Rollspelare & Wolfy prs

Jason gick ner efter ett tag för att göra mat, tyckte inte Leahs mat såg superlockande ut så han gjorde lite ris med kyckling. Han gäspade stort och satte sig i köket för att äta upp.

Då hon ätit lite av maten gick hon in till köket för att slänga bort resten, ställde in tallriken och besticken i diskmaskinen innan hon gick ut till vardagsrummet igen och la sig ner på soffan insvept i en filt för att ta en liten tupplur.

Jason följde henne med blicken och himlade med ögonen, blev bara irriterad av hela situationen. Han åt upp och gick till sitt rum, gick helt enkelt på känsla och bokade en resa till Cuba. Han visste inte riktigt varför men han fick lust att åka dit i någon vecka bara.

Det var ingen bra kombination att hon störde sig på Jason och han på henne för att de båda var envisa som åsnor. Hon ångrade nästan att hon kommit tillbaka. Bara nästan. Resten av kvällen satt hon med de andra tjejerna och kollade på någon film men gick upp till rummet då hon kände sig så trött att hon skulle kunna somna stående.

Jason hade börjat packa en väska vid det laget då flyget skulle gå dagen efter på kvällen. Han kollade på Leah och höjde på ögonbrynet, hade nästan antagit att hon skulle sova i sitt gamla rum då hon verkade sur på honom.

Leah frågade inte varför han packade, skulle inte förvåna henne om han var på väg någonstans. Det var väl mer än rättvist då hon stuckit iväg för ett par dagar. Hon tog en ren pyjamas från garderoben innan hon gick in till gästrummet för att sova där, tänkte inte direkt störa honom genom att sova i den delade sängen.

Jason såg efter henne, tänkte inte ljuga. Han blev lite besviken men han vägrade visa det. Han fortsatte packa, blev inte klar förrän några timmar senare och kunde inte heller hålla sig då. Han gick till gästrummet och tände lampan, om hon sov eller inte brydde han sig inte om.

Då det plötsligt blev ljust i rummet kisade hon med ögonen och satte sig halvt upp, undrade vad Jason höll på med egentligen. Behövde han verkligen tända taklampan?
”Ja?” frågade hon med en gäspning.

"Vill du göra slut med mig?" frågade han allvarligt. Han hade tänkt igenom det hela minst tusen gånger och hade kommit fram till att det var det enda som verkade hända ifall hon inte började prata med honom.

En stund låg hon bara och stirrade på honom.
”Va? Nej, naturligtvis inte.” Vart han hade fått det ifrån förstod hon inte. Eller det gjorde hon visst. ”Men du måste ju förstå..” Hon avslutade inte meningen då hon var för trött att tänka. Hon tyckte bara inte att han efter två dagar skulle låtsas som om allt magiskt var bra bara för att de spenderat tid ifrån varandra. Och hon kunde visserligen tagga ner en aning också. ”Har du funderat på den saken tolv på natten?”