Förändrad värld Lupple & Medi

Hon kände hur hon kändes kraftlösheten komma och hon sjönk ner bland kuddarna och hon

"Hoppla." Theodore viskade sensuellt i hennes öra och lösgjorde sig med lätthet.
"Ska jag fortsätta på samma sätt eller ska jag göra din dag något du aldrig glömmer?"

Han kände henne slappna av och drog sig bort från henne med en sista kyss på kinden. "Rhiannon." Viskade han mjukt. Glatt.

Hon kände sitt grepp lossna inom kort och smekte hans kind sakta. "Aldrig glömmer." Viskade hon bedjande.

"MM..?" Sa hon och vände på huvudet. Svettig försökte hon sätta sig upp.

"Då kommer jag. Ska bara skölja ur munnen." Han såg på henne och gick till badrummet och borstade snabbt sin mun och kom tillbaka.
"Får jag..." Han avslutade men log.
"Ska inte göra det. kommer ihåg vad du sa.."

Han la en hand på hennes bröst och hindrade henne från att sätta sig. "ligg kvar. Hämta energi." Viskade han i hennes öra.

Aurora såg honom gå iväg. Lite missnöjt. Men snart var han tillbaka. "Vad har jag sagt? " Undrade hon nyfiket.

"Jag ska ingenstans. Bara vända mig om." Sa hon och blickade på honom.


"Du sa inga kedjor." Han plockade fram handfängsel och log sorgset.
"Men jag ska inte ta dem. Lovar.."

Han nickade sakta. "Okej. Vill du ha lite socker?" Frågade han mjukt.

Hon såg på honom. Fundersamt. Det hade hon sagt. Hon mindes det nu. "Varför vill du använda dem? Varför är det bättre?" Undrade hon försiktigt, men man såg i hennes ögon att hon var nyfiken.

"Socker?" Frågade hon och såg på honom.
"Nu förstår jag inget." Sa hon och torkade sig i ansiktet.

Han log och satte sig. Smekte hennes handleder.
"För att du inte ska slå benen om mig. Du bler så ivrig annars. Kan jag prova en hand till att börja med så får du säga ne om du inte gillar det?"

Han skrattade lågt och la ett täcke om henne och ringde i klockan. En tjänare kom fort in. "Glass, dricka. " Sa han lugnt och hon nickade och skyndade iväg och kom snart tillbaka med en bricka och serverade den på sängen. "Drick lite." Sa han ömt.

Aurora rös av hans smekning och studerade honom. Hon förstod inte hur benen hade med armarna och göra men tillslut nickade hon. "Okej. Vi provar." Viskade hon.

Hon förstod inte riktigt men sedan när det kom in så satte hon sig upp. Fortfarande med darrande händer tog hon emot glaset och drack.
"Gott." Viskade hon.

Han låste fast en av hennes händer och log.
"Och ordet vi väjer är.... " Han funderade en stund.
"Fisk.." Han log.
"För du kan ändå skrika nej men mena ja. Så skriker du fisk så slutar jag. Låser dig fri okej?"

Han nickade sakta. "Bra." Log han och såg henne dricka.

Aurora kände metallen runt handleden och kände hur blodet rusade i kroppen. Hon fnissade lite när han sa fisk. "Okej. " Viskade hon.