Det var inte vi [SV]

Tack ♥ men vi måste vänta till Emma skrivit

Jag satt och såg längtansfullt ut ur fönstret. Kunde inte det komma en uggla med två brev snart? Jag ville ha min trollstav. Men även de andra sakerna också, men mest trollstaven, jag och George skulle reta Ron ifrån vettet bara att hålla i dom, han skulle vara så avundsjuk. Ginny också för den delen.
"Jag vill ha mitt brev, nu" mumlade jag smått surt, och precis i det ögonblicket hördes nya vingslag. Denna gången var det inte Errol, utan en annan uggla. En Hogwarts uggla! Men, varför hade den bara ett brev?

Ojdå! spännande

bra meera^^

Tyvärr måste vi vänta på Soul, annars hade jag gärna skrivit

Väldigt bra! :3

Haha, deras födelsedag och min födelsedag idag . Tack för alla kommentarer.
________

Jag såg ivrigt upp då jag hör vingslagen och en brun tornuggla med stora gröna ögon som stirrade in i mina. Ugglan släppte brevet i min gröt, men vänta lite.. Ett brev? Vi var två, två tvillingar som måste gå på Hogwarts tillsammans. Måste.? Jag svalde en klump i halsen och tig upp den.
"Bara ett brev.." fick jag fram. Bakom mig hörde jag hur kastruller ramlade mot golvet och i nästa sekund var brevet i Mammas händer istället.
"Bara ett?" sa hon nervöst och studerade brevet för att se om det stod utanpå vem det var till men det ända som stod var att det var Från Hogwarts. Brevet hamnade i min hand igen och såg upp på Fred.
"Ska vi öppna?"

Grattis!
och som vanligt superbra kapitel ♥

Jag såg förstummat på brevet och nickade. Tänk om? Tänk om någon av oss inte kommit in? Tänk om bara jag fick gå på Hogwarts, eller bara George? Det skulle inte vara lika kul. En tvilling utan sin tvillingbror är meningslöst. Jag hade velat rycka brevet ur handen på George, och riva det i bitar. Jag tänkte inte gå till Hogwarts utan honom. Aldrig, aldrig någonsin.
"Jag åker inte om det där brevet bara är till mig" sa jag, ganska högt. Min mamma skakade på huvudet.
"Såklart du gör, jag tänker inte ha två outbildade ungar hemma medans alla andra är på Hogwarts" svarade hon mig, sedan vände hon sig emot George och sa:
"Så, så George. Öppna det nu". Både jag och mamma stirrade på brevet, som om det vilket ögonblick som helst, skulle dubbleras till två.

MerMerMer!!
ni är underbara