PRS Lupple & Medi

"Nej du ser inte alls trött t. Eller kanske lite men det är kanske bra att vila ut sig älskling." Hon såg in i hans ögon och smekte hans ring.
"Så vad säger du?" Hon kysste hans läppar ömt.
"Jag är hemma säker det ser du nu."

Dorian bet sig lite i läppen och kände hur hon berörde ringen.
Han besvarade kyssen och nickade.
"Du stannar hemma?" Viskade han och rörde lite vid hennes kind.
"Kan du stanna tills jag ja somnar?" Bad han lågt och såg på henne.

"Jag ska vara hemma." Hon log och nickade.
"Jag blev litge trött av att förlora så jag kan sova intill din sida precis som du älskar." Hon log och smekte hans kind.
"Du ser rätt sliten ut älskade."

Dorian nickade lite. Reste sig upp ur sängen och såg hur solen snart var påväg upp. Han drog för gardinerna tätt och kröp in under täcket intill henne.
" Du är där när jag vaknar?" Mumlade han och lekte lite med hennes hår. Lutade huvudet mot hennes hår och drog in hennes doft innan han höll fram handen med ringen på.
" Håll den säker." Viskade han och tog försiktigt av sig ringen och la den i hennes hand.

"Jag ska försöka vara här när du vaknar." Viskade hon och tog ringen och såg på honom. Hon log och trädde den i kedjan på hans berlock och lade en hand om hans huvud och somnade så.

Han nickade sakta och pussade hennes panna, kände hennes hand om huvudet och la sina armar löst om henne och slöt ögonen, och samma stund som solen gick upp så somnade han.
Föll så djupt in i en dvala att han knappt visste någonting, förutom hennes doft vilket gjorde att han kunde tänka, på nått sätt drömma om henne och det var otroligt trevliga drömmar.

Hon somnade kort efter och sov i säkert 3 timmar innan hon vaknade och gick ner och såg sig om.
"Armelle kan jag få prata med dig?" Hon såg på henne och log.

Armelle vände sig om från kylskåpet och såg på henne. Där hon ivrigt stod och drack blod.
Hon vinkade lite med handen för att påpeka att hon skulle stå lite längre bort.
Hon svalde det hon hade i munnen och nickade.
" Här eller mer privat?" Frågade hon lugnt.

Hon backade och log. Visade att hon hade Dorians ring.
"Här. Det är en till klänning." Hon såg bedjande på henne.
"Vill du vara den som gör min bröllopsklänning? Du är så duktig på det." Hon såg på henne och svalde.
"Annars kan vi fråga han som gjorde min ceremoni klänning men Dorian gillar honom inte."

Armelle såg ringen och nickade sakta.
"Åh vilken smart liten räv du är, nu kan du ju leva värsta vilt." Flinade hon och slog sig ned på en stol och drack lite mer av blodet.
" Jag gör mer än gärna din bröllopsklänning." Sa hon med ett brett leende.
" Han är också duktig, ta den du känner dig mest bekväm med vännen. Det är din klänning. Men glöm inte. Det finns riktigt bra affärer också. Vi skulle kunna kolla i en sån först?" Föreslog hon.