prs yehet & kkaebsong

"Klockan är antagligen bara fem.. Zihao, Samuel gillar att driva med folk." Påpekar Joshua och snor en liten sked med chokladpuddingen. "Är det gott? Vad tycker du?' Frågar han nyfiket med blicken fäst på hans pojkvän.

”Tja..jag tycker att det är sött men samtidigt ganska gott”, erkände nittonåringen och sjönk tillbaka mot kuddarna med en liten suck. ”Du sa förut att Samuel och Noah tänkte bjuda över sina kompisar..tror du att det skulle vara okej om vi tar hit Andrew och hans nya tjej? Vi måste inspektera vem människan är”, fortsatte han med näsan lätt rynkad samtidigt som han skopade i sig av chokladpuddingen. Jo, Zihao var tvungen att inspektera alla nya människor i alla hans vänners liv. Speciellt Andrew.

Joshua tystnar med ens, hur dum får han vara? Zihao är hans fästman, men ändå blir han osäker och självkritisk så fort samtalsämnet går in på Andrew. Kanske tankarna fortfarande finns kvar efter de två åren, tankarna som gjort så himla ont. Att Zihao vill inspektera henne. Gud vad löjlig han är.
"Visst, bjud in dem. Du kan bjuda in alla dina vänner." Säger artonåringen och tar några klunkar av teet, för att sedan hålla sig borta från chokladpuddingen, nej usch.

När Joshua sköt ifrån sig chokladpuddingen höjde nittonåringen ett ögonbryn.
”Är du redan klar?” Undrade han aningen förvirrat och kikade ner i skålen. ”Du har ju knappt rört den!” Utbrast han med rynkade ögonbryn, i samma veva som ögonen smalnade en aning. Okej, det här mönstret hade han sett förut, någonting var defintivt fel. ”Vad är fel, Joshua?” Gnällde Zihao och ställde ifrån sig sin egen skål med pudding för att därefter klänga sig fast vid artonåringens arm.

"Nej det är inget fel." Viskar Joshua, nej han vill verkligen inte gå in på den konversationen igen, Zihao skulle inte gilla det. Blicken faller ner till chokladpuddingen och han rycker på axlarna. "Jag har redan tagit en portion, jag vill inte ha mer."

”Du ville ha mer alldeles nyss..vad är det som är fel?” Upprepade nittonåringen vars ögon blivit smala som springor. ”Jag vet att det är någonting du inte talar om för mig”, fortsatte han och skakade på huvudet. Det var alltid lika lätt att se när Joshua kände sig nerstämd eller liknande. Kroppsspråket blev alltid annorlunda och hela atmosfären droppade. Zihao kupade händerna om de puffiga kinderna och sökte efter den yngres blick. ”Kommer du ihåg vad vi sa förut om att inte ljuga för varandra?”

Blicken glider upp mot Zihao i tystnad, känner hur skuldkänslorna glider upp över honom och förstör honom mer än såren över kroppen.
"Men jag ångrade mig." säger Joshua lätt, magen kvider av lögnen. Visserligen har han ångrat sig, han borde inte äta chokladpudding, inte om det gör så att Zihao börjar ogilla honom. Bli större, nej han måste hålla sig i form. Men det är inte hela sanningen, och precis som nittonåringen sagt har de lovat varandra detta. "Ja.. jag kommer ihåg,"

Med samma skarpa, hårda blick som innan, glodde Zihao stint på artonåringen.
”Hm, vad sa du? Att du kommer ihåg? Vet du vad det betyder? Ut med språket ”, manade han på och nickade kort för sig själv. I nästan alla fall var det bättre att prata om sina känslor istället för att hålla dem inne. Det spelade ingen roll hur dumma känslorna var eller vad de handlade om, men det var helt enkelt bäst att få ut dem i världen, bort från hjärnan. Kanske inte Joshua tänkte så, men det var åtmsintone i de banorna som nittonåringen tänkte.

Att Joshua ljuger om dessa dumma tankar får artonåringen att må än mer illa.
"Vadå vet du vad det betyder? Ja jag vet vad löften om att inte ljuga betyder." börjar han och stirrar ner på sina händer medan Sammie klättrar över täcket, som ligger över hans bara överkropp. "Kommer du ihåg hur jag blivit så avundsjuk på Andrew, kunde verkligen inte få bort de tankarna. Han är så mycket bättre än mig, för dig. Och det verkade som att han hade känslor för dig förut.. jag vet inte varför, men de tankarna kommer tillbaka till mig."

”Åh, dumma Joshua”, började Zihao och nöp tag i artonåringens kinder, ganska bestämt. ”Tror du verkligen att det finns någon bättre för mig än dig? Du är perfekt, den mest perfekta människan som någonsin existerat..skulle aldrig kunna älska någon som jag älskar dig”, predikade nittonåringen med ett retsamt, men samtidigt gulligt, leende dansandes över de smala läpparna. ”Tänkte precis likadant on Julian för två år sedan, tänkte faktiskt på att du skulle ha det bättre med honom om jag försvann. Men nu inser jag att vi är typ dömda till en livstid med varandra, vilket jag bara är glad över.”