad han hade sagt, så kände han hur han blev generad. Första gången på säkert 20 år och nu gjorde han bort sig direkt. Zack såg det här och började skratta hjärtligt, men han slutade snart och lät påsen som hade täckt det avlånga föremålet, glida av. När det hade fallit av så såg Asgeirr något så annorlunda att han skrattade till, det var ett svärd, för att vara exakt en Katana - och dessa svärd tillverkades enbart i Japan.
"Sluta, för att berätta vad som har hänt med min kropp så måste jag visa dig anledningen till varför det hände och det kommer du få se snart." Sade Brodern, med ett leende på läpparna och sedan såg Asgeirr hur hans broder enkelt drog svärdet. När Zack gjorde det så kände han hur det brände till i tinningen, innan hans bror löstes upp som om han vore av sand i en storm. Chocken och rädslan över vad som hade hänt med hans bror fick han att dra sin trollstav. Det här var sjukt, en inbillning. Höll han på att bli galen? Var han verkligen så stressad? Men innan han hade hunnit utveckla sina egna tankegångar så kände han hur kallt stål pressades mot hans strupe och Zack stod bakom honom. Asgeirr kände hur hans ena ben skakade, första gången dem träffas och hans bror skulle nödvändigtvis skrämma skiten ur honom.
"Lite coolt är det väll" Sade Zack glatt, medan han tog bort svärdet från sin brors strupe och lät det återigen glida ned i skidan.

Skrattandes över sin broders förskrämda min, omfamnade Zack honom och lyfte upp honom från marken, medan han gav honom en revbensknäckande kram - vilket i detta fallet fick Asgeirr att flämta i smärtor. Med ena ögonbrynet höjt tittade Zack frågade på sin bror.
"Vad har du gjort nu din dumme jävel?" Frågade han, ganska roat medan han släppte ned honom så att hans bror återigen hade fötterna på marken. Asgeirr lyfte på morgonrocken och visade sin äldre broder bandaget. Med ett flin satte sig Zack ned vid bordet, tog Bellatrix kvarglömda tekopp och tömde den i ett svep.
"Nu ska du få lyssna, anledningen till att jag ser ut som jag gör, är på grund av det lilla tricket jag visade dig - som jag sa förut. Det baseras på magi som påverkar hjärnan, för många år sedan blev jag intresserad av magi som gjorde att du kunde komma åt andra människor tankar...", han tystnade medan han fyllde på sin tekopp igen, med det teet som fortfarande fanns i kannan, "med andra ord så har jag studerat glömskeförtrollningar, confundusbesvärjelsen, ocklumenering och legilimering mer än någon jag vet om, för att kunna skapa detta lilla trick". Avslutade Zack och han kunde se på sin yngre broder att han hade fångat hans uppmärksamhet. Snabbt blandade han ned sockret i teet med en tesked innan han fortsatte, pauserna skulle göra allt mycket mer effektfullt, trodde han.
"Men du vet, efter ett tag behövde jag försökspersoner för att kunna forska fram denna tekniken. Den första av dem var vår försupne far, han hade ändå inte gett mig annat än ett helvete till barndom - ingen skulle sakna honom. Därefter fortsatte jag med människor som jag lyckades komma över, för att kunna avsluta mitt arbete. Staten misstyckte självklart när dem fick höra det här och slängde mig i Numergard - där jag torterades och från den tortyren har dem ärrat min kropp å det grövsta." Sade han med ett sorgset leende, men innan han hade lät sin yngre bror säga något, fortsatte han.
"Till mitt försvar sa jag att jag faktiskt aldrig hade dödat någon, även om det jag gjorde mot dem var värre än att faktiskt dö. Men du vet, myndigheterna klarar inte av oliktänkande." Sa Zack och nu slängde han tillbaka sitt huvud och skrattade hjärtligt.

Asgeirr tittade på sin broder, trotts att tiden hade särat på dem så verkade det som om hans bror var den som var mest förstörd - fysiskt och psykiskt. Men trotts det kunde han inte sluta le, det var som när man hittade den bit som saknades i ett pussel, allt kändes så rätt helt plötsligt. Lyckan lyste upp hans ansikte på ett sätt som ingen händelse hade gjort dem senaste åren, det var underbart att hans bror hade kommit tillbaka. Det kändes som om han hade kommit tillbaka från de döda. Men trotts det så fanns det en känsla och en fråga som gnagde i hans inre.
"Zack, jag skulle vilja be dig om en sak. Det känns lite magstarkt efter alla dessa år - men skulle du kunna ta mitt jobb ett tag? Jag behöver verkligen ta det lugnt ett par dagar, bara vila. Men du kommer förmodligen behöva döda människor, alternativt plåga dem om det är okej med dig?" Sa den yngre broder och tittade på sin storebror, tveksamt och med ett ursäktande ansiktsuttryck. Men frågan fick den äldre brodern att le, ett skadeglatt leende.
"Men min naiva lilla broder, mitt jobb dem senaste åren har varit att döda människor. Jag är en trollkarl specialiserad på lönnmord." Svarade Zack och hans röst darrade av tillbakahållen munterhet. Bröderna log emot varandra, sedan började dem prata om allt mellan himmel och jord. Solen som lyste upp de rika markerna utanför vandrade sin sakta bana innan den ersattes av en måne, dagen i ära en fullmåne. Då bestämde dem sig för att gå till sängs, båda parterna reste sig upp och log hjärtligt mot varandra, innan dem rök ihop i en broderlig omfamning.
"Jag låter betjänten visa dig till ett av våra extrarum." Sa Asgeirr, med ett leende mot sin äldre bror.
"Det uppskattar jag, jag har alltid velat veta hur det är att bo på ett slott." Sa Zack, med en liten blinkning till sin yngre bror.

När dem hade kramat varandra och låtit varenda känsla av saknad utplånas så släppte dem varandra, innan Zack vände ryggen mot sin yngre bror och stegade ut ur rummet. När han var med ena benet över tröskeln så sade han:
"Grannarna i Sverige hade verkligen rätt, "The demon brothers" var sannerligen ett passande namn på oss. Även om jag inte visste varför barnen undvek oss då, så vet jag det sannerligen nu. Godnatt"
___________________________________

Hoppas ni tyckte det var okej. Kändes lite rörigt men jag är nöjd med min nya karaktär - det var ett helvete att avla fram honom. Visste inte riktigt hur jag skulle bygga upp honom, men just nu är jag ganska nöjd med honom.

Sedan det där med svärdet, en förklaring kommer och när jag var mindre så brukade jag och min kompis leka HP. Men vi var så trötta på att alla karaktärer använde samma magi, så vi skapade karaktärer som var specialiserade inom ett område och gjorde egna magieer inom det området. Så det är det den nya karaktären är - specialiserad.

Hoppas ni inte tyckte det var alltför rörigt och hoppas detta trevliga par kommer att roa er i framtiden!

meeeeeeeeeeeeeeeeeeeeer

jättebra ff!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Jag älskar Zack ♥ du har lyckats riktigt bra med honom jag gillade mysteriet runt honom, jag älskar kopplingen till Japan och jag hoppas han är en karaktär som inte bara är med tillfälligt? riktigt bra kapitel

Tackar, tackar!
Nejdå, alla karaktärer jag hittar på själv är karaktärer som inte kommer vara tillfälliga. (eller ja, alla karaktärer som får en form a bakgrund.) ^^

vad bra!

Skönt att höra annars hade jag blivit ledsen xD men det är roligare att läsa om karaktärerna är genom tänkte och väll arbetade

Great!

Ja med tanke på att jag vältrade mig i sängen i typ en-två timme (när jag skulle sova) igår för att jag funderade på hur jag ville ha honom. Till slut blev det såhär och är ganska nöjd med resultatet.

Grå Damen

Tackar! ^^

Jag tycker verkligen du ska vara nöjd med resultatet jag tog i alla fall till mig honom med en gång och jag vet hur det är! man vill få karaktärerna perfekta