De utvalda

Simon skrattade, lugnad av svaren. "Pappa snäll!". Han började klättra i hans famn.
Ethan log lite och kramade om hennnrs hand.

"Ja, visst är han." flinar Eletha och ler mot Ethan. Han var snäll och gjorde det för hennes skull det visste hon.

Ethan skrattade lätt. "Ja, jag är snällast i världen" sa han lite skämtsamt och kramade om henne och Simon. "Men det har blivit lite bättre nu...Med tabletterna". Han släppte dem igne och rest sig för att gå ut och göra frukost.

Eletha skrattar lätt, "Härligt att det blir bättre." ler hon och tar Simon i famnen då Ethan går iväg, "Nu klär vi på oss." sa hon och tog fram hans kläder.

Simon nickade och försökte få på sig kläderna. Även om han knappt lyckades med en strumpa.
Ethan visslade glatt och började koka gröt.

"Du är duktig." sa Eletha och visade honom. Han började verkligen bli stor och han kunde gå själv, hon var så stolt över honom.

Simon lyckadrs tillslut få på sig allt. Stolt satte han sig i hennes knä igen och drog lite i hennes hår.

"Inte göra så." sa Eletha och smärta for över hennes ansikte då hon lösgjorde hans händer och de tog sig sedan till köket.

"Förlåt" sa Simon och kramade om henne igen. I köket hade Ethan precis lagt upp maten på tallrikar.

"Det gör inget." sa Eletha och kramade om sin son som stod vid hennes ben. Han satte sig vid bordet liksom Eletha.