In the dark PRS Vidomina & Medi

Hon höll asken i handen medan de gick och hon såg på honom.
"Nej kör hem mig bara." Hon suckade.
"Så jag fick bara sluta?" Hon såg sedan ner.
"Det är för mina nya uppdrag som prästinna eller hur?" Hon såg på armbandet och lade huvudet på sned.
"De är så söta!" Hon kunde inte låta bli att le och tog på sig ambandet och tog upp mobilen.
"Jag ringer din syster"

Caspian nickade. "Ja. Jag kör hem dig.", bekräftade han och startade motorn för att backa ut och sedan köra därifrån. "Gör det. Adelaide vill säkert prata med dig och undrar hur det går." Han log då. "Det enda hon gör, om jag fick gissa, det är att tänka på dig." Han skrattade då och sneglade sedan på armbandet hon höll upp. "Det är vackert. Thomas och de andra har god smak. Det passar dig fint."

Hon log och nickade.
"Men hur visste de? Säkert pappa." Hon suckade men log sedan när det ringde i kuren.
"Kom igen nu Adelaide svara" Hon såg sedan på sitt omplåstrade finger. Det sved forfarande men det verkade inte blöda.

Caspian drog osäkert på läpparna och fokuserade sedan på att köra henne hem till sig.
Adelaide, som för någon stund lagt i från sig sin mobil, kastade sig över den när hon hörde att den ringde. "Halo? Halo, är det du? Vad har hänt? Ska jag komma?", frågade hon och lät med ens orolig. Hon sjönk ner på sin säng och lyssnade koncentrerat.

Halo skrattade till.
"Det är jag. Jag mår bra men jag ville bara säga att Caspian kör hem mig tidigare. Jag blev för trött. Jag fick sluta idag. Jag hade ingen aning om det. Men det är väl det som var grejen." Hon skrattade.
"Du ska se vad jag fått!" Hon såg mot Caspian.
"Din bror var så duktig!"

Adelaide lyssnade noga och nickade. Hon kom på sig själv att Halo inte såg sig och fick förtydliga.
"Det låter smart att du vilar dig, Halo. Vad har du fått för något? Eller säg inget! Jag kommer över. Tar bilen, så ses vi snart. Lägg dig och vila du, och sedan när du är redo, då tar jag med dig tillbaka till mig." Adelaide log och nickade igen, utan att Halo såg det.
"Caspian.. Ja, han är en showoff, han vill bara inte erkänna det.", muttrade hon lågt. Adelaide älskade sin bror, men han var ju det. En bror. Det liksom tillhörde att han gjorde knäppa saker. Pinsamma saker också, för den delen.

"Jag ska kanske ta en snabb dusch innan. Det blir alltis svettigt där." Hon såg mot Caspian och skrattade.
"Då ses vi. Kom om en timme eller så kommer jag att vara vaken. Eller nej. två timmar med tanke på hur lång tid det tar med allt." Hon skrattade och slöt ögonen.
"Tack du är underbar Adelaide."

Adelaide avslutade samtalet och klickade bort det. Hon skulle komma innan, men det gjorde inget. Mira eller någon annan skulle ta emot henne. Och Adelaide skulle ha tillfälle att ha ett öga på prästinnan. Det gillade Adelaide. Att se efter henne. Då kände hon sig trygg.
Caspian styrde in på infarten och parkerade på sin vanliga plats för att sätta i handbromsen och stänga av motorn. "Sådär. Nu är vi framme. Jag hjälper dig in.", sa han och klev ut för att gå över till Halos sida och hjälpa henne ut från bilen. "Det kommer att göra dig gott att vila.", sa han samtidigt som han hjälpte henne närmare byggnaden.

Hon såg på honom med en trött blick.
"Okej." Hon såg sedan när dörren öppnades och mMira såg oroad ut.
"Men Halo är du hemma redan?" Hon såg oroad ut men halo log mjukt.
"Det blev för mycket tror jag. Så mycket har hänt." Hon visade sitt armband.
"Men se vad jag fick!" Hon visade upp det.
"Det var så snällt av dem. Jag ska gå och duscha tror jag."

Caspian hjälpte henne in till hallen och stannade där. "Mira, du har väl ett öga på henne, visst? Om det är för mycket så kan jag stanna." Caspian tvekade. "Adelaide kommer snart, tror jag. Om jag känner henne rätt. Hon kommer inte vilja lämna prästinnan i det här skicket." Han log ursäktande. "Hon fick en present för sin sista gång där i soppköket. Thomas berättade att han var från rådet- så du kanske redan kände till det här?" Caspian såg på Mira.