prs yehet & kkaebsong

"Jag förmodade nästan det, faktiskt. Efter år av att vara med dig Zihao vänjer man sig." påpekar Joshua med ett genuint leende över läpparna. Han rycker lätt på axlarna, vart de ska sova är en fråga för kvällstiden. Ingen mening med att bekymra sig själv om det nu. "Men jag vill att vi ska göra som du vill." gnäller artonåringen och klamrar sig fast i Zihao för att sedan pressa sina läppar mot hans. Visserligen gör kroppen ont, men han har inte fått en kyss på hela ett dygn.. det är faktiskt väldigt, väldigt jobbigt.

Vadå inte på hela dagen? Försiktigt kupade Zihao händerna omkring artonåringens ansikte och tillät sig själv att, för en kort stund, förlora sig själv i den lilla kyssen. Sedan drog han sig undan och klappade den yngre löst över de puffiga kinderna.
”Men du, vi kysstes faktiskt alldeles nyss”, påpekade nittonåringen och skrockade för sig själv. ”Så vad säger du om jag säger att jag vill göra som du vill?” Undrade han och lät huvudet falla lätt på sned. ”Vi har liksom grävt ner oss själva i en grop här, typ som när vi börjar prata om vem som älskar den andre mer..förstår du?”

Besviket putar Joshua med läpparna och ser ner mot Sammie istället, typiskt.
"Ja, men bortsett från det. Minsta lilla rörelse gjorde ju så ont så vi gjorde inte det." påpekar artonåringen, försvarar sig själv innan han kryper ner under sitt täcke. "Mm, det är en helt värdelös konversation, vi får väl bestämma det sen." suckar Joshua under täcket, tvingar sig själv att ligga på sidan med ryggen mot Zihao även om såren gör så förbaskat ont, innan han vänder sin uppmärksamhet mot den lilla katten.

”Usch, jag bara önskar att de där såren läker då att jag kan göra magplask över dig igen”, knotade nittonåringen och lade sig ner bredvid Joshua med ett knorrande läte. ”Eller tills du kan göra magplask över mig, det spelar faktiskt ingen roll”, muttrade han och följde den yngres exempel genom att klia kissemissen bakom ett av öronen, även om han var tvungen att sträcka sig ganska rejält för att kunna göra detta. ”Katter har så mjuk päls..blir avundsjuk.” Japp, avundsjuk på katten igen. Suck.

"De kommer läka förr eller senare, tänker inte berätta det för dig dock.. så att jag kan överraska dig med ett rejält magplask." berättar Joshua med ett finurligt leende över läpparna och låter sig själv gosa ner ansiktet i Sammies mjuka, fläckiga päls. "Du kanske behöver tvätta din päls, så kanske den blir lika mjuk och fin."

Med putande läppar, gosade Zihao ner sig bakom Joshua. Armarna var lindade omkring benen och och hakan lutade mot knäna, precis som en boll.
”Kan inte precis tvätta den själv”, knotade han och och började gnaga artonåringen i en av axlarna. Ja, han hade varliges problem. ”Så om du vill att det ska ske får du helt enkelt ta på dig den uppgiften. Det är inte precis som om jag kommer klaga.” Visst, det var aldrig trevlig att bli blöt men tyvärr så var det nödvändigt ibland.

Med ett lätt skratt höjer Joshua på ögonbrynen och skakar roat på huvudet.
"Jag vet att du inte kan tvätta den själv," påpekar han och vänder sig mot den andre, bara för att gömma ansiktet hos honom. Aj. "Jag kan tvätta igenom den, senare när jag faktiskt orkar stå, eller sätta mig upp för den delen."

”Jo, det är ju helt klart en fördel att kunna röra sig ordentligt innan man tar på sig ett sådant arbete”, sade Zihao oxh slingrade armarna omkring Joshua. ”Annars kan vi ju muta Samuel, deg kan bli ett riktigt elakt aprilskämt”, skrattade han därefter och skakade på huvudet. ”Nej fy fan, han ska aldrig få nöjet av att röra vid min päls igen.” Nittonåringen betraktade den yngre med varma ögon. Det var verkligen lustigt hur de kunde få från att vara iskalla till glödheta..

"Jag tror att där går gränsen.. visserligen kan han hämta mat och drycker till oss, och alla djuren. Men att tvätta åt oss? Det är väldigt osäkert faktiskt." påpekar Joshua och drar in den äldres doft, ja där är han säker. Här kan han ta det lugnt och andas i jämntakt, tillskillnad från allt som hände under gårdagen. Artonåringen skakar lätt på huvudet åt Zihaos ord. "Nej, din päls är min."

Hade Zihao inte vetat bättre hade han nog förväntat sig att gränsen skulle ha gått betydligt tidigare än så. Men det verkade som om till och med Samuel kunde överraskas ibland.
”Du har nog rätt, tror inte att han har någon större lust att tvätta åt oss heller faktiskt”, konstaterade nittonåringen och log därefter ett litet, genuint leende. ”Jadå, du behöver inte vara orolig över det. Försöker någon annan röra vid den lovar jag att morra”, försäkrade han med ett litet skratt.