In the dark PRS Vidomina & Medi

"Jag kan se efter henne. Vi har bäddat rent hos henne" Hon log och nickade.
"Det är ingen fara. Hon är så välkommen." Hon skrattade och såg Halo stelna till.
"Är Thomas från rådet?" Halo vände sig om mot Caspian.
"Det visste jag inte" sa hon och skakde på huvudet.
"Så jag..." Hon såg ner och suckade.
"Jag vet inte vad jag ska tro."

Caspian förbannade tyst sig själv för att låtit orden lämna hans läppar. "Jag ber om ursäkt, Halo. Det var inte meningen att du skulle få veta det så." Caspian suckade. "Men ja, han är med i rådet. Han berättade det för mig." Han drog på läpparna i ett påtvingat leende.
"Det är bäst om du lägger dig, ers höghet. Jag menar.. Halo. Adelaide kommer snart och hjälper till. Tack för att du tog med mig till soppköket. Jag är en erfarenhet rikare nu." Han log då och såg sedan på Mira. "Tack, Mira. För att du ser efter henne. "Adjö." Han bugade kort och lämnade sedan huset för att köra därifrån.

Hon boxade honom retsamt på armen.
"Du är förlåten. Synd att jag måste sluta där." Hon log och skakade på huvudet.
"Jag måste duscha. Jag är helsvettig och så luktar jag säkert bara lök." Hon skrattade och såg på honom.
"Vi syns ikväll." Mira log och såg på Halos hand.
"Har du gjort illa dig?" Halo nickade.
"Råkade skära mig. Det är inget. Sådant händer."

Adelaide hade mött sin bror i trafiken när han kört därifrån.
Hon körde in på Halos område och in på hennes utfart för att parkera.
Hon skyndade sig sedan till huset för att knacka på. Men innan någon hann fram för att öppna öppnade Adelaide själv dörren för att kliva in. "Hallå? Mira är du här? Jag kom så fort jag kunde. Halo ringde mig och ja.. det lät som att det hade varit en spännande dag på soppköket, minst sagt..!"
Hon klev ur skorna och satte undan de på skohyllan för att kliva in i huset. "Jag kunde inte hålla mig, när hon ringde mig. Jag ville veta hur hon hade det."

Halo hade tagit en dusch, byt om till en pyjamas och lagt sig för att sova. Hon sov nu tungt och hade armen om ett gosedjur som låg på sängen.

Mira såg upp från ett stickprodjekt hon hade i händerna och log.
"Ja jag är här." Hon log och visade att hon kunde sitta ner.
"Ja hon blev släppt idag med tanke på vem hon är. Thomas ringde och sa att Charlie en gammal man hade kommit fram och kramat henne. Han brukar vara den där som alltid ska vara sur." Mira log.
"Och om han blir ledsen över att hon slutar. Då har vi gjort ett bra jobb att göra henne till en god prästdinna. Hon har hjärtat rätt. Hon gjorde valet att börja där. Hon gjorde valet att börja donera och jobba på olika ställen där hon inte skulle få betalt." Hon log.
"Så hon är godhjärtat rakt i genom." Mira reste sig.
"Kaffe och chokladtårta kanske?"

Adelaide gick in till vardagsrummet där Mira var. Hon log lättat nät hon fick syn på henne och gick fram för att se på det hon stickade. "Jag hoppas att Halo tog det bra. Hon verkade så fäst vid stället." Adelaide tvekade och gick sedan till soffan för att slå sig ner. "Hon är lätt omtyckt. Så många gillar henne. Dyrkar henne." Hon lät eftertänksam och funderade på Halo. Hur hade hon det nu. Det lät så skönt med en dusch och att hon vilade. Förhoppningsvis samlade hon krafterna nu.
"Kaffe, tack. Ingen tårta. Det är snart middag, jag vill inte förstöra aptiten." Adelaide såg upp mot Mira och log vänligt. "Du tar bra hand om henne. Och om oss alla, Mira."

Hon log och nickade.
"Ja hon är omtyckt av många. Så om ni går på stan någon gång så håll henne inte kvar, Om hon ser någon hon känner låt henne hälsa." Hon reste sig och hämtade en kopp kaffe.
"Hon sover just nu." Hon gav henne ett leende igen.
"Tack det värmer mig att du säger det. jag har tagit hand om er när ni var små. Så jag har varit som en mamma för Halo trots att hon vet att jag inte var någon mamma." Hon log och såg sig om.
"Så vad ska ni äta hos er?"

"Hon gör vad hon vill." Adelaide skrattade kort och tog emot kaffet som Mira räckte över. "Tack." Hon smakade på det och slog sig sedan ner på en stol vid bordet. "Var är.. vad hette han nu.. Leo? Var är Leo?" Hon såg fundersam ut och mindes mannen hon träffat tidigare. Efter det intryck han hade gjort på Halo så var hon inte säker på vad hon tyckte om honom. Var han att lita på? Men Mira hade ju talat så gott om honom. Förmodligen var det rätta att acceptera honom och tillslut kanske Adelaide kunde se honom som en i familjen. Men det skulle dröja. Det var hon ganska säker på.
När Mira frågade vad de skulle äta ryckte hon på axlarna och såg upp mot taket åt det håll Halos rum var. "Halo pratade om någon stek vi brukade göra. Så kanske det." Hon såg på Mira igen. "Pappa jobbar ikväll, så mamma är med, om hon hinner såklart. Båda jobbar så mycket." Hon log åt det och smakade av kaffet igen.

"Åh Leo han är och viker tvätt. Han borde vara klart snart." Hon log och nickade.
"Sen vill jag att hon körs hem." Hon såg på hene.
"Hon måste vara hemma i säkerhet det hoppas jag du förstår."
Halo hade vaknat till och hon satte sig upp.
Hon var nu mer utvilad och kom ner för att hitta Mira och Adelaide i köket.
"Hej..." Viskade hon och gäspade stort.

Adelaide flinade åt tanken att Leo vek tvätt. Det kanske lärde honom värdet av hårt arbete, men det såklart, Adelaide hade inte sådan erfarenhet själv, uppvuxen i ett välbärgat hem och så.
"Självklart, Mira. Om inte chauffören gör det, så gör jag det personligen." Hon log mot Mira, då hon sedan fick syn på Halo som visade sig i rummet. "Mira!" Adelaide såg förvånad ut. "Hur mår du? Känns det bättre? Du sa att du ville visa något på telefon- vad var det för något?"