Life - Lupple & Medi PRS

"Det är klart jag älskar alla ställen. Kanske dock inte vid hälen men.." Han reste sig och vacklade.
"Kanske lite hjälp? Mjölk och nutella."

Mi såg på honom och flinade lite. " Nej det stället är kanske inte så bra. Det måste göra jävligt ont. "Sa hon tankfullt men såg hur han vacklade och var upp på fötterna på mindre än en sekund och la armarna om hans midja. " Jag fixar. "Sa hon och satte honom ned i sängen. "Rör dig inte ur fläcken. "Sa hon innan hon gick ned till köket för att ordna med hans choklad.

Han drog uppbenen och log.
"Rörde mig." sa han retsamt och lade kuddarna bakom ryggen och såg sig om. Imorgon skulle han börja beta av de gamla jobbarna och ha log."

När Mi kom tillbaka med chokladen en stund senare så såg hon ogillande på hur han satt. Han hade flyttat sig. Hon förstod att han inte tagit fem varv runt rummet men ändå. Hon skakade på huvudet. " Älskade. Vad sa jag?" Sa hon lekfullt och satte sig grensle över hans ben och gav honom koppen med choklad. " Du rörde dig. "Sa hon och skakade besviket på huvudet men sprack snart upp i ett leende. " Du är så mänsklig. "Viskade hon nöjt och smekte hans kinder.

"För att jag inte ville frysa. Jag hade benen utanför täcket ." han log och tog emot koppen.
"Sen vill jag ha en stor matta hit. En mjuk som man kan klappa typ." Han skrattade.

Hon flinade lite och nickade. "Sant, det är riktigt dåligt när du fryser. "Viskade hon och såg på honom med kärlek i blicken. "En stor och mjuk matta. Vi ska fixa det. "Viskade hon leendes. "Du kan få ha det slutgiltiga svaret i allt som ska göras om här om du så önskar. "Log hon.

Han började att dricka.
"Du ska ha något att säga i allt med." Han nickade och såg in i hennes ögon.
"Imorgon ska jag ringa Edward och Frans. Om jag får låna din mobil så ska jag ta hand om det."

Hon flinade lite och såg på honom. "Jag bryr mig inte om inredning älskade, det har jag inte gjort på länge. Ibland är det som att jag lever i dåtiden. "Viskade hon och pussade hans panna. "Men jag kan säga vad jag tycker." Log hon och nickade. "Det är en bra början. "Log hon. "Självklart får du det, människorna är i alla fall lojala mot mig så du får ringa vilka du vill. "Log hon.

"Men om jag skulle säga en neonrosa? Du skulle säga nej. Du skulle säga ja till en i oxblod och svart kanske lila men inte neonrosa." Han smekte hennes kind.

Mi såg på honom med fundersam blick. "En neonrosa?" Frågade hon och tittade på golvet och försökte se en neonrosa matta framför sig. Det skulle definitivt göra rummet annorlunda. "Om du verkligen,verkligen önskar en neonrosa matta så får jag väl acceptera det. "Viskade hon roat.